fråga:
Vid en familjetroff berättade dottern att hennes man sokt jobb på en kommunal arbetsplats.
Jag som är spontan av naturen uttryckte då mina inte så positiva känslor för min hemkommun där svärsonen haft kontakt om eventuell anställning.
Jag gjorde absolut inga personangrepp eller otrevliga omdömen, endast en spontan reaktion, oj då kanske de andra alternativen han talat om vore bättre.
Min dotter har nu som som språkrör för svärsonen tillrättavisat mig för min inställning och menar att jag förstörde stämningen skapade en otrevlig situation för svärsonen.
Jag skulle absolut inte reagerat som jag gjort.
Om jag hade haft negativa känslor för kommunen jag reagerade på, borde jag ha sagt följande:
” jag har dåliga erfarenheter för den arbetsplatsen sedan långt tillbaka”
Min avsikt var inte att berätta gamla negativa tidigare kontakter, utan bara en spontan reaktion på att där kanske inte är det bästa stället!
Jag känner mig tillrättavisad av en ung person, svärsonen, som kunde sagt direkt till mig vad han kände och inte gå omväg om dottern, att gå hans ärende.
Jag skapade alltså en dålig stämning och i stort förstörde kalaset!
Jag överväger att prata med svärsonen om hur jag upplever det hela och att jag skulle uppskatta att han pratar direkt till mig inte via dottern.
Tänker jag fel?
Svar:
Ibland slinter tungan hos oss alla och jag gissar att din svärson blev besviken när du uttryckte dig negativt om den arbetsplats han vill arbeta på.
Han kanske hade önskat uppskattande ord, fått höra hur roligt det är att han sökt jobb där och att han säkert kan tillföra mycket till den arbetsplatsen.
Så även om jag inte hört hur du uttryckt dig, så skulle jag nog våga påstå att du kunde valt dina ord bättre.
Din dotter har säkert sett att hennes man blivit ledsen och reagerat på detta.
Det är inte alls säkert att din svärson vill diskutera detta i efterhand.
Din dotters reaktion tycker jag även visar ett förtroende för dig, hon vågar säga ifrån och det hedrar henne att hon står upp för sin make.
Därför ska du inte diskutera innehåll eller be honom ta upp detta själv, det kan vara din dotters beslut.
Men jag tycker att du ska prata med honom och säga att du insett att du uttryckt dig dumt, att du tror att han kan tillföra något och att du är glad för hans skull.
Be honom förlåta dig för att varit obetänksam och nämn inte samtalet med dottern (om han inte frågar).
Det kommer garanterat uppskattas och även om du innerst inne är av annan åsikt, har du allt att vinna på ödmjukhet, men massor att förlora på att diskutera vidare.
Det leder aldrig till något bra, ibland får man bjuda till lite extra.
Klicka här för att läsa min artikel om etikett vänner emellan >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson