Artighet – hur är det, ska kvinnor niga?
Fråga:
Hur är det egentligen med kvinnors nigande?
Ska man som kvinna niga idag, eller är det föråldrat?
Man sa ju förr att kvinnan ska tiga i församlingen, det slipper vi ju numer, är det lika med nigandet?
Slipper vi det, eller ska vi krypa för fint folk.
Svar:
Nigandet är föråldrat och förlegat.
Niger gör kanske de som tror sig vara mycket artiga.
Om man väljer det så kanske den som niger bör veta vad detta egentligen symboliserar.
Möjligtvis kanske vi kan se nigning hos yngre flickor, men från tonåren upphör det.
Visst, om en ung tjej knixar lite när hon hälsar på en äldre, kanske det ses som artigt.
I övrigt är det egentligen en hälsning som man enbart ser hos idrottskvinnor när de tar emot sitt pris. Där har nigandet sin enda roll idag.
Historiskt var det tjänstefolk och personal som neg ända fram till mitten av 1900-talet.
Man neg olika djupt beroende på rang och ålder på den person man hälsade på. Men tjänstefolket bemöttes aldrig med samma artighet av vare sig den överordnade eller dennes barn.
Syftet med nigandet var att visa sin underlägsenhet, sin ringhet som person inför någon med högre social status.
Man såg alltså till att hamna på en lägre nivå rent fysiskt och vem det nu var man neg inför berodde på hur man själv uppfostrats.
Detta ska inte blandas samman med kyrkans regler om knäböjande, det är ju med båda knäna i golvet.
Den mer profana nigningen sker med ett knä mot golvet eller marken – som riddarna gjorde.
Som du förstår tillhör allt detta en svunnen tid, det finns ingen anledning att niga idag.
Vi har ingen förväntan på nigande ens inför kungligheter, även om en del ibland tycks tro så.
Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson
