ÖVER 7700 VETT- & ETIKETTTIPS!

Fråga:
Min man fick en medalj när han hade varit i ett krig.

Vi har kvar medaljen.

Jag undrar om han skulle haft medaljen med i graven?

Svar:
Det finns inga regler för detta om inte den avlidne uttryckt en sådan önskan.

Bättre att spara den som ett minne av din man.

Om inte annat, kan den ha ett värde, beroende på metallen i medaljen.

Fråga:
Är det kutym att begravningsgästerna har med en blomma, analogt kistblomma?

Svar:
Det är helt och hållet frivilligt om man önskar en handblomma eller inte.

De flest gästerna väljer nog att idag ha en sådan, både kvinnor och män.

Det är ingen skillnad vid urna eller kista.

Fråga:
Jag ska medfölja min sambo på hans farfars begravning, jag har endast träffat min sambos farfar ett fåtal gånger, kort.

Det jag undrar över är, eftersom närmast anhöriga går fram till kistan, går jag då fram samtidigt trots att jag inte kände honom väl?

Och ska vi alla ha handblommor?

Vill inte att jag ska uppfattas som att jag tror mig vara mer än vad jag är och att det därmed sticker i andras ögon och förminskar deras sorg.

Svar:
Om ni är ett par och bor tillsammans finns det inget som helst att vara fundersam på.

Du är ju en del av familjen och du stöttar dessutom din sambo i en svår stund.

Så sitt med honom och gå med honom.

Handblomma är inget man måste ha, det är helt frivilligt.

Däremot är det vanligt att både kvinnor och män har en sådan idag.

Fråga:
Vid vilken tidpunkt under en minnesstund på begravning kan man hålla ett kort tal?

Innan maten eller under maten eller efter maten?

Svar:
Det bästa är att tala med begravningsentreprenören, de brukar veta när talet är lämpligt att hålla.

Anmäl ditt tal i god tid till den som ansvarar.

Ofta är det mot slutet av den måltid som serveras, alternativt vid kaffet efteråt.

Viktigt är att hålla talet kort, något tacktal ska det inte vara och berätta om ett fint minne.

Fråga:
Jag har två par (vita, det finns tydligen svarta också numera) glacéhandskar, i skinn respektive textil.

Vad gäller för användning av dem vid formella klädkoder?

Framförallt undrar jag om jag kan ha dem på fest och liknande sammanhang då mörk kostym (alltså svart eller mörkblå kostym med vit/ljusblå skjorta) respektive på begravning där formell begravningsklädkod gäller (alltså svart kostym med vit/ljusblå skjorta och svart slips)?

Särskilt begravningar är ju inte rätt tillfälle för modevisningar men jag tycker det är skönt att minimera exponeringen av bar hud i den sortens sammanhang så jag skulle gärna ha handskar på mig, även inomhus.

Svar:
Forna tiders aftonhandskar var av sidentunnt skinn eller tunnaste mocka, även kallade glacé.

Det finns även handskar i syntet, både svarta och vita.

Båda dessa handskar kunde  förr ses vid begravningar, idag förekommer de hos kistbärarna.

Svart eller vit färg för dessa bärares handskar, är lokalt betingat och olika i församlingarna.

Backar vi tillbaka 80 år och mer, till 1940-talet, kan man finna att handskar bars av män inomhus och till högtidsdräkt vid stor bal vid dans, kunglig audiens samt vid kyrkliga högtider som bröllop och begravning.

I modern tid förekommer handskar för män inomhus i stort sett endast vid uniformer och i olika logesammanhang.

Vid begravning bar en man förr svarta handskar, då till frack som var det plagg som herrar bar vid en sorgehögtid.

I nutid omfattas ”bar hud” endast kvinnan och hennes axlar i en kyrka, allt det övriga är historia och förekommer inte längre inom vett och etikett.

Undantag är just i dessa tider med en pågående pandemi i Coronavirus (även om begravningar och bröllop undviks och ställs in).

Då kan åter handskar vara på sin plats och användas, men då som skydd och utan koppling till klädsel.

Fråga:
Ska man skicka tackkort till syskon och föräldrar till den avlidne efter begravningen?

Eller räknas de som familjen som tackar?

Svar:
Den närmast anhörige som på något sätt tackar brukar vara partnern, barn eller den som ordnat med begravningen.

Därmed kan ett tack för att man hedrat den avlidne på något sätt, även framföras till syskon och föräldrar till den avlidne.

Fråga:
Min pappa avled nyligen efter en tid svår sjukdom.

Tyvärr så har vi svårt att besluta oss för hur vi nu ska göra med begravningen.

Vi får inte samla hela släkten i kyrkan och dessutom är många äldre.

En samling i kyrkan eller minnesstund kan utsätta dem för fara.

Hur ska vi göra?

Svar:
Det är ett bekymmer som många just nu ställs inför och såväl begravningsbyråer som familjer har nog inga klara svar.

Det finns säkert många alternativ, mitt råd är att ni har en begravning med de närmaste i familjen.

Ska din far kremeras, kan ni ha akten med urna om ni vill vänta mer än en månad.

Är han jordfästas  kan ni hålla en ceremoni vid graven med de närmaste efteråt.

Minnesstunden kan ni avvakta med tills smittorisken i samhället minskat.

Bjud i släkt och vänner till en minnesstund längre fram.

Fråga:
Ljus klädsel vid begravning på vintern, vad kan man ha då?

Svar:
Ljus klädsel innebär att all mörk klädsel ska undvikas.

De anhöriga vill göra begravningen ljus.

Välj diskreta färger och undvik rött.

Ibland förekommer det att man även anser att brunt ska undvikas.

För en man kan en grå kostym med en ljusblå eller vit skjorta fungera.

För henne en diskret färgad klänning eller byxa.

Fråga:
Ska på min svärmors begravning.

Undrar mina föräldrars placering i kyrkan?

Räknas de som släkt?

Svar:
Dina föräldrar räknas som övriga gäster på begravningen.

Placeringen är därmed fri, de sitter inte med de närmast anhöriga.

Sedan kan din svärmors familj önska annat.

Det är alltid familjen som bestämmer om de önskar annorlunda.

Fråga:
För en tid sedan begravdes en nära anhörig och vi hjälpte änklingen med att beställa lunch på ett trevligt gammalt gästgiveri efter begravningsgudstjänsten i kyrkan.

Man fick anmäla deltagande till begravningsbyrån och ange eventuella allergier till dem, vilket jag själv, för säkerhets skull, också gjorde.

Fast vi kollat matinnehållet direkt med kökschefen vid beställningen.

Restaurangen var alltså helt på det klara med att det var begravning och vilka namn som önskade specialkost.

Sällskapet bestod av 20 personer.

När alla bjudits till bords, steg oväntat hovmästaren  fram och hälsade välkommen till lunch och höll en längre utläggning om menyn.

Sedan frågade han vem som var allergisk mot X (en mycket sällan förekommande matvara) och vem som inte fick äta tårta!

Jag fick svara, att det var jag som var X-allergiker, vilket naturligtvis gjorde att folk ställde detaljerade frågor om det, fast fokus borde ha legat på minnesstunden.

Den som inte åt tårta fick också sin hälsa diskuterad av släkt vi inte sett på 20 år…

Det väl den som står för fiolerna som är värd och inte restaurangpersonalen?

Eller måste man vänja sig vid att de tar över föreställningen?

Att detta kan inträffa vid vanliga restaurangbesök är man ju lite beredd på, men inte på begravningar – och jag har varit på väldigt många.

Vad allergiavslöjandena anbelangar, tycker jag att det vore självklart att inte exponera sina gäster på det viset.

Min fråga till dig är om du tar upp diskretionsfrågor när du är ute och föreläser för hotell-och restaurangfolk och vad man kan göra för att förhindra att man råkar ut för det igen.

Svar:
Att hovmästaren hälsar välkommen kan vara en överenskommelse med de anhöriga.

Annars får man nog betrakta det som ganska ovanligt, det var ju en minnesstund efter begravningen.

Svaret är ja på din fråga, när jag föreläser för denna yrkeskategori brukar jag betona att man ser till att eventuella allergier eller överkänsligheter serveras först.

De brukar ofta få sist och inte sällan får de vänta på sin specialkost och äta när övriga börjar bli klara.

Att fråga öppet och även framföra vad personen är allergisk mot är ohyfsat och jag skulle personligen kontakta dem efteråt och framföra min synpunkt på agerandet.

De kan lyfta frågan ”Vi har några som har överkänslighet, vinka lite diskret så kommer vi till er”.

För har man inte givit sig tillkänna innan, kan de näppeligen gissa vem du är.