Vett och etikett på jobbet – hur gör man när medarbetaren avsagt sig avtackning?

Fråga:
En kollega ska sluta (på eget initiativ) och vill inte ha en avtackning … hur ska man förhålla sig? Som chef.. och som kollega?

Svar:
Det är samma sak som vid födelsedagar, högtider eller annat. Om en person avsäger sig uppvaktning, eller avtackning, så gör man inget alls. Däremot ska man givetvis som kollega tacka och önska lycka till. Men jag tycker ni ska fråga vederbörande om det är den ”officiella” avtackningen kollegan inte vill ha. Det betyder ju inte att ni kan ge en blomma eller något, utan att för den skull hålla en massa tal. Men fråga, det är alltid bäst.

Som chef ska du alltid hålla ett avgångssamtal, ett samtal som sker när personen slutar. I detta sammanhang kan man alltid som chef framföra ett tack till medarbetaren.

Klicka här för att läsa mina artiklar om vett och etikett på jobbet >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Dukning – ska dukens veck läggas med åsarna uppåt eller som en dal?

Fråga:
När man lägger ut en manglad linneduk på bordet, ska mittvecket då synas som en ås eller som en dal – grovt uttryckt? Vi är några väninnor som diskuterat denna fråga som vi gärna skulle vilja få svar på!

Svar:
Ska du vara riktigt noga, så läggs en väl manglad duk utan några några veck alls.  Men då får du i princip stryka duken på bordet när du lagt på den. Så det är nog inget som man egentligen gör. Men frågan är onekligen intressant och svaret fann jag hos två stycken före detta hushållslärarinnor (den äldsta är över 90 år). De svarade, oberoende av varandra, samma sak – mittvecket ska ligga som en ”dal”.

Det finns en mycket rimlig förklaring till detta. När du manglar duken så viker du den med avigsidan utåt, för att därefter rulla upp duken och förvara den på en rulle. När avigsidan är utåt, så sparas duken, den utsätts för mindre påverkan av ljus eller smuts  och därmed har du alltid en fräsch duk att vika ut (rätsidan är inåt)  och lägga på – med ”dalen” i mittvecket nedåt som en följd.

Gammal kunskap som tack vare er diskussion fick en förklaring bevarad till eftervärlden!

Klicka här för att läsa artikeln om att duka ett bord >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

 

Barn – hur ska vi egentligen klä våra barn?

Fråga:
För några år sedan besökte jag ganska ofta en restaurang av något ”finare” slag. Dit kom en hel del föräldrar med sina barn, och flera av barnen var finklädda. Det slog mig en sak jag självklart sett flera gånger förut, men inte tänkt så mycket på tidigare.

Om föräldrarna hade två barn av samma kön och åldersskillnaden inte var alltför stor var vissa av barnen klädda exakt likadant, medan de i andra fall båda var finklädda, men inte riktigt samma. Jag minns tydligt en familj med två flickor (cirka 10-årsåldern) där ena flickan vanligtvis var klädd i blus och kjol, och den andra flickan hade skjorta och snyggare byxor.

Vi har själva två döttrar (7 respektive 11 år), och när det är en lite finare tillställning (det är exempelvis hemma, eller då vi skall gå bort eller har gäster, eller skall gå ut och äta, eller då vi firar jul eller födelsedag hemma) brukar vi säga åt dem att klä upp sig. De tycker inte om det, men vi är faktiskt ganska stränga med det här med klädsel och uppförande (sedan till vardags lägger vi oss inte i vad de har på sig, ja-ja, bara det är rena och hela kläder då förstås men där finns inga problem). De behöver inte klä sig i massa klänningar och så, utan oftast skall de ha vit blus och svart kjol med skärp till, ibland vit skjorta och snyggare svarta byxor, ibland även väst till (de behöver inte ha högklackade skor). Jag förstår att de tycker det är mindre bekvämt än vardagskläderna (myskläder), men faktum är att de helt enkelt får lära sig acceptera det där (så länge det inte gör ont) det tills vi säger att de får ta av. Visst skall barn vara barn och leka, men det skadar verkligen inte att de lär sig det här för finare tillställningar.

Av praktiska skäl är de vid finare tillställningar oftast klädda likadant. Låta dem välja själva (inom begränsningar förstås) funkar helt enkelt inte, då ändrar de sig bara fram och tillbaka hela tiden innan i hopp om att slippa helt. Skulle vi å andra sidan säga att till exempel en av dem skall ha väst över blusen, skulle hon genast klaga över att den andra slipper. (Vi har självklart vissa regler för finkläderna också, som att blusar och skjortor skall stoppas innanför kjolar och byxor, kragar skall hållas som de skall, och knappar samt fickor skall knäppas)

Nu stundar julen, och då är de finklädda rätt mycket, faktiskt. Så skall vi fortsätta som i nuläget, så att till exempel båda flickorna ibland har blus och kjol och ibland skjorta och byxor, eller skall vi ibland säga att en av dem skall ha blus och kjol och den andre skjorta och byxor? Personligen tycker jag just nu att den yngsta flickan skulle passa bäst i vit blus och svart kjol, samt svart väst till, och den äldsta flickan i vit skjorta och svarta byxor.

Svar:
Dina barn är så pass gamla att de säkert har en klar åsikt om vad de vill bära för kläder. Jag delar din uppfattning om att barn inte i alla lägen ska få välja helt fritt vad de ska gå på ”kalas” i för kläder.  Sedan får det givetvis inte heller gå till överdrift, man måste låta dem få vara med och besluta i vissa delar. Som i ert fall, låt dem själva välja mellan klänning eller byxa. Om båda vill ha byxor, vad spelar det för roll så länge som det är fint och snyggt.

Mitt råd brukar vara och är även i detta fallet att barn som ska med i något formellt sammanhang, som bröllop, begravning, middagar eller formellare fester, de ska bära det finaste de har i sin garderob. Man behöver inte rusa iväg och köpa kavajer eller nya klänningar som de ändå strax växer ur. Så sunt förnuft, barnens egen önskan och lite finkläder brukar vara en bra kombination.

Klicka här för att läsa mer om barns klädsel >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Vett och etikett på jobbet – betyg eller rekommendationsbrev?

Fråga:
Mina medarbetare vill att jag ska skriva betyg eller rekommendationsbrev till de när jag snart slutar min anställning. Vad tycker du är bäst?  Hört att det är lite förlegat/omodernt med betyg.

Svar:
Betyget innebär att man har ett papper på vad man gjort och hur bra eller mindre bra. För en framtida arbetsgivare betyder det något, men långt ifrån allt. Den som har tjänstgjort i sex månader eller mer har rätt till ett betyg. Författaren Georg Uggelberg har skrivit boken ”Att skriva och tolka tjänstgöringsbetyg” och i denna hävdar han att man i en rekommendation även kan utläsa betyg, men som ett slags ”kod”. Där ”Till vår belåtenhet” skulle betyda betyget 1, eller ”Med gott resultat” betyder en 3:a.  Tolkningar således, det kan ju lätt bli fel. Betyg däremot, är för gott och kan inte ändras, även om situationen förändras och man kanske byter ledning på en tidigare arbetsplats.

Mitt svar blir att du ska erbjuda ett betyg, men givetvis om personen även önskar det, en rekommendation. De flesta arbetsgivare kommer ändå att ta referenser och få en muntlig rekommendation. Betyget kan ju även omfatta en text som: ”Lena Flitberg har sedan den 15 maj 2003 varit anställd hos oss och slutar idag sin anställning på egen begäran. Hon har under tiden som min medarbetare arbetat som… och främst utfört arbetsuppgifter som… Hon har under tiden här visat prov på……”

Klicka här för att läsa min artikel om att skriva betyg >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

 

Vett och etikett på jobbet – kollegor pratar politik på jobbet.. vad göra?

Fråga:
Jag har precis börjat på en ny arbetsplats där det är väldigt högt i tak men hittills tycker jag alla verkar respektera varandra och snacka på en hög nivå.

Men igår märkte jag att vissa började prata politik. Det var på nivån ”De som röstar på parti X måste verkligen vara dumma i huvudet” och idag fortsatte det. De gör det på ett skämtsamt sätt men det räcker för att jag ska tycka det är obehagligt, även om jag inte gillar parti X. Om jag reser mig och går upp, kommer ju alla tro jag blev stött och kanske t.o.m röstar på dem. Likadant om jag säger ifrån.

Idag testade jag att bara byta samtalsämne, det fungerade ett par minuter sedan var det tillbaka igen. Även i andra diskussioner sticker vissa av de som är mest aktiva, in repliker om hur kasst partiet är. Jag får spader! Hur kan jag göra?

Svar:
Du beskriver att du är ny på jobbet, händelsen har endast inträffat vid ett par tillfällen och jag tror du ska ge det hela mer tid. Du säger ju själv att det är högt i tak, så med tiden borde det säkert gå att fråga: ”Hörrni, pratar ni bara politik? Kan vi inte ta och byta ämne?” .  Men det kanske du inte ska göra nu i början, försök avvakta och se om det avtar.

Tills dess är mitt råd att du tackar för dig och går. Gärna med kommentaren: ”Det känns inte som mitt samtalsämne och jag behöver sätta igång och jobba igen”. Sedan är det bara att gå. Om de tror att du röstar på partiet X och du inte gör det, så spelar väl det ingen större roll. Det kan du enkelt ändra på en gång i framtiden genom att ta ställning så andra vet vad du tycker.

Klicka här för att läsa min artikel om internt bemötande på jobbet >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Bjudning – vad kan jag servera med smörgåsbestick?

Fråga:
Jag har fått 34 Olga smörgåsbestick. Jag undrar om det är fel att duka med dem till varmrätt? Kanske passar de bättre som lunchbestick?

Svar:
Dessa bestick fungerar till smörgåsmat och till förrätt. De är i allmänhet för små för en huvudrätt och det beror givetvis lite på vad du bjuder till lunch. Men troligtvis fungerar de inte heller i det sammanhanget.

Klicka här för att läsa min artikel om bestick >> 

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Artighet – hur adresserar jag när kvinnan har dubbelnamn?

Fråga:
Hur skriver jag adressen när kvinnan har både sitt födelsenamn och som gift?
T.ex: Lars Tursson och Lena Fred Tursson
Skriver jag båda namn? Eller enbart Lars Tursson med familj?

Svar:
Du skriver bådas namn,  Lars Tursson och Lena Fred Tursson.  Om du skriver Lars Tursson med familj så omfattas även eventuella hemmavarande barn.

Klicka här för att läsa om skrivandets etikett >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Ordnar och medaljer – släpspänne till kavaj?

Fråga:
Jag undrar om det är ok att bära släpspännen på civil kavaj?

Svar:
Utmärkelsetecken bärs till mörk kostym när den används som formell festdräkt. Om det är Kavaj i avseendet Mörk kostym bär man miniatyrer. Släpspänne är en en form av ordensband till uniform och hur det bärs styrs av respektive utmärkelse.

Klicka här för att läsa om mörk kostym >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn