Fråga:
Jag har alltid förärat min systerson med pengagåvor.
Ända sedan han var i tonåren har jag skänkt honom pengar och han är idag vuxen och har varken fast arbete eller familj.
Han är högutbildad och arbetar cirka fem månader då och då.
Vid min födelsedag skänker han dyrbara gåvor och på julafton är det ingen hejd på julklappar.
Alla vet att han inte har någon buffert att ta av men gåvoflödet är enormt.
Han tar tydligen sina allra sista slantar och han fullkomligt älskar att ge presenter.
Jag i min tur ger honom pengar till hans födelsedag och även alltid på julafton.
Det känns faktiskt som jag betalar för mina julklappar och på något sätt är det här inte klokt.
Jag borde nog inte ge honom pengar mer. men nu är det så att jag vågar inte bryta trenden.
Nu fyllde han år igen för någon vecka sedan och jag gav honom åter pengar. Dock får jag inget tack.
Det har varit så tidigare, utan tack. Varför, funderar jag? Skäms han på något sätt att behöva ta emot pengar av en fattig pensionär?
Det hela har börjat spåra ur. Mina två närmaste säger att jag bidrar till att han inte söker ett fast arbete.
Ja, kanske det är så.
Dock, hans mor tycker att det är bra och fint att jag ger pengar till hennes vuxne son
Är vi medskyldiga, till att han fortsätter?
Jag försökte påpeka en gång att vi måste dra ner på julklapparna och gåvor men då fick jag verkligen kalla handen av honom.
Om jag inte får ett tack för den sista pengagåvan, hur kan jag säga detta till honom utan att det blir tokigt och sårande?
Eller ska jag bara tiga? Som sagt, jag sätter ett oerhört värde på att få höra ett tack.
Ja, det här var kanske att bevara.
Svar:
Du har uppenbarligen ett stort hjärta för din systerson och han verkar tycka detsamma om dig, vilket jag förstår.
Att älska att ge till andra får man se som en fin egenskap, men det får inte gå till överdrift.
Det måste vara din egen vilja och förmåga att fortsätta att ge honom pengar som är avgörande i ditt beslut.
Om han kan klara sig på fem månaders arbete och du sedan ger pengar till hans fortsatta uppehälle, då måste det vara ansenliga belopp du skänker honom.
Gör du det? Ger honom så stora summor? Oavsett svaret är det han själv som ansvarar för sin ekonomi, vare sig du ger eller inte.
Att hans mor stödjer honom förstår jag, det är ju utmärkt att du ger sonen pengar så hon inte behöver bekymra sig.
Vill du avsluta den här cirkeln med att ge pengar och i sin tur få dyrbara presenter av honom, då är det du som måste säga ifrån.
Ingen annan människa, absolut ingen kan kräva, förvänta sig eller på annat sätt se det som din plikt att ge bort det du har.
Tyvärr måste jag säga, så låter systersonens beteende bortskämt, bekvämt och egoistiskt.
Enbart det faktum att han tar ekonomiskt stöd så för givet att han inte tackar är skäl nog att sluta ge.
Slutar du ge, kanske han också hör av sig!
Mitt enkla råd är att du kort och gott meddelar att nu har du inte längre möjlighet att ge ekonomiskt stöd och du föreslår att han i in tur inte köper dyra presenter till dig.
Gör han det ändå, så är det hans val och du behöver inte skämmas. Du har ju ändå försörjt denna vuxna karl under många år!
Klicka här för att läsa min artikel om presenter >>
Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson
