Fråga: Min fråga är hur kvinnor har uppvaktats genom historien?
till exempel, på vikingatiden, medeltiden, 1700 & 1800-tal?
På något speciellt sätt?

Svar: Omfattande frågor som jag ska försöka ge kortfattade svar på.

Vikingatiden. Närmande gentemot en kvinna från utomstående män ansågs som så kränkande att den kränkte hade rätt att döda mannen. Det var männen i kvinnans liv (far och bröder och som gift mannen) som ansvarade för hennes dygd. Däremot var det inte bortgifte som gällde. Det var samtycke mellan de respektive. De bestämde själva över sin sexualitet (likt Tor och Freja) och även om man försökte vänta till efter äktenskapet var det inget ovanligt utanför det.

Tidig medeltid, då existerade inte ordet kärlek. Äktenskap var snarare en affärsmässig uppgörelse mellan ätter. Äktenskap fick dock inte ingås utan kvinnans accepterande. ”Barnaskapandet” var en plikt och inget som skulle njutas utav och fick bara ske inom äktenskapet.  Sexuella känslor var mycket syndigt och skulle stävjas. Det hände att de blivande makarna aldrig träffats och att mannen sände iväg en ”mäklare” för att kontrollera ”objektet”, så att kvinnan var välskapt, hade alla lemmar i behåll och hade bra temperament.

Sen medeltid, med trubadurerna förändrades attityden. Vad det gällde uppvaktandet så var det poesi och sånger. De sjöng och skrev om längtan, ömhet och åtrå. Det var en revolution gällande det som idag kallas kärlek. Detta upprörde kyrkan enormt.

Under 1600-talet var det forfarande resonemangsäktenskap som var verkligheten, men i litteraturen började man se hur älskande fick varandra. Detta var förmodligen ett utryck för folkets längtan för romantik. 1700-talet var svärmeriets tid. Sinnlighet, dygd, passion, kärlek, längtan, känslor och romantik, i ett ljuvt sammelsurium. Brevväxlandet mellan älskande ökade.

Under 1800-talet var det en återgång vad det gäller frispråkigheten. Förälskade par brevväxlade mycket.

Det finns mycket mer att säga och berätta och naturligtvis skiljer det sig över tid och rum.

Anna Danielsson