Fråga:
Vågar vi låta bli att ge en 50-årspresent, eller hur gör vi istället? Min svägerska fyllde 50 år i slutet av förra året. Hon bjöd inte in till något firande.
När vi frågade sa hon att hon kanske skulle ha det senare. Vi uppvaktade därför inte med någon present.
Nu har tiden runnit iväg, och hon har inte haft något firande. Vi har hört att hon varit iväg på aktiviteter och blivit firad av andra släktingar.
Vi känner oss nu dumma som inte givit någon present, och vill göra det som är rätt. Det är inte av snålhet vi har väntat.
Ska vi ge en present nu?
Svar:
Det är lätt att känna sig osäker i en sådan här situation, men jag vill börja med att säga att ni inte har gjort något fel. När någon väljer att avstå från ett firande, eller skjuta det på framtiden utan att det blir av, så upphör också den sociala förväntan på uppvaktning. Det är mitt enkla svar på frågan vågar vi låta bli att ge en 50-årspresent, eller hur gör vi istället.
Det är en grundläggande princip i firandets etikett: när man inte bjuder in, behöver man inte heller förvänta sig presenter, uppvaktning eller formella gratulationer. Det är helt i linje med hur jag brukar beskriva det i mina artiklar, där jag ofta lyfter att firande är ett samspel, den som firar bjuder in, och först då uppstår en förväntan att komma, gratulera eller uppvakta.
Att hon sedan blivit firad av andra släktingar förändrar inte er situation. Det är vanligt att olika relationer fungerar olika, och att vissa väljer att uppvakta ändå, även utan ett firande. Men ni har följt den korrekta linjen: ni väntade på en inbjudan som aldrig kom.
Därför ska ni inte komma med en present nu. Det skulle snarare kännas som en efterhandskonstruktion, och riskera att framstå som att ni försöker “kompensera” något som egentligen inte behöver kompenseras.
Däremot finns det ett fint och varmt alternativ som både visar omtanke och knyter an till att ni aldrig fick möjlighet att fira henne: bjud ut henne på en middag, antingen på restaurang eller hemma hos er. Det är en gest som inte konkurrerar med ett uteblivet firande, utan som står på egna ben, ett sätt att säga: “Vi vill gärna uppmärksamma dig, och vi gör det på vårt sätt.”
Det är dessutom helt i linje med god etikett: när firandet uteblir, men relationen är viktig, kan man skapa en egen liten högtid i efterhand. En middag är personlig, varm och fri från den symbolik som en sen present kan bära med sig.
Och i flera av mina texter lyfter jag just detta, att firande är frivilligt, och att den som väljer bort det också väljer bort förväntningar. Det är en befriande tanke, och den gör att ni kan gå vidare utan att känna att ni “missat” något.
Vill ni ändå göra något, låt det bli middagen. Den kommer att kännas rätt, både för er och för henne.
Läs mer i min artikel om undanbe uppvaktning >> >>
Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson