ÖVER 7700 VETT- & ETIKETTTIPS!

Fråga:
Fick ett så trevligt bemötande på en läkarmottagning inför en operation jag skulle göra. Alla vara så himla trevliga och proffsiga, och gjorde mer än vad man kan begära för att se till att jag var så nöjd och tillfreds det bara gick. Och operationen gick utmärkt.

Nu vill jag tacka dem med en gåva av något slag – hur gör jag det på bästa sätt? Får man ge vin till läkare och sjuksystrar? Eller kan man komma dit med fika och något? Vad tycker du?

Svar:
Det är jättetrevligt att du uppskattat ditt omhändertagande och de blir säkert glada för ett tack. Du ska undvika att ge gåvor som riskerar att ge en ”otillbörlig påverkan”, det finns exempel där vin räckt för att det ska anses vara så. Med otillbörlig påverkan avses alltså bestickning, eller om personalen tar emot gåvan, en muta. Det är alltså stor sannolikhet att man kommer säga nej tack av det skälet.

Mitt tips är att du skriver ett tackkort, köper en fruktkorg till hela personalgruppen och lämnar in denna. Tårtor och bakverk är givetvis ett alternativ, men ganska ”vanligt” som tack. Annars pratar du med chefen, frågar vilken dag de är flest personal, köper lite gott bröd och ost etc och bjuder på en frukostfika. Då blir det uppskattat och ligger inom de tillåtna gränserna.

Klicka här för att läsa min artikel om mutor och bestickning >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Jag och min fästman skall gifta oss nästa år. Vi önskar en barnfri vigsel i kyrka, även om jag är medveten om att man inte kan förbjuda någon att ta med barn dit. Vi kommer ha en gäst som är nära familjemedlem, och baserat på tidigare erfarenheter så är det troligt att hen bortser från vår önskan. Dessutom har hen tidigare fått sina barn att gråta för att dra uppmärksamhet/få anledning att avlägsna sig själv. Vi har även fått veta från bade personen i fråga och av andra familjemedlemmar att hen gärna vill förstöra vårt bröllop….

Min förhoppning att på något sätt kan förebygga situationen att hen har med gråtande/skrikande barn i kyrkan, men vet inte hur. Eventuellt genom placering i kyrkan eller att placera hen brevid någon som skulle kunna ”rycka in” om barnen skriker?

Svar:
Det finns egentligen endast en lösning på problemet, bjud inte personen till bröllopet.

Ni kan även ange på inbjudan att ni tycker om allas barn, men just denna dag behöver inte dessa underbara personer vara med vare sig i kyrkan eller på festen.

Måste ni, av artighet, ändå skicka personen en inbjudan – finns ingen partner till vederbörande som ni kan tala med? Eller om X är ensamstående, kanske en förälder till som kan ta hand om barnet under vigseln? Oavsett, så kan ni be de gäster som svarar på inbjudan anmäla namn på de som kommer, då måste ju X säga om barn ska med och då kan ni säga nej tack.

I samband med bröllopet ber ni två vänner vara kyrkomarskalkar. Om personen X, mot förmodan, dyker upp med barn kan kyrkomarskalkarna vänligt men bestämt informera att brudparets önskan är inga barn närvarande, samt att de därför får sitta längre bak i kyrkan. De visas helt enkelt en ”sämre” plats. Uppstår problem kan de också diskret hjälpa X med barn ut för att inte störa vigseln.

Men jag hoppas verkligen att ni slipper vara med om något så tråkigt som det du beskrivit.

Klicka här för att läsa min artikel om att skriva en inbjudan >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Min man flyttade ut efter att några dagar innan sagt att han ville skiljas. Han ville då att jag skulle skriva under en gemensam ansökan om skilsmässa vilket jag inte gjorde. Han har sedan skickat in egen begäran vilken jag har bestridit. Skilsmässan blir nästa år. Han bor nu med sin nya kvinna sedan dess.
Jag var bortrest några dagar och min fd man hade enligt löfte tagit hand om våra husdjur. När jag kommer hem upptäcker jag att han och hans nya kvinna har varit tillsammans hemma i vårt (nu mitt) sovrum och våra sängar. Detta tog mig väldigt djupt. Har aldrig känt mig så kränkt tidigare.
Nu har min svärfar dött. Jag fick se våra barn stå bredvid pappa och hans nya kvinna och jag allra sist i dödsannonsen. Men det kanske är så man gör.

Men hur gör jag med begravningen? Jag klarar inte av att möta hans nya, och då får väl jag avstå även om han har varit min svärfar i 38 år. Svärmor säger att hon förstår mig.
Hur gör man vid sådana här tillfällen, vare sig det är i sorg eller glädje, när allt är så färskt? Har ju knappt förstått vad som hänt än.

Svar:
Det är ingen lätt fråga du ställer,då det finns så många infallsvinklar att det riskerar att bli mest ”tyckande”. Först och främst kan jag förstå att du känner dig kränkt, du är övergiven, sannolikt bedragen och detta även i er tidigare gemensamma säng . Där finns nog inget annat att säga än att din f.d man kunde varit mer taktfull och jag förstår inte ens hur de kunnat uppskatta att sova i er tidigare gemensamma säng.  men han är uppfylld av sitt och ser inte dina behov, vilket han borde göra om inte annat av respekt för den tid ni haft och för att du är barnens mor. Men så är det, vi är olika. Tyvärr är mitt enda råd att du trots denna kränkning måste gå vidare.

Dödsannonsen, den är förbi och inget du kan ändra på. Egentligen borde beslutet varit att ni stod i denna tillsammans med barnen, ni är ännu inte formellt skilda, hans nya kvinna hade fått stå tillbaka och inte funnits med. Detsamma på begravningen, kanske skulle ni övervunnit alla motstånd och finnas där som en familj. Men nu är det inte så, din fd man har gjort ett val och vill vara där med sin nya kvinna.

Min fråga blir till dig, hur ställer sig barnen i detta, vill de sitta med pappa eller vill de sitta med dig? Styr dem inte, men fråga om någon eller några av dem vill sitta med dig. Ni kan även gå fram gemensamt (alltså inte med din exman) och ta ett sista farväl.

Jag vet att du vinner på att försöka övervinna ditt motstånd, jag är väl medveten om hur svårt detta är, men gå ändå till kyrkan (minnesstunden kan du avstå). Du kommer i ditt framtida liv att konfronteras med situationer som dessa där du ständigt tvingas möta hans nya kvinna. Det blir skolavslutningar,födelsedagar, studentexamen kanske bröllop mm i framtiden. Lyckas du vinna över dina känslor vinner du, era barn och även din tidigare familj på din exmans sida på detta. Kom ihåg att även om ni ligger i skilsmässa, snart är ni inte släkt längre, så har era gemensamma barn alla band kvar. Åt alla håll och det är bara ert band som klippts för dem, så för deras skull var modig! Du har just nu en hel del berg att bestiga, helt ensam, men för varje bergstopp du når blir du bara starkare och starkare.

Klicka här för att läsa min artikel om skilsmässa >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Vad är finast att säga; ”Får jag be om smöret?” , ”Ursäkta, vill du räcka mig smöret?” eller ”Vill du vara snäll att skicka smöret?”

Svar:
Rent generellt tror jag det idag inte har någon som helst betydelse vilket av dessa fraser du säger, samtliga uppfattas som artiga. Säkert finns det språkmässiga aspekter, som jag inte till fullo behärskar och en språkvetare kan säkert lämna intressanta synpunkter på saken.

Utifrån etikettens aspekt är ursäkten i sig något som skapar en behaglig atmosfär mellan människor. För ber du någon om ursäkt för att i du i stort som smått besvärat personen kommer det att ge dig en fördel. Du ”stör” ju din bordsgranne med ditt önskemål och med din lilla ursäkt visar du att du besitter förmågan att se dig själv i relation till din bordsgranne och inte enbart till din egen bekvämlighet.

Så mitt svar blir ”Ursäkta, vill du räcka mig smöret?”

Klicka här för att läsa mina artiklar om människor emellan >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Jag ser att du ofta skriver om bemötande i vården. Men våra patienter är inga kunder, vi säljer inget. Hur menar du att vi ska tänka? Jag är bara nyfiken  på ditt resonemang.

Svar:
Det är riktigt, patienten är ingen kund i bemärkelsen ”köp och sälj” (om du inte är privat och försörjer dig på din verksamhet). Men vården måste ändå tänka ”kund” eller ”gäst” för att agera med värdskap. Personen som söker vård är en person som du eller din organisation ska skapa ett värde för och det är inte ordet kund som sådant som är viktigt. Det är ditt förhållningssätt som räknas.

Ämnet är stort, men det kan vara så enkla saker som bemötande innebär uttryck i tal, gester, handlingar, tonfall och ansiktsuttryck. En blick, ett leende, en nick eller bara visat intresse är lika betydelsefullt som orden som utväxlas. Möt den enskilde genom samspel och med kunskap. Personalen har självklart sin unika kompetens, men det är patienten som är experten på sina egna upplevelser. Patienter och de du möter är ofta pålästa och kräver ibland åtgärder som ligger utanför en rimlig gräns. Det är lätt att som anställd hamna i situationer svåra att hantera, vilket i sin tur påverkar möjligheterna att bemöta denna person.

Så mitt resonemang om ”kund” syftar till att alla inom vård och omsorg ska genom ett  professionellt bemötande bidra till att den enskilde känner trygghet och meningsfullhet.

Klicka här för att läsa min artikel om bemötande i vården >>

Mats Danielsson,  Etikettdoktorn