Fråga:
Jag är sambo med min kille sen tre år tillbaka.
För några dagar sedan kom det inbjudan till en av hans kompisars bröllop som ska äga rum till sommaren.
Inbjudningskortet var adresserat endast till min kille och inuti stod det du/ni är bjudna…..
När jag 1 vecka senare gick på deras hemsida inför bröllopet såg jag en flik med ”GÄSTER” och när man klickade där så kom det massa personer upp bla. min sambo men mitt namn finns inte någonstans.
Nu undrar jag hur jag ska tolka det?
Det hör till saken att jag har träffat blivande brudgum samt hans blivande många gånger och har en väldigt bra relation med dem.
Vi var de första att även träffa hans blivande på en middag hemma hos oss.
Därför undrar jag om mitt namn borde stå på inbjudan? Kan man fråga rakt ut?
Vad passar att min sambo gör? Kan han fråga rakt ut?
Svar:
Din sambo bör slå dem en signal och avböja inbjudan och säga att han ogärna går utan dig och att ditt namn inte finns med, ”eller är det ett misstag?”
Sannolikt säger de att det är ett misstag och då är allt frid och fröjd.
Om du däremot inte är bjuden, då ska han definitivt avböja med motiveringen att han föredrar att tillbringa dagen/kvällen med dig.
Det är inte oartigt att göra så här, snarare tvärtom. han låter brudparet välja.
Klicka här för att läsa min artikel om att besvara en inbjudan >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson
Med risk att trampa i ett minfält: alla dessa moderna samlevnadsformer saknar betydelse, särskilt i mer traditionella sammanhang. Det föreligger alltså ingen skyldighet att bjuda flickvänner, sambor eller liknande till bröllop. Ett förhållande uppnår officiell status först i samband med förlovning. Med tanke på den höga omsättningstakt avseende partners som vissa håller sig med nuförtiden, är det inte heller rimligt att kräva att man skall hålla ordning på vem som den ene eller andre eventuellt är tillsammans med för tillfället. Däremot är det naturligtvis hänsynsfullt och generöst att ställa inbjudan även till en eventuell partner. En lämplig formulering, om man inte råkar veta vem vederbörande för tillfället är tillsammans med, är exempelvis ”NN med eventuellt sällskap” eller liknande.
Dock måste jag hålla med Robban här. Ja delvis i alla fall. Jag tycker inte heller att man alltid kan bjuda varenda människas partner, då bröllop sannerligen inte är billiga! Min dåvarande bästa vän bjöd mig på hennes bröllop men inte min sambo. Av det enkla skälet att de aldrig hade träffats. Jo de kanske hade sagt hej till varandra när han släppt av mig hos henne en gång eller så, men inte mer. Varken han eller jag blev förnärmade utan tog det som en självklarhet.
Dock i fallet ovan tycker jag de har gjort fel. Om personen i fråga faktiskt har en bra relation till de som gifter sig och dessutom är sambo sedan tre år till den som blivit bjuden tycker jag det är underligt att hon inte är bjuden. Men jag tycker inte att han ”enligt alla etikettens regler avböja”. Det är ju faktiskt nånting de ska diskutera själva och sedan avgöra. Brudparet kanske helt enkelt har bestämt för att inte bjuda med partners alls, om de inte är bådas nära vänner, pga kostnad. Och det tycker jag är helt förståeligt.
/Faye.
Det är en sak att tycka så här, men etikettsmässigt delar man i enlighet med svensk tradition på ett par.
Saknas det inte ett ”inte” i kommentaren ovan?
Hur definierar Etikettdoktorn vad som är ett ”par”, om nu inte förlovning och äktenskap är avgörande?
För att göra det hela mer pikant: en av mina avlägsna släktingar är ogift men har två älskarinnor (om de vet av varandra vet jag dock ej). Vilken av dessa skall man bjuda till ett bröllop? Skall han själv få välja eller bjuder man båda? Vad säger etiketten?
Jo, det gör det! 🙂 Men då blev det ju till din fördel. Skriver jag med ett leende!
Återigen måste jag hålla med Robban. Hur ska man definiera ett par? Ska man bjuda med en främmande människa bara för att de varit ihop i tre veckor? Två månader? Ett halvår? Nej jag tycker inte det där fungerar. Man måste ha nån slags gräns, det GÅR bara inte att bjuda med alla! Då skulle ingen ha råd att ha ett bröllop. Jag tycker det måste finnas en slags relation mellan brudparet och partners och vännen och partnern ska vara minst sambo. Det visar på ett seriöst förhållande. När ekonomin råder får man rätta sig efter den och inte efter etiketten.
Robban: Ja du den var ju aningen invecklad. 🙂
Ja om dett ämne kan man nog diskutera länge. Det måste givetvis handla om fingertoppskänsla och givetvis kan man inte ”ta regeln på allvar” om det är två personer med ett två veckor gammalt förhållande. Man brukar definiera det som stadigvarande förhållande, det omfattar kanske inte älskarinnor eller älskare. (även om en nobelpristagare tog med sig älskarinnan istället…)
Fel eller rätt? Regeln har egentligen en bakgrund i att man inte bjöd den ena partnern i ett gift par, då det kunde inträffa att denna/denne mötte en ny… Det fick man inte bidra till.
Man bjöd heller aldrig annat än gifta par, annars ansågs de inte höra ihop. Man kan ju alltså direkt utläsa att bakgrunden är förlegad, men regeln att inte dela på ett par finns kvar.
Oavsett om de är av samma kön, gifta eller inte etc. För den markeringen betyder att man har ”valt ut den man vill ska komma” och det är inte ett värdpars uppgift. Sedan kan man tycka vad man vill, ordet är fritt, men etikettsmässigt är det alltså inte korrekt.
Mina svar baseras på de traditioner som gått i arv genom generationer och som är generellt accepterade. Om jag börjar lägga in egna ”regler” och föreslå andra lösningar blir det inte en blogg som besvarar etikettsfrågor. Sedan är det upp till var och en som önskar att avstå, förändra eller anpassa, det gör jag också i mitt liv. Men läsarna frågar alltid för att få veta vad som egentligen gäller.