Fråga:
Vi har i vår släkt ett eländigt bekymmer.Varje gång det dags för kalas i släkten så är det samma visa. Min syster har alltid satt vänner och arbetskamrater i första rummet när hon ska ha kalas.Hon bjuder alltså inte sina syskonbarn.

Det har resulterat i att när vi andra syskon ska bjuda så har vi slutat att bjuda hennes vuxna barn som är i 50-årsåldern. Vi har mycket dålig kontakt med hennes barn och våra barn känner knappt sina kusiner.

Men av någon konstig anledning kräver min syster och hennes man väldigt mycket mer av andra än av sig själva. Det är tråkigt att det ska vara sura miner och ett evigt ifrågasättande så fort vi ska ha kalas. Varje gång så ringer hon och har åsikter om vem vi har bjudit eller inte bjudit.

Mina vuxna barn har bjudit sin moster på flera jämna födelsedagar och flera barndop, men när min syster fyllde jämt var inte mina barn bjudna men en hel hop med grannar och gamla arbetskamrater.

Vi börjar faktiskt att ledsna på detta och undrar om vi måste ha dåligt samvete och må dåligt inför varje kalas. Vi fattar inte att hon inte förstår orsak och verkan.

Svar:
Jag utgår ifrån att du undrar om vem som gör fel eller rätt här. Svaret blir att ni är nog lite tokigt ute allihop.

Man kan ha synpunkter på hur man bjuder, men det ska man behålla för sig själv, om vem som bjuds eller inte bjuds. En fest är som att regissera teater, det är inte publiken som avgör vilka som ska agera.

Alltså kan din syster bjuda vilka hon önskar utan att ni ska påpeka detta, men hon kan å andra sidan inte räkna med att hon eller hennes barn ska bjudas tillbaka.

Att sedan, som er syster gör, diskutera om vilka som bjudits, kan i mina ögon bara innebära en sak – bjud henne inte alls! Hon ska definitivt inte kommentera de ni bjuder och det kan du lugnt berätta för henne. Det är en rejäl oförskämdhet att ge sådana kommentarer.

Klicka här för att läsa min artikel om att avböja en inbjudan >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn