fråga:
Jag köpte en begagnad cykel till mitt barnbarn på hennes 23-års dag. Hon har ingen cykel och hade önskat sig en sådan. Hon pluggar sista året på universitet, har i stort sett aldrig tjänat egna pengar. När hon fick cykeln visade hon med kroppen och verbalt att det här var inte vad hon önskat sig. Jag blev ledsen och besviken, vilket jag senare berättade i ett mail.
Nu har det här lett till en familjekris. Hon vill inte höra mina åsikter om hennes uppförande etc. Jag vill påpeka att jag i mitt mail endast beskrev hur jag kände det. Nu pratar inte min dotter med mig och det har inte kommit till ett avslut med barnbarnet heller. Vad har jag gjort för fel?
Svar:
Det är omöjligt för mig att avgöra vad som var rätt eller fel i detta, det låter som om det fanns mer i denna historia som jag inte känner till. Är det så att du har för vana att ge ”goda råd”, om än i all välmening? Du har ju bestämt dig för att negativt tolka hennes reaktion på presenten, är det så att hon sagt att hon inte ville ha cykeln? Men det var heller inte vackert av henne att visa otacksamhet. Kanske du skulle avstått från att i mail uttrycka detta. Men vad göra nu?
Jag kan endast ge dig ett råd, skriv ett ”riktigt” brev. Tala om hur mycket du bryr dig, att du älskar henne och oavsett vad som tolkats i ditt mail så vill du få detta utrett och om något var dumt, förlåtet. Säg att du vill träffa henne, be att få åka till henne, bjuda ut henne på kvällen och prata med henne så ni kan gå vidare i livet. Rådet är alltså – prata med varandra.
Läs min artikel om vett och etikett för vänskap >>
Mats Danielsson, Etikettdoktorn
Ursäkta mig här nu men jag tycker att ditt barnbarn verkar vara riktigt oförskämd! Är hon bortskämd kanske? Låter så om hon aldrig tjänat pengar, det gjorde jag redan när jag var 14 och började sommarjobba och spara mina egna pengar. Om hon önskat sig en cykel och krävt en viss typ av cykel borde hon ha berättat det. Jag hade blivit jätteglad om jag fått en cykel när jag pluggade! Jag fick minsann köpa min egen cykel när jag studerade. Hon kanske blev sur för att den var begagnad? Trist att din dotter och ditt barnbarn inte kan lyssna på dig utan bara visar sura miner. Att uttrycka sådär att hon inte var nöjd inför alla, gör att hon känns som en bortskämd snorunge, ursäkta ordvalet. Att hon inte vill höra din sida av historien gör det hela värre.
Jag förstår att detta känns jobbigt för dig, men jag tycker inte att du gjort något fel! Ditt barnbarn och din dotter borde be dig om ursäkt!!
All lycka,
Maria