Om man knackar i glaset till skål, varför säger man att en sjöman då dör?

Om man knackar i glaset till skål, varför säger man att en sjöman då dör?

Fråga:
Om man knackar i glaset till skål, varför säger man att en sjöman då dör?

Det finns ett talesätt att man inte får knacka i glaset när man vill skåla, för då dör en sjöman.

Var kommer detta ifrån?

Svar:
Det finns mängder av skrönor och berättelser om döden och förebud om dödsfall.

Nu är detta en spalt om vett och etikett, trots detta hör även skrönorna hit, när de berör ämnet.

Vilket innebär att det kan finnas många varianter som svar på din fråga om man knackar i glaset till skål, varför säger man att en sjöman då dör?

Ingen kan egentligen svara på varför en sådan historia finns, men en sak är säker och det är att man ur en etikettsaspekt kan knacka i glaset om man vill hålla ett tal.

Louise Hagberg (1868-1944) var folklivsforskare och amnuens vid Nordiska museet. Hon skrev i sin bok från 1937, När döden gästar, om olika förebud och väsen från folk som gått bort på sjön.

Sjön Sommen i Småland och sjön Glottern i Östergötland eller Uppsalaån sägs vara pltser som krävde årliga offer och de föregicks av t.ex jämmer och skrik. Sjögastarna var sjöfolk som omkommit ute till havs och inte kunde komma i vigd jord. De kunde göra massor av olika saker för att komma i vigd jord. Så man kan bara gissa att man fick inte väsnas, då kunde någon bli gast.

Om en människas tid var ute, t.ex. en sjöman, då fanns inget som hjälpte. Då hördes rop från sjön som krävde sitt offer. Man kunde undanhålla en man från sjön, men karlen drogs hela tiden mot sjön. Om han blev sjuk och fick dödskramp, så behövde han dricka vatten. Då dog han, för han skulle dö! Här kan en förklaring finnas, inget påkallande av döden, och ingen vätska. Någon kunde dö.

Om någon dött på sjön och kroppen inte återfunnits höll man “gråtgille”. Som kunde liknas vid ett “begravningsgille” Här kunde kaffekannan och sockerkakan befria de sörjande från tårarna och för en stund drömma sig till bättre. Lika här, man skålade inte.

Även om dessa kortfattade sammanfattningar inte förklarar den sedvänja du hört om att knacka i glaset, så kan den hänga samman med alla de förebud om döden som funnits runt om i landet. Jag försöker bara ge exempel, Louise Hagbergs bok från 1937 är på 670 sidor!

Med sådana här historier, så ges inget svar, men du delar en av dessa skrönor och förebud om ond bråd död. I detta hemska perspektiv, ändå en makabert rolig läsning.

Så här skulle jag kunna fortsätta, så vi får anta att detta du lärt dig hänger ihop med att man i folktron förr trodde att man kunde åkalla döden.

 

Läs mer i min artikel om skåla >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Har du en fråga till Etikettdoktorn, ställ den inte i kommentarsfältet. Ställ din fråga här. Då får du även ett meddelande när din fråga besvarats. Frågor i kommentarerna kommer inte placeras i kön och ditt svar kan dröja och blir svårare för dig att hitta

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *