ÖVER 7700 VETT- & ETIKETTTIPS!

Fråga:
Min fråga är hälsningsfraser, handskakning och kvinnors kyssande på kinden.

Hur kommer det sig att många kvinnor hälsar på varandra och andra män med att kyssa dem på var kind, medan de flesta männen hälsar på varandra med en handskakning?

Är det samhällets standarder som avlat fram denna tradition?

Dessutom – varifrån kommer dessa könsrelaterade standarder, dvs att männen ska vara starka och inte visa känslor medan kvinnan ska vara känslig, petit och klenare?

Svar:
Oj, det var ingen liten fråga du ställde.

Men kort kan vi nog konstatera att Sverige har inte traditionen med kindkyssande, det är en sed som kommit med åren.

Den var vanlig i ”socialt högre” sammanhang, sannolikt beroende på att där fanns ett utbyte mellan länder. Vi kan ju som exempel ta släkten Bernadotte och Frankrike,

I Sverige var handskakningen (enligt sägner) ett andra steg mellan två riddare, att sträcka ut vapenhanden och visa att man inte avsåg strida och saknade vapen.

Detta fanns inte hos kvinnan och den tradition som finns i andra länder, med kyssar män emellan har aldrig förekommit hos oss.

Du har säkert också noterat att det finns många män som inte kramar varandra heller.

Men det är mer ett genusperspektiv, snarare än etikettsregler och där är jag definitivt inte rätt person att svara.

Men det är etikettsmässigt korrekt att ta i hand och inte utdela kindkyssar eller kramar, däri finns mycket av svaret på din fråga.

Klicka här för att läsa mer om kindkyssar >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Fråga:
Vilken rätt har en mottagare ordf som tagit emot mitt personliga mail som innehåller frågor och fakta till styrelsen, att vidarebefordra till en medlem med en annan fråga?

En fråga som gällde även mig. kopia till mig, därför fick jag reda på detta.

Då kan den som fått mailet läsa vad jag skrivit och framföra det till alla andra medlemmar.

Han skrivit sorry. Jag tycker det inte räcker med sorry.

Jag hoppas du förstår det kan bli efterspel för mig som medlem.

Svar:
Givetvis skickar man inte något vidare som kan förorsaka problem för den som skrivit brevet.

Men hur ska den som får din e-post veta vad du inte kan stå för?

Därför har jag ett råd, skriv aldrig ned något som du inte kan stå för.

Din vän kan inte göra mycket mer än ursäkta sig, så du får gå vidare med det som hänt och inse att i framtiden tar du bort sådant som inte ska synas.

Du får säga som det här, detta innehåll var inte avsett att nå er.

Klicka här för att läsa min artikel om e-postetikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Fråga:
Jag vill gärna använda titel på inbjudningskorten, för att vara lite mer formell och gammaldags. Men jag är osäker på vilka titlar som ska användas. Vad är korrekt att skriva?

Kallas en manlig gäst alltid för herr, oavsett om han är gift eller ogift. Eller skriver man ”unge herr Andersson”, om man bjuder in en ogift man? Om titeln ”unge” skall användas för ogifta män, gäller detta oavsett hur gammal mannen är?

Kallas en ogift kvinna alltid för fröken, oavsett hur gammal hon är?  Eller är det enbart yngre kvinnor som kallas fröken?

Används titeln ”fru” enbart om kvinnan är gift?
Skriver man ”herr Andersson och fröken Svensson” om man bjuder in två personer som bor tillsammans (sambo) utan att vara gifta?

Är det korrekt att använda titeln ”fröken” på en kvinna som har en pojkvän, eller är det bara singel-kvinnor som får kallas för fröken?

Om personen har barn eller inte, är det något som påverkar val av titel?

Skrivs titel med stor eller liten bokstav?

Svar:
Att skriva den typen av titlar idag är inte särskilt vanligt och då tilltalet får anses vara förlegat. Jag ser ingen funktion för detta 2017.

Men det är fritt att avgöra för var och en givetvis, men det blir ingen annan effekt än att du ses som gammaldags.

Tilltalet ”herr” kommer från ordet härska (medeltiden) och det var endast riddare eller manliga medlemmar i kungahus som tilltalades så.  Tänk på tilltalsordet ”mister” i engelskan, det kommer från ”master”. På 16- och 1700-talet var det adelsmän som tilltalades med ”herr” i Sverige.

Så ”Herr” tilltalades du med oavsett ogift eller gift.

Vi kan konstatera att en man ansågs ”härska” vare sig han var gift eller inte, en kvinna uppnådde en social status genom att bli hustru och fick en formell titel som fru.

Endast den som var gift blev fru och fick du barn förutsattes du vara fru. En ogift mor var inte mycket värd och ingen fru.

Man skrev ”Herr Direktören och Fru Evald Lagesson”, båda med inledande versal.

Ska du idag skriva till ett sammanboende par, får det bli Herr och Fröken.

Klicka här för att läsa min artikel om tilltal och presentation >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Fråga:
Jag är inte så glad över den utveckling som sker vad gäller köbildandet, som inte längre existerar (framförallt gäller det för påstigning av kommunala färdmedel).

Tidigare ställde man sig i kö och ingen gick före. Men nu är det först på bussen som gäller.

Ingen hänsyn eller respekt visas här längre!

Man tränger sig före helt enkelt utan att se eller höra eller bry sig överhuvud taget. Jag blir ledsen, besviken och arg förstås. Men jag säger aldrig någonting. Dumt!

De killar och män som nu växer upp visar absolut ingen artighet mot kvinnor vad gäller dörrar eller ”gå före du” var det nu än är.

Men egentligen gäller det även yngre kvinnor också som inte bryr sig om några andra än sig själva. Hur ska det bli framöver?

Jag personligen har börjat reagera mer och mer över detta.

Visst man kan tycka att idag är det jämlikt och så idag, men ändå är det fint tycker jag om man visar varandra vänlighet och respekt och att ”jag ser dig”.

Det är inte roligt att få en dörr på näsan eller inte synas.

Svar:
Tyvärr måste jag i en hel del instämma i ditt synsätt, men vi får inte glömma alla de som faktiskt gör vad de kan.

Det tråkiga är att de syns inte lika tydligt.

Något recept för att förbättra detta kan jag inte ge, men jag tror att mycket hänger ihop med ett synsätt som utvecklats under mer än denna generationen.

JAG är viktigast, MINA behov ska komma främst, MINA rättigheter snarare än mina skyldigheter.

Titta på TV, läs tidningar.Utveckla dig själv, se smal ut i sommar mm. I TV ska man slå ut varandra i allt från Gladiatorerna, till barn som bakar bullar! Det påverkar.

Sedan har inte artighet och etikett prioriterats under 1960- 0ch 70.talet. Det var friare uppfostran och det syns nu.

Jag har som sagt inget svar, men jag märker det du säger och till stor del är detta vad jag jobbar med, föreläsa om bemötande.

Saker som kanske för bara 40 år sedan var helt naturliga.

Men låt oss inte glömma alla fina människor, de finns där!

Klicka här för att läsa min artikel om människor emellan >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Klicka här för att läsa min artikel om människor emellan

Etikettdoktorn Mats Danielsson

fråga:
Ett konsligt ämne. Min blivande mans brors barn, (småbarn) är inte bjudna till vårt brollop, inte heller några andra barn.

Det enda  barnet som är bjuden är min brors dotter och ska vara brudnäbb.

Min mans släkt tycker inte om det alls, dom anser att det är självklart att  min mans brorsbarn små ska med eftersom dom är nära släkt.

Hjälp hur gör jag?

Det hör även till saken att dom två barnen är väldigt väldigt livliga och gör aldrig det föräldrarna säger.

Vill inte ha mitt bröllop förstört av barn skrik och spring.

Svar:
Du/Ni gör precis som ni redan har gjort, dvs. bjud inte barnen.

Jag är får ofta frågor om detta ”nya” ohyfsade sätt att gäster kräver att få vara med och avgöra vilka som ska bjudas.

Det är NI som gifter er, det är NI som avgör vilka gäster som bjuds. Det är NI som avgör om barn ska vara med eller inte.

Fester/bröllop etc. är som regi av en teaterföreställning, ni regisserar och publiken deltar.

Publiken kan inte lägga sig i vilka som ska ha olika roller eller delta i uppsättningen. Samma sak gäller vid ert bröllop, det är ni som regisserar.

Vi andra deltar och är glada för att vi bjudits – man klagar inte på om barnen ska vara med eller inte.

Men det har tyvärr, på senaste 10 åren, smugit in något nytt – många anser att barnen ska vara med. I alla lägen, men det kan man inte begära.

Om man inte kan få barnvakt, så frågar man inte om barnen kan följa med, man avböjer istället och anger att man saknar barnvakt.

Samma med ert bröllop, ni tar beslutet – fritt från barn och då respekterar man som gäst detta. Dessutom, kan tilläggas, har småbarn inget större utbyte av ett bröllop. Sitta stilla, tystas ned, äta vid middagsbord och så vidare. Vad är utbytet av detta?

En bra barnvakt och en kul kväll hemma kan ge tusenfalt mer i utbyte för små barn.

Samt en betydligt mer avslappnad kväll för småbarnsföräldrar som vill njuta av en otroligt härlig festkväll!

Ni gör rätt – ändra er inte.

Klicka här för att läsa min artikel om barn på bröllop >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

fråga:
Vi har nyligen flyttat in i en logenhet där våra närmaste grannar har en liten ”ovana”.

De har sex hela kvällarna och långt in på nätterna.

Forst trodde vi att de tittade på porrfilm, men de har sitt sovrum intill vårt och det dunkas, stönas och skriks i timmar. Äkta vara!

Jag blir helt galen på detta! Visst, de ska kunna ha sex, men hur livat får det bli i en lägenhet egentligen?

Hur ska jag göra, meddela dem att de knullar för högt?

Svar:
Ja du, det är inte lätt att besvara, för hur du än gör riskerar det att bli tokigt och det beror på hur öppenhjärtig du vill vara.

Men ibland får man nog säga precis som det är.

En av läsarna i denna blogg har i kommentaren givit det bästa svaret, så jag lånar den och uppdaterar mitt svar. Tack för hjälpen.

Lägg en lapp i deras brevlåda: ”Hej, härligt att ni har ett skönt sexliv – men snälla, dämpa volymen lite. Det hörs väldigt tydligt i huset när ni njuter!  Tack”

Alternativt är det bara att knacka på en kväll när det är sent och de stör, Be dem helt sonika vara lite tystare då det hörs in till er.

Tredje alternativet är som alltid att ta upp problemet med hyresvärden. De har ju ansvar för att husets regler följs.

Klicka här för att läsa min artikel om etikett vid sex >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Fråga:
Jag började skriva ett brev till en gammal barndomsvän. Vi har inte setts på snart tjugo år.Han är vid liv och god hälsa,

Vi har endast haft en sporadisk kontakt (per telefon). Vi har väl ringt till varandra 10-15 gånger under denna tid. Sedan vi blev vuxna har vi bott ganska långt från varandra.

Jag började skriva till honom och jag hade tänkt mig att det skulle bli sådär ett par sidor långt. Men jag kunde inte sluta att skriva.

Ju mer jag skrev, dess mer kom jag ihåg från ”den goda gamla tiden”och fler och fler sidor blev det. Visserligen ett vänskapsbrev, men hör och häpna tjugoåtta sidor långt om än väl textat. Kan man skicka ett sådant långt brev?

Är det inte lite väl inbilskt att denne ska ge sig tid att läsa allt detta.Jag kanske är ute och cyklar, men får dock en känsla av att jag med detta långa brev får honom att läsa av pliktskyldighet för gammal vänskaps skull, även om jag själv är angelägen om detta.

Det tog ganska lång tid att skriva detta ”brev”över en vecka,- men det har väl kanske inte med saken att göra. I värsta fall får jag väl korta ner brevet och ta med det mest väsentliga.

Det är bara det att jag inte vet vad det egentligen skulle vara.

Jag vore mycket tacksam att få veta vad du tycker om det hela.

Svar:
Det framgår med all tydlighet i din fråga till mig att du har väldigt lätt för att skriva och det kan väl knappast ses som annat än en tillgång.

Självklart är 28 sidor ett väldigt långt brev, så mitt förslag är att du skriver en förstasida som mycket kort förklarar att det är långt och du funderat på om du ens skulle skicka det.

Men skriv inte en hel sida, skriv bara fem, sex rader. Betona att du inte förväntar dig ett svar av samma omfattning.

Låt sedan din gamla vän avgöra om hen vill läsa allt eller valda delar.

Klicka här för att läsa min artikel om skrivandets etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

fråga:
En man har avlidit, och jag har blivit inbjuden till dennes begravning av hans hustru.

Hon såg det som en sjolvklarhet att jag skulle bjudas in och det ska då tilläggas att jag har inte haft någon kontakt med personerna i fråga på over 10 år.

Hon tyckte inte att det var något att diskutera och jag ”vill” gå på begravningen

Men jag har haft stora problem med deras yngsta son och hustru, då hustrun är min biologiska moder.

Vi har ett brokigt förflutet från den dagen jag föddes, över 30 år sedan. Dessutom vet jag inte hur deras övriga barn med respektive ställer sig till att jag kommer

Jag är ju trots allt inbjuden av hustrun till den avlidne, ska jag smita in och ut, så osedd som möjligt eller hur ska jag gå tillväga?

Jag förstår om frågan är invecklad och konstig, men jag behöver verkligen hjälp.

Svar:
Din fråga är inte konstig, jag tycker du beskriver problemet väldigt tydligt.

Mitt svar blir lika tydligt och det är att du ska gå på begravningen.

Du är inbjuden av hustrun, vad sonen anser och hans hustru (din biologiska mor) är inget du ska reflektera över.

Du ska med högt huvud gå dit, hälsa på de berörda som alla andra gör, inklusive son och sonhustru. Men var korrekt, inga andra kommentarer än att du deltar i sorgen och beklagar förlusten.

Om de från sitt håll väljer en annan attityd mot dig, så glöm inte att det är i så fall de som äger problemet. Inte du!

Du är där för att hedra och ta farväl av en vän samt stödja en hustru, inget annat.

Klicka här för att läsa min artikel om etikett mellan vänner >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

fråga:
Jag har två kompisar som nyligen gått bort.

Om jag nu ordnar en tillstollning till minne av dessa, kan vi då applådera dem istället for en tyst minut?

Jag var i Göteborg när ”Fölet” hyllades på Ullevi och då applåderade all ,och varför applåderar man numera istället?

Svar:
När du skriver ”Fölet” antar jag att du avser fotbollsspelaren Bengt ”Fölet” Berndtsson.

En applåd under en minnesstund vid begravning är nog ganska ovanligt.

Men jag gissar att det var inte en minnesstund i anslutning till begravningen du besökte, utan en mer publik tillställning.

På den applåderar man då personens gärning, hans minne som fotbollsspelare, lite som applåderna han fick i en match.

Det är sannolikt en liknande minnesstund du tänker dig och innan du gör något sådant bör du kontakta de anhöriga.

Har dina avlidna vänner då utfört gärningar i livet som ni finner värt att ge en applåd, så möter det inget hinder.

Klicka här för att läsa min artikel om etikett vänner emellan >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

fråga:
Vem rocker handen forst vid läkarbesök?

Svar:
En patient ska ses som en kund, inte i avseendet köp/sälj – utan som en person organisationen bör skapa ett värde för.

I vården med målet att hjälpa dig att bli frisk eller att förhindra insjuknande.

Därmed är du en kund hos vården och oavsett vem du möter, är hon eller han din värd.

Så man tar sin patient  i hand och/eller hälsar välkommen, detta förutsatt att det inte finns hinder i form av smitta eller t.ex livsåskådning.

Svaret är alltså enkelt, vårdpersonal hälsar på dig som patient.

Läs mer i min artikel om bemötande i vården >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson