fråga:
Hur hanterar jag egentligen folk i både min och min sambos slokt som inte verkar bry sig om att prata om annat än sig själva?

Man berättar glada nyheter, att man fått nytt jobb efter X års väntan och får antingen inget svar alls, eller bara ett ”aha”. Som aldrig frågar en något, men själva maler på i timmar om sina egna historier.

I min egen släkt är det en ingift kvinna som ganska omgående borjade att bara direkt prata om sig själv och sina barn och barnbarn (som ju vi andra aldrig träffat); då brukar jag undvika henne och tillställningar där hon är med.

Men i min sambos släkt är det min sambos brors fästmö som är besvärlig och bara pratar om sig själv.

Jag brukar ta med något annat att göra, t.ex. läsa en bok, sticka eller läsa en tidning.

Men jag är trött på att göra det jämt och kan ju inte göra det under middagar, utan är fast med att lyssna på hennes intensiva pladder.

I början visade jag intresse för båda dessa, ställde frågor, utbrast nyfiket ”oj, vad häftigt, berätta mer!”, men jag fick aldrig, aldrig någon fråga eller gillande tillbaka.

När jag berättar något inför alla, brukar i synnerhet min sambos brors fästmö ”hijacka” samtalet, börja prata om något annat eller se riktigt uttråkad ut tills hon får prata om sitt igen.

Hon kanske tom suckar inför alla. Då tappar jag ju lusten att prata. Och då även att hon sträcker sig över mig vid middagar och liksom ”invaderar mina gränser”.

Hon verkar även helt likgiltig inför mina matintoleranser; ibland har hon bakat något och trugar att jag ska äta. Jag säger då ”tyvärr, det innehåller XYZ”, varpå hon bara säger ”aha, ok” sedan säger inget mer.

Och gör om samma sak nästa gång. Trugar, säger ”aha ok”.

Det har även hänt att hon t.ex. till fikat, reser sig upp, gör te till sig själv och sätter sig igen. Frågar ingen annan om de vill ha, som vi andra gjort där vi frågar ”hur många vill ha kaffe och glass”.

Vad kan jag egentligen göra?

I fallet med min egen ”släkting” kan jag som sagt själv välja att aktivt undvika, men i sambons släkt ”måste” jag ju.

Jag blir ju ”the bad guy” om jag väljer att stå över att träffa min sambos släkt enkom denna kvinna.

I min egen släkt vet alla att denna ingifta kvinna är en pladdertacka men i min sambos släkt verkar alla gilla henne medan jag själv finner henne grandios, intensiv och respektlös.

Svar:
Vi lever i en värld av olika människor och en del tycker om att tala om sig själva och andra säger ingenting.

Det är inte alls säkert att hon är uppskattad av släkten, men flera kanske har givit upp och insett att de får acceptera henne som hon är.

För ”husfridens” skull.

Du kan aldrig ändra på hennes sätt, det är omöjligt och det är enbart hon själv som förlorar på att vara oartig, som att inte erbjuda mer kaffe.

Så hur ska man hantera personer som dessa?

Det ena sättet är att vänta ut dem i deras prat, någon gång måste man hämta andan, byta ämne och börja tala om detta med övriga i rummet.

Om personen ”återtar” samtalet och återigen börjar prata om sitt, kan man lugnt säga ”jo, det är säkert intressant, men vi pratar just om ett helt annat ämne och låt os avsluta det först”.

Annars är det bara att visa intresse en kort stund och göra som du skrev, sluta lyssna.

Alternativet att avstå att träffas, kanske du ändå måste överväga.

Att tillåta andra ta all energi ifrån dig är fel, då får du ransonera besöken och om någon frågar får du säga att du inte riktigt kan hantera personens sätt.

Klicka här för att läsa min artikel om etikett vänner emellan >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson