Fråga:
Jag började skriva ett brev till en gammal barndomsvän. Vi har inte setts på snart tjugo år.Han är vid liv och god hälsa,

Vi har endast haft en sporadisk kontakt (per telefon). Vi har väl ringt till varandra 10-15 gånger under denna tid. Sedan vi blev vuxna har vi bott ganska långt från varandra.

Jag började skriva till honom och jag hade tänkt mig att det skulle bli sådär ett par sidor långt. Men jag kunde inte sluta att skriva.

Ju mer jag skrev, dess mer kom jag ihåg från ”den goda gamla tiden”och fler och fler sidor blev det. Visserligen ett vänskapsbrev, men hör och häpna tjugoåtta sidor långt om än väl textat. Kan man skicka ett sådant långt brev?

Är det inte lite väl inbilskt att denne ska ge sig tid att läsa allt detta.Jag kanske är ute och cyklar, men får dock en känsla av att jag med detta långa brev får honom att läsa av pliktskyldighet för gammal vänskaps skull, även om jag själv är angelägen om detta.

Det tog ganska lång tid att skriva detta ”brev”över en vecka,- men det har väl kanske inte med saken att göra. I värsta fall får jag väl korta ner brevet och ta med det mest väsentliga.

Det är bara det att jag inte vet vad det egentligen skulle vara.

Jag vore mycket tacksam att få veta vad du tycker om det hela.

Svar:
Det framgår med all tydlighet i din fråga till mig att du har väldigt lätt för att skriva och det kan väl knappast ses som annat än en tillgång.

Självklart är 28 sidor ett väldigt långt brev, så mitt förslag är att du skriver en förstasida som mycket kort förklarar att det är långt och du funderat på om du ens skulle skicka det.

Men skriv inte en hel sida, skriv bara fem, sex rader. Betona att du inte förväntar dig ett svar av samma omfattning.

Låt sedan din gamla vän avgöra om hen vill läsa allt eller valda delar.

Klicka här för att läsa min artikel om skrivandets etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson