Fråga:
Min dotter gifte sig för några månader sedan där min särbo givetvis också var bjuden. Eftersom jag är brudens far hör det ju till att man håller tal till brudparet. Det var första gången jag höll ett tal inför så många (ca 100 pers) var jag ju lite nervös, men allt flöt på bra och tom så jag tyckte det var lite roligt att tala inför så många. OBS utan något innanför västen……… Efteråt var det många som kom till mig och sa att det var jättebra gjort. Kände mig väldigt glad för det ända till min särbo kom fram o sa: ”Det var ju skapligt MEN DU GJORDE ETT FEL”. Jag hade glömt i all nervositet att säga ”Kära brudpar”. Då gick ju all luft ur mig o självförtroendet sjönk åter till nollstrecket. Tyckte det var så onödigt att döma mig för den grejen när allt annat gick så bra. Ingen annan sa något om det. Nu till frågan. Vad tycker du är rätt i detta fall?

Svar:
Om du funderar på vilka tal du lyssnat till och som var bra, minns du innehållet? Var det inte snarare så att du minns en god talare,  ett trevligt framförande och lättsamt att lyssna till? Där har du svaret! Så länge som du inte säger något elakt, pinsamt, nedsättande eller negativt – så kan du hålla ditt tal på precis det sätt du själv önskar!

Det finns ingen etikettsregel som talar om hur du ska inleda talet, vare sig med ”Kära brudpar” eller något annat. Du kunde lika gärna sagt ”Min älskade dotter” eller ”Lyckliga ni”. Allt är fritt.

Däremot, nu vill jag inte klaga på din särbo, för då är jag inte bättre än någon annan. Men faktum är att det sämsta man kan göra inom vett och etikett, det är att påpeka andras misstag. Vare sig det finns något sådant eller inte. Det är ohyfsat och oförskämt att lyfta fram felaktigt eller korrekt konstaterade etikettsmissar. I detta fall, även om det är din särbo, så är det det senare och hon borde be dig om ursäkt.

Klicka här för att läsa mer om hur du håller tal >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn