Fråga:
Jag har en vännina vars make har avlidit.
Ska hon skicka tackkort till hans barn och mor efter begravningen.
Svar:
Hon kan med fördel skriva och tacka de som närvarade på begravningen.
Sedan beror det lite på hur nära hon står hans barn och hans mor, pratar de med varandra varje dag kanske det räcker med ett personligt tack.
Men skriver hon kan lämplig text vara ”Tack för att du var med och hedrade NN:s minne”.
Klicka här för att läsa om tack efter begravning >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson
Vad? Det kan väl inte stämma att makan ska tacka den avlidnes mor och barn som har precis lika mycket sorg (får man förmoda!) som makan? Som om det var av snällhet till henne som de övervakat begravningen?
Jovisst kan hon gör det. Hon är den närmast sörjande och har funnit tröst i deras närvaro. När tiden känns mogen, ett tag efter begravningen kan hon mycket väl skriva ett litet tack, gärna för hand och uttrycka att hon fann tröst och stöd hos dem.
Ok om du säger det så. Hans barn och mor är väl lika mycket närmast sörjande. Om jag var dem skulle jag nog känna mig förolämpad över ett sådant kort, och skriva ”tack själv för att du kom och delade VÅR sorg!” Typ. Antagligen har de väl dessutom planerat begravningen tillsammans…
Nu får vi väl hoppas att den sörjande begriper bättre än att välja den formella formuleringen rakt igenom. Det finns många förtryckta kort, sedan kan man lägg till sin kommentar för hand på slutet. Hustru/make är närmast, sedan barn och föräldrar.
Att begravningen planerats tillsammans kan man aldrig utgå ifrån, i den frågan har jag sett hur många varianter som helst. Sedan, varför skulle man bli förolämpad av ett brev där man uttrycker sin tacksamhet? Hade det varit en födelsedag, en examen eller annat, skulle de blivit förolämpade då också? Jag anser att det tackas alldeles för lite idag.
Jag KAN bara inte hålla med dig i detta, även om makan formellt (där kom det igen!) är närmast sörjande. Men psykologiskt sett tror jag inte att ett barn eller en mamma blir glad för ett sådant kort. Som om en mamma INTE skulle vilja vara med och hedra sin sons minne! Hon som känt honom längst av alla. Jag tror både hon och barnen skulle ta en aning illa upp.
Möjligtvis om man låter bli formuleringen ”hedra minnet” i stället skriver ”Tack för att ni varit och är ett stort stöd för mig trots er egna stora sorg.”
Så kan det vara, etikett är ingen exakt vetenskap. Åsikterna går isär ibland.