Fråga:
Jag såg att ”ordet ’måltid’ är en benämning på måttet ’munfull'” i din spalt. Jag undrar varifrån du kan ha fått denna uppgift? Den är nämligen inte riktig.

Ordet ”mål” i ”måltid” har ingenting med ”mål i mun” eller liknande att göra (eftersom ”mål” i det uttrycket syftar på språk eller talförmåga).

Ordet ”mål” används visserligen även i betydelsen ”mått” men det har inget samband med ”mål” i ”måltid”.

Egentligen är ordet ”måltid” en tautologi, eftersom ”mål” i detta sammanhang ursprungligen betyder ”tidpunkt” eller ”bestämd tid”.

Ordet har dock mycket tidigt använts specifikt just för ”tid för intagande av föda”. En ”måltid” var alltså den tid då man äter.

En intressant parallell finns för övrigt i det engelska ordet ”meal” som ursprungligen betyder ”tid för mjölkning”, en betydelse som även förekommit för ”måltid” i vissa svenska dialekter.

Svar:
Tack för ditt mycket trevliga inlägg och det verkar som om du är insatt i just detta med språk.

Min källa i det här fallet är Magdalena Ribbing, som i sin bok ”Det dukade bordet” (bokförlaget Forum 2008) beskriver detta begrepp så som jag gjorde. Tyvärr kan jag i min tur inte säga vilken källa hon har. Där kunde jag varit avsevärt mer kritisk.

Om jag tolkar dig korrekt och för läsarens skull skulle ”tautologin” innebära en omsägning av samma sak – mål betyder tidpunkt och tid står för tid, nästan som ”tid för tid”.

Nu vet jag inte vad du besitter för kompetens inom detta område ( du kanske är språkvetare och då är saken så att säga avgjord redan ).  Så jag ger dig varken rätt eller fel.

Men jag ska, om inte annat för min egen kunskaps skull, vidarebefordra frågan till språkvetare och se vad jag kan få fram. Finns det någon annan grund för påståendet ”måltid är ett begrepp för munfull”. 

Får jag svaret återkommer jag med det.

Klicka här för att läsa om bordsskick >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson