Öppet hus – kan jag vidarebefordra inbjudan?

Fråga:
Min väninna sänder ut meddelande om öppet hus.

Hon fyller 70 år och platsen är bostaden.

Jag vet fler som kanske vill uppvakta men finns inte på sändlistan som jag ser.

Ska jag meddela vidare eller måste de andra också vänta på inbjudan?

Svar:
Det är alltid inbjudaren som avgör vilka gäster som ska komma.

Om din väninnan valt att inte bjuda in samtliga, är det hennes beslut. En gäst får aldrig ändra eller begära annat.

Det kan vara skäl som du inte känner till, begränsat antal, aldrig blivit bjuden dit eller annat.

Oavsett, så ska du inte vidarebefordra eller meddela andra, det sköter din väninna.

Klicka här för att läsa min artikel om objudna gäster >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Dela kostnader vid parmiddagar

Fråga:
Ska man dela på kostnader vid knytkalas när det blir jättemycket mat kvar och värdparet behåller allt kött själva?

Men de vill ha pengar för det när vi ska dela kostnaderna (det fanns ingen liten förpackning oxfilé, endast 1,8 kg).

Svar:
Det beror givetvis vad ni kommit överens om.

Eftersom det andra paret står för värdskapet är det inget man som gäst behöver diskutera.

Vänder jag på resonemanget, så hade nog många värdpar sagt ”det blev en del över, ta med er hem”.

Kanske bjöd de på något extra att dricka, lite kaffe eller dessert. Det brukar jämna ut sig i längden.

Mitt råd är att bara låta det hela vara.

Klicka här för att läsa fler inlägg om knytkalas >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Begravning – kan min partner medfölja till in före detta svärfars begravning?

Fråga:
Är skild sedan tre år tillbaka och både min fd fru och jag själv har nya partners. Vi har en gemensam vuxen dotter.

Min nya partner hann tyvärr inte träffa min svärfar som nu ska begravas . Därför vill inte min fd hustru att jag tar med mig min nuvarande sambo till begravningen.

Finns det något olämpligt eller stötande med att man tar med sig sin nya livskamrat på sin svärfars begravning? (vi var båda överens om skilsmässan).

Bör jag respektera hennes önskan och komma som gäst och lämna min partner hemma?

Eller kan min närvaro likställas med ”övriga gäster” och jag väljer då själv om jag kommer ensam eller tar med min nya livskamrat?

Svar:
Eftersom du är skild är det inte längre din svärfar, ni är inte på något vis släkt, enbart goda vänner.

Du tillhör inte de närmast sörjande och din roll och placering blir således längre bak i kyrkan.

Möjligen kan du bli ombedd att sitta med dina döttrar, men för deras skull.

Din före detta hustru kommer sitta tillsammans med sin partner, då hennes far var hans svärfar numer.

Om du ombeds sitta med de närmsta ska du respektera din ex.hustrus önskan.

Min fråga blir snarare, varför ska din partner följa med? De hade ingen som helst relation.

Givetvis kan du sitta långt bak i kyrkan och din partner bredvid dig, alla är välkomna i kyrkan, oavsett sammanhang.

Men som sagt, jag tror att du ska följa din f.d familjs önskan. Det är nog bäst.

Klicka här för att läsa min artikel om att vara gäst på begravning >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Skrivandets etikett – ska vi skriva om andra eller jag först?

Fråga:
Undrar om det har blivit ett skifte i inte bara det svenska språket, utan i andra språk också.

De senaste åren har jag lagt märke till att alla som jag pratar med, vare det sig, vänner, bekanta, kolleger, chefer, media – nöje samt fakta, så använder sig alla av dem själv innan de nämner den andra.

Låt mig ge exempel:

Mamma och jag ska gå på bio – nu säger alla, jag och Mamma ska gå på bio.
Mina vänner och jag ska köra till Göteborg – nu säger alla, jag och mina vänner…
Miljöpartiet och jag har tagit detta beslut – nu säger alla, jag och Miljöpartiet…

Är det min lilla familj som gör fel som hela tiden när vi talar, hänvisar till den andra personen, gruppen mm före oss själva?

Eller är det de flesta som helt enkelt gör fel?

Ser fram emot att höra i från dig.

Svar:
Det har blivit ett förändrat synsätt, därom råder det ingen tvekan.

Sedan får jag väl också tillägga att vi kan alla göra fel. Läser du mina texter och artiklar kommer du finna både stavfel och tokig grammatik.

Detta trots att det är korrekturläst. Så var det även i din fråga, jag hittade lite småfel i stavning och grammatik, som jag justerade.

Från skolans värld rapporteras det allt oftare att många elever inte klarar av svenska som grundämne, det märks även i språkbruket.

Lägg till detta ett allmänt förändrat synsätt, som; ”Mina behov är viktigast” ”Det är jag som ska komma först” med mera.

Du och jag, notera mitt sätt att skriva detta, har lärt oss precis så som du beskriver och vid vett och etikett i tal och skrift är det det mest korrekta.

Men det förändras allt mer och kan tyckas vara petitesser. Om jag till exempel jämför med en känd programledare som i SVT säger ”politiker är jävla idioter”, så inser vi alla att denna person sätter sitt behov av att få uttrycka sig framför  behovet av uppmuntran till alla de som på sin fritid leder våra kommuner, landsting och riksdag.

Så tyvärr, måste jag instämma i det du skriver och det finns mycket att önska i attityden till bemötandet av varandra.

Klicka här för att läsa min artikel om skrivandets vett och etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

Kläder – är det ok att få gå utan skor inne i butiker?

Fråga:
Får man gå i strumplästen inne på affärer/butiker?

Läste om en flicka som hade skickat in frågan om det till en större butik, och hon fick svaret att det var tillåtet, även nu under vintern.

Svaret från butikskedjan var att när Lucia var där så gick de även i strumplästen.

Så vad säger Etikettdoktorn om det?

Svar:
Det är upp till var och en hur de vill klä sig på fötterna i vardagen.

Att gå barfota eller i strumplästen i en butik låter varken bekvämt eller särskilt rent (med tanke på alla ytterskor som vistas där).

Luciatåg är lite speciellt, vad som är skälet till att gå i strumplästen vet jag inte, men det är säkert något man valt för att kanske få ett Luciatåg som tyst skrider fram.

Några synpunkter på sådant fotbeklädnad i en butik jag inte, det är butiken som sätter sina regler och så länge som det inte stör eller ställer till problem för andra besökare är det i sin ordning.

Klicka här för att läsa min artikel om skor >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Klädsel – är heltäckande burka en norm eller avvikelse?

Fråga:
Min fråga gäller klädsel och jag vänder mig till dig dels av en slump och dels för att jag ser att du är expert på liknande frågor.

Jag stötte på en milt sagt ovanlig klädsel här i Göteborg, på en spårvagnshållplats.
(bilden visar en person med heltäckande klädsel och burka. Dock publiceras den inte av hänsyn till att personen på bilden inte tillfrågats. Reds.anm

Jag måste erkänna att synen väckte obehag, oro och en rad funderingar om vår omvärld.

Till saken hör att man samma dag hade utlyst förhöjd risk (medier och myndigheter) samt bl a en kvinna hade sprängt sig i Paris.

Tankarna öste ner och gör det än idag. Därför vill jag fråga är det en norm eller en avvikelse att se ut som så i offentligheten.

Anonymiserad och könslös till det yttersta…Tacksam om vägledning!

Svar:
I mitt svar måste jag bli övertydlig. Det finns alltid människor som vill tolka saker fel och jag vill betona att jag svarar på frågor som berör bemötande. Jag tar inte ställning till rätt eller fel klädsel annat än vid specifika frågor kopplat till sammanhang (jobb, fest, utlandsresa etc.).

I Sverige råder yttrandefrihet och frihet att klä sig, röra sig, religionsfrihet, rätt att uttrycka åsikter och uppträda som man vill. Vilket allt är skyddat i grundlagen. Det är förutsättningen för hela vårt fria samhälle.

Det finns självklart begränsningar som förföljelse, kränkande beteende, rasism och förtryck. Du får heller inte klä dig och utge dig för att vara en myndighetsperson (t.ex. polis)

Men i övrigt står det var och en fritt, vare sig du vill klä dig i hembygdsdräkt, bomullsklänning, kostym eller som här klädd i burka.

Men det betyder inte att burka är en svensk norm. En heltäckande klädsel som denna är ett uttryck för den kultur man är sprungen ur och är därmed en avvikelse från de seder och bruk i klädsel vi skapat under århundraden i vårt land.

Vi har i Sverige våra traditionella klädkoder, folk- eller hembygdsdräkter med mera som symboliserar våra seder och självklart även mode samt stil.

Men det är min bestämda uppfattning att vi måste hålla isär kulturell klädsel och inte sätta likhetstecken eller ens oroa oss för terrorism eller andra hotfulla handlingar när vi möter annorlunda klädedräkter.

Tyvärr är det galningar som skapar ett hot mot oss genom våldshandlingar, som även förstör för den absoluta majoritet vänliga medmänniskor som inte gjort något annat än flytt hit och inte följer denna vår svenska norm i sin klädsel.

Sedan kan jag väl lite krasst tillägga, att en terrorist som klär sig på ett så utmärkande sätt istället för att försöka smälta in i massan, låter inte särskilt smart. Så vi ska nog hysa en större oro för de galenpannor som inte ”syns”, än för kulturellt betingad heltäckande klädsel.

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

Mellan människor – skulle man ge en peng som flyttgröt?

Fråga:
Min mamma sa alltid att man ska kasta mynt innanför dörren hos nyinflyttade – tyvärr finns hon inte längre kvar att fråga – ingen annan känner till denna sed.

Finns det nån sanning bakom detta uttryck?

Svar:
Ja det finns det. Men jag tror att det blivit en liten förvanskning av hur det skulle ske.

Traditionen säger att det ska vara bröd och salt, ibland till och med en peng som flyttgröt.

Man ska ge dessa saker eftersom det aldrig fick saknas något av detta i ett hem.

Pengen symboliserar att det ska bli ett rikt hem.

Men kastar du några saltkorn över axeln förhindrar det olycka i det nya hemmet

Och genom att kasta saltet slänger man salt i ögonen på djävulen och då kan han inte hitta på mer otyg.

Där tror jag det skett en liten sammanblandning, pengen som ges och saltet som kastas.

Klicka här för att läsa mer om flyttgröt >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Klädsel – kan jag, i en orden, bära namnbricka vid frack?

Fråga:
I ordenssällskap bärs normalt namnbricka, gör man detta även vid Frack ?

Svar:
Det är ganska vanligt att en namnbricka även bärs till fracken inom ordenssällskap.

Fracken syftar till att alla ska vara lika, ingen ska känna sig utanför och namnbrickan ska underlätta möten.

Svaret är således ja.

Klicka här för att läsa min artikel om frack >> 

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Födelsedag – ska vi ändå uppvakta en bortrest 60-åring?

Fråga:
Om jubilaren, min svägerska, rest bort på sin 60-års dag och inte heller bjudit in till något kalas.

Måste man ändå köpa något till henne och köra 21 mil enkelväg för att överlämna den en vanlig helg?

Hur ska vi tänka?

Svar:
Nej, det behöver du givetvis inte för hon var inte hemma på sin högtidsdag.

Att i ett senare skede uppvakta med presenter kan man göra om det bjuds in med detta syfte.

Däremot kan ni skicka henne en blomma när hon är hemma igen.

Hon har inte avsagt sig uppvaktning, den lösningen kan vara ett alternativ.

Klicka här för att läsa min artikel med blommornas språk >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Debatt – den osynlige mannen på vårdcentralen

På resa
I förra veckan befann jag mig på en ort, inte min hemort Eksjö, utan mitt ute i Sverige. Där upptäcker jag en vårdcentral som såg intressant ut och beslutar mig för att gå in och prata med dem.

När jag skriver att vårdcentralen var intressant, så avser jag byggnadens utseende,  läge, upptagningsområde och möjligheten att prata om bemötande.

Huset på bilden har inget samband med artikelns innehåll

Som vanligt
Jag kliver in på en ganska vanlig miljo, med vontrum och en liten lucka.

Det var en vårdcentral utan nummerlappar. Väntrummet var tomt och min klädsel var på intet sätt märklig, så där kunde ingen se vem jag var eller mitt syfte. Jeans, skjorta och jacka. Ingen portfölj och inget visitkort uppe, så en hyfsat normal patient gissar jag.

Samtalet
Ungefär 50 centimeter bakom den öppna luckan står två medarbetare och pratar med varandra. Samtalet var säkert viktigt, men ingen såg mig.

Eller de gav åtminstone inte ens det minsta tecken att se mig.

Vi väntar snällt
Som en god patient eller vänlig person kan jag inte stå där och vara påstridig. Jag vill ju träffa dem, det gäller att vara smidig.

Där står jag i tre fyra minuter och lyssnar till deras samtal. Inte en blick, inte en min, inte ett tecken – ingen visade ”vi ser dig”.

Nu börjar jag skruva på mig, försöker med små artiga gester påkalla uppmärksamhet. Det här börjar ju bli pinsamt!

Hur kan detta hända?
När jag stått alltför lång tid och väntat tröttnar jag. Inte en min från dem, inte ett enda tecken. Jag vänder på klacken och går! Tvärilsken!

Ville inte stå kvar, för jag hade tappat all sans och förmodligen stridit mot alla mina egna råd. Men efteråt tänker jag – om jag varit gammal, om jag varit sjuk, inte kunnat vårt språk eller en person som inte har valmöjligheten? Hur hade det känts? Vad hade då skett och hur hade jag upplevt denna förnedring?

Hur kan detta hända 2015?

Vad kunde de gjort?

  • Det kan finnas flera förklaringar, en av dem kan vara att receptionen var inte deras uppdrag.
  • Titta då på besökaren, välkomna besökaren och säg att hen som ansvarar kommer strax.
  • Ge en blick, sök ögonkontakt och visa att jag ser dig, men kan inte avsluta.
  • Bäst vore, avsluta samtalet och välj besökaren först.
Har du upplevt detta, berätta!
Jag måste säga att jag som träffat så mycket folk, trodde inte att detta ändå händer 2015. En obegriplig inställning för en verksamhet som bedriver service till andra, en mottagning som ska utöva värdskap och vara specialister på empati och bemötande. Det känns som mitt jobb behövs.
Har du också sett detta? Välkommen att kommentera.

Etikettdoktorn Mats Danielsson