Fråga:
Jag gör ett skolarbete om Islam och jag tänkte jämföra deras bröllop med ett kristet bröllop. Jag undrar bara ett par saker jag vill ha svar på :
Måste bruden bära vitt ? (och varför)
Måste man gifta sig i kyrka , om inte var annars ?
Hur många dagar ”firar” man ett bröllop med tankte på att ett islamskt bröllop håller på i flera dagar på olika ställen osv.

Svar:
Det tycker jag var ett väldigt intressant arbete du gör och jag hoppas verkligen att jag får läsa det när du är klar. Det skulle glädja mig mycket!

Nåväl, till svaret. Nej bruden måste inte bära vitt, faktum är att hon i Sverige förr bar en svart klänning. Detta då man ofta inte hade råd med flera olika klänningar till högtider. Det var en och samma. Man kunde i England se prinsessor gifta sig i vitt, då den vita klänningen i det levande ljusets sken syntes tydligt för besökarna. På 1600-talet kunde man se vita klänningar, men som en symbol för rikedom, 1700-talet hade inslag av blommiga klänningar, överdådet var borta och den svarta klänningen kvar. 1800-talet omfattade mönster och spetsar och nu blev vitt ”oskuldens färg” inspirerat i konfirmationens kläder. 1900-talet innebar genombrottet för den vita klänningen och det har vi kvar än idag. Traditionen från England spred sig alltså även hit och så fick bruden sin vita klänning som symbol för ljungfrulighet. Idag är svart inget som används, men andra färger går bra. Mest vanligt är det med mer milda färger om bruden gifter sig på nytt och det brukar man rekommendera.

Man kan gifta sig borgerligt, då förekommer varken präst eller kyrka och man kan i princip vara klädd som man vill. Men en präst kan ofta viga brudpar på andra platser, det får man be om. Det kan vara i naturen, i en luftballong eller som i Påsken på en bilmässa.

Det vanliga är att man gifter sig på dagen och har fest samma kväll och sedan är det klart. Men man ser ofta bröllop där gästerna finns kvar över natt med brunch och annat dagen eller dagarna efter. Men, de flesta väljer en dag.

Tänk på att ange källa när du citerar mig.

Mats Danielsson, Etikettdoktorn