Fråga:
Min mans dotter ska döpa sitt första barnbarn i släkten och har sagt till min man att hon inte vill att jag ska närvara. Vi har varit gifta i många år och trots försök från min sida, under dessa år, avböjer hon mina inviter.
Hon tackade bl.a. nej till att närvara vid vårt bröllop. Min man vill inte gå pga att jag ej är önskvärd och jag tycker detta är fel.
Samtidigt känner jag mig utanför
Jag gav en dyrbar present vid barnets ankomst, fick inget tack och fick genom min man höra att jag inte behövde komma på besök.
Nej, jag är inte orsak till uppbrott då dotterns mor separerade från fadern när dottern var 10år och jag har aldrig träffat hennes mamma.
Hur ska jag agera? Sända gåva eller ej? Hur ska min konfliktskygge man agera?
Svar:
Jag undrar vad som ligger bakom detta, en mamma som än idag känner sig ratad? En barnslig dröm om återförening mellan föräldrar? jag vet inte, men beteendet verkar vara som om dottern behöver hjälp.
Men det är ingen bra start på relationen med barnbarnet att stanna hemma och för barnbarnets skull ska han visa att morfar finns där. Idag förstår barnbarnet inget, men en dag så vill hen ha sin morfar och då är en konflikt knappast av godo. Han ska gå, men innan dess ska han agera.
Din man får allt sätta ned foten, åka hem till dottern och tala om för henne vad som gäller! Vill hon att barnbarnet ska ha en morfar, då måste hans fru vara delaktig. Eller ska dottern undanhålla barnbarnet relationen med dig och morfar? Hur ska det gå till i framtiden, ska hen aldrig komma hem till er? Aldrig sova över hos morfar och dig? Vi pratar om många fina år.
Gåvan är till barnbarnet, så vill du ge en sådan ska du göra det. Din man får även här förklara att nu får det vara sluttramsat och dottern får visa dig och honom lite respekt. Det är inte dottern som väljer fru åt honom och tillsammans med dig kan ni ge barnbarnet en kontakt som är en av livets finaste gåvor.
Klicka här för att läsa min artikel om dop >>
Mats Danielsson, Etikettdoktorn
