ÖVER 7700 VETT- & ETIKETTTIPS!

Fråga:
En nära vän till mig har hastigt och oväntat gått bort.

Hens närmast anhöriga har varit öppen med det och skrivit om det i sociala medier.

Är det etikettsmässigt okej att jag, efter begravningen, skriver ett hedrande minnesinlägg på min Instagram?

Jag har tidigare delat gemensamma upplevelser med vännen ifråga.

Eller bör jag låta bli?

Svar:
Det är alltid en balansgång om vad som ska publiceras eller inte, vilket din fråga tydligt signalerar att du är väl införstådd med.

Mitt råd är att du frågar närmast anhörig, det är nog från det hållet eventuella invändningar eventuellt skulle visa sig.

Ingen kommer ta illa upp för den frågan, snarast tvärtom så uppskattas det att omgivningen vågar prata om den avlidne och hur det känns.

Själva tanken som sådan är fin, dödsrunor är något vi läst under lång tid.

Det är endast formen för hur de publiceras som ändrats, förr i lokaltidningen, idag även i sociala medier.

Så förbered texten, fråga en nära anhörig så blir det garanterat bra.

Fråga:
Min kusins man ska begravas.

Min dotter vill gärna vara med och säga adjö.

Hon har en son på 1 år som hon måste ta med.

Kan hon göra det?

Svar:
Hon kan ta med honom, alla är välkomna i kyrkan.

Men barn kan störa ganska mycket och det bör man som gäst tänka på och kanske försöka ordna en barnvakt en kort stund.

Din dotter får kanske sätta sig längre bak i kyrkan och vara beredd på att lämna om sonen börjar störa.

Barnet förstår inte stundens allvar, det kan ingen begära.

Hon ska om det blir stökigt lämna ceremonin, detta av respekt för den svåra stunden och de anhöriga.

Enda undantaget är om familjen uttryckligen önskat närvaron ditt barnbarn, då finns det automatiskt ett visst överseende.

Fråga:
Är det ofint/fel att istället för blommor önska att de lämnar en liten slant och ett meddelande på min mammas fondkonto till hennes barnbarn?

Svar:
Om det var din mors uttryckta vilja att gästerna skulle sätta in pengar på henne barnbarns fondkonto, då måste det framgå i dödsannonsen.

Är det din egen idé att begravningsgästerna uppmanas att skänka pengar till dina barn, då blir det mer som om du och barnen ber om pengar för egen räkning.

Mitt svar blir därför nej, det är inte att rekommendera att be om pengar på barnbarnens fondkonto.

Det är mer passande att be om en gåva till välgörande ändamål, där varken du eller din familj kan dra nytta av gåvan.

Fråga:
Vad gäller numera om att skicka tackkort efter dödsfall?

Det blir mycket arbete och dyrt när det närmar sej 100-talet tack, inklusive föreningar och liknande.

Har sms:at tack med foto från kyrkan och några personliga ord till ett några.

Är det ett olämpligt sätt att tacka?

Jag tycker själv att det ger mer och riktat tack till mottagaren.

Svar:
Ett tack via sms eller e-post får anses som korrekt idag, dessutom med personliga ord som förstärker.

Vilket som är bäst är nog fortfarande omdiskuterat, många under 40 års ålder anser nog att sms är helt korrekt.

En något äldre åldersgrupp ser nog det handskrivna som mest betydelsefullt.

Allt detta är i förändring, så jag vill inte säga vad som är lämpligt eller olämpligt.

Det du valt låter bra.

Fråga:
Jag är en kvinna som ska på begravning.

Kan jag använda mina svarta lackade derbyskor?

Svar:
Det man ska undvika är en klädsel som associerar till fest.

Om du i övrigt är diskret klädd, är dess skor inget bekymmer.

Fråga:
Vilket trossamfund har vanan att vid begravningar omfamna kistan flera gånger från bägge sidor, och samtidigt, vid varje omfamning, lägga en blomma?

Svar:
Just denna ceremoni som du beskriver känner jag inte till.

Därför kollade jag med Sveriges Begravningsbyråers Förbund, SBF, men inte heller där kände man till just detta med att omfamna kistan och att det skulle kopplas till något särskilt samfund.

Omfamningen förekommer inom flera religioner eller trossamfund och utan direkt anknytning till trosuppfattning.

Det närmaste jag kommer är den Kristet Ortodoxa Kyrkan där man lägger blommor i eller bredvid kistan och alla gäster får gå runt denna motsols.

Fråga:
När min anhörig avled, fick vi se honom en sista gång vid bårhuset, jag var med där och hjälpte till med klädsel dessutom.

Sen andra dagen var det begravning och den avlidne låg i kistan, stängd med nyckel, och klar.

Vi hade vår ceremoni i Svenska Kyrkan, böner överlåtelse till Gud, allt var jätte fint och vi tog alla vårt avsked.

Alla gick sen, förutom vi anhöriga som var kvar.

En anhörig ville se den avlidne en sista gång med klädsel och tänkte inte mycket på det just då.

Men kändes fel efteråt, då man redan sagt sitt hejdå till kroppen och haft ceremonin. Var det fel?

För det känns så, begravningsbyrån sa inte åt oss.

Ingen sa något även om det är självklart så tänkte vi inte på det just då.

Kändes dumt och jag mår jättedåligt.

Svar:
Din fråga är lite otydlig och jag vet inte om du mår dåligt för att kistan öppnades, eller att den inte öppnades.

Men oavsett vad du frågar om, så var ni överens om att se den avlidne en sista gång så ser jag inget bekymmer med det.

Det är ett fint sätt att se personen, överlåtelsen är klar och kyrkans rum är en värdig plats.

Om det var tvärtom, ni öppnade inte kistan och du mår dåligt för det, så är detta lika lite fel.

Ni anhöriga tog ett beslut att kistan inte skulle öppnas och den som ville se den avlidne fick acceptera det.

Så varför ska du ta på dig skulden för detta? Avskedet är klart, begravningen var fin.

Se det goda i stället.

Fråga:
Vår grannar förlorade precis deras son för några dagar sedan.

Vi har inte någon relation till grannarna men vill lämna en blomma och beklaga sorgen.

Vad ska jag säga när jag lämnar blomman?

Vill inte vara respektlös och fråga för mycket.

Grannarna är muslimer så pojken är redan begravd.

Svar:
Om du vill lämnar du en blomma, annars kan ett besök vara fullt tillräckligt.

Du behöver inte säga så mycket.

Berätta att även om ni inte känner varandra så väl vill du visa ditt deltagande i deras sorg.

Fråga hur de mår. Sedan behöver du sannolikt inte säga mer, de kommer att prata och uppskatta att du har modet att fråga.

Det säger de många som drabbats av svår sorg, just att människor inte vågar fråga. Man upplever att vissa nästan undviker dem.

Så ta dig tid, det går inte att bara lämna blomman och tro att det sedan är över.

Räkna med att du måste lyssna en stund, det är lyssna det handlar om, inte att själv finna de rätta orden.

Fråga:
Jag är före detta fru till avliden, där vi har fyra gemensamma barn.

Är inbjuden till begravningen och vill veta om jag kan ta med en större krans, eller om jag ska förhålla mig till barnens blommor d.v.s så jag inte har en fysiskt större blomsteruppsättning?

Svar:
Om din förre man var omgift/hade en ny partner, kanske du inte ska ha en större blomsteruppsättning än de närmast anhöriga.

För du är inte närmast anhörig, då ni är skilda.

Om du och din exmake hade ett mycket gott förhållande även efter att ni separerat och ingen annan partner kan ta illa vid sig, då har din blomsteruppsättnings storlek mindre betydelse.

Fråga:
Min bästa väns moster har dött och jag är hennes stöd genom begravningen.

Frågan jag vill ställa är, var ska jag sätta mig?

Jag vill gärna vara nära henne men förstår att det inte hör till vanligheten att sätta sig bredvid familjen.

Kan jag sitta bakom henne?

Eller är det endast för släktingar?

Svar:
Om din väninnan bett dig sitta med henne, så måste hon ta beslutet om du ska sitta bredvid henne.

Tycker hon att du ska göra det, så finns det inga regler som säger att du inte får.

Om det däremot du som tror att hon behöver din närvaro, men din väninna har inte frågat dig.

Då sitter du längre bak i kyrkan.

Det kan ju, precis som du skriver, vara på bänkarna bakom henne.