Eller var ungdomarna artigare förr?
Idag blir det ett minne från min karriär i unga år.
Skälet är att jag ofta får frågan – hade man bättre vett och etikett förr?
Välkommen att spara, dela och kopiera detta nyhetsbrev som en pdf >>
——————————————————————–
För dig som läst nyhetsbrevet i mail- klicka här så får du fortsättningen längre ner
En långhårig snorvalp
Det var 1975, på hösten, som jag klev in som elev i det som då hette Växjö sjukhem.
En ung långhårig snorvalp, som kaxigt trodde att han kunde allt och pratade hela tiden.
Det stora bekymret var varken håret eller glädjen över att prata med folk, det var att jag förmodligen också trodde mig veta bättre än alla.
Till och med det erfarna vårdbiträdet fick lära sig hur man gjorde av undertecknad.
Åt pipsvängen?
Hur detta uppfattades, det tror jag ingen av er läsare ens behöver fundera på.
Det gick med andra ord blixtsnabbt åt pipsvängen.
1975, då hade eleverna en anställd handledare från skolan. Min hette Sig-Britt och var en mycket sträng madame i vit rock och mössa.
Så tro mig, när madame Sig-Britt, eller rättare sagt syster Sig-Britt kom till avdelningen. Då blev det ingen ro för denne unge man.
För nu vankades det räfst och rättarting! Men det gav resultat, tilllåt mig vidareutveckla varför.
In i förrådet
Sig-Britt hon visste bättre än att skälla ut mig inför andra. Ånej, det bar av in i linneförrådet!
Den avhyvlingen jag fick där och den uppsträckning hon gav mig vill jag aldrig mer uppleva.
Men så fort vi lämnade förrådet var som en klippa, hon stöttade, pushade och berömde mig när så krävdes.
En vän för livet
Syster Sig-Britt vek aldrig från min sida när jag, hennes vårdelev, behövde stöd. Hon vägledde en ung kaxig man in i livet som ansvarsfull medarbetare.
Hon fanns där när jag hade frågor, hon skrattade med mig och lärde mig att våga fråga.
Sig-Britt blev en vän för livet och en läromästare i bemötande! Tack Sig-Britt, var du nu finns i världen eller bortom denna.
Vad gjorde Sig-Britt egentligen?
- Hon vågade säga nej, du gör fel.
- Hon tillrättavisade, men generade mig inte inför andra.
- Hon lämnade direkt felet bakom oss och visade mig vägen framåt.
- Hon berömde ofta, men aldrig i onödan och var aldrig falsk.
- Hon var en trygghet och ett stöd.
- Hon höll alltid sina löften.
Resultatet blev, att idag 40 år senare, är hennes agerande fortfarande en ledstjärna i livet.
Sig-Britt förtjänade rätten till vänskap – vett och etikett på jobbet.
