Födelsedag – jag får inte fira min dag som jag vill, folk besvärar, hur gör jag?

Fråga:
Jag har under flera år haft bekymmer med att hantera människor som vill gratulera mig på mig födelsedag.

Låter kanske märkligt att inte vilja bli gratulerad och jag har egentligen inga problem med att bli uppvaktad men jag vill ha det på mitt sätt, och detta tycks inte gå fram till vederbörande.

Det jag inte tycker om är att man antas bjuda på kaffe eller liknande vilket kräver värdinneroll av mig.

På min födelsedag skulle jag vilja bli uppvaktad, slippa tänka på att städa och ha det fint när gäster kommer, slippa köpa bjudmat/fika eller baka. Jag vill slippa duka, koka kaffe, fixa med fikabröd, smörgåsar och dylikt.

Jag får ofta frågan: kan/får vi komma till dig när du fyller år?

Jag har flera gånger sagt att: Nej vi struntar i detta i år, jag är trött, orkar inte eller säger att jag vill ha det bra utan att stressa med förberedelser/värdinneroll inför min födelsedag.

Då säger dom: Jamen det gör väl inget att vi kommer, du behöver inte bjuda på något.

En del blir väldigt upprörda och tycker att det är konstigt att jag inte vill ha ett traditionellt födelsedagsuppvaktande.

Tycker jag har varit tydlig med hur jag vill ha det och jag skulle bli jätteglad om någon kunde säga: Du, på din födelsedag kan du komma hem till oss på middag/fika!

Det skulle jag bli glad över.

Kan inte människor förstå eller har de så dålig fantasi att de inte kan tänka sig att lyssna på mig?

Själv brukar jag fråga: Hur ska du fira din födelsedag/ska du fira din födelsedag?

Då får man ju veta hur personen i fråga vill ha det.

Svar:
Först skulle jag vilja be att du byter utsiktstorn och ser det från ett annat perspektiv. Du har egentligen inte ställt någon fråga så jag får kommentera det du skrivit.

Hur många tror du, har förmånen att få känna sig besvärad av att bli för mycket uppvaktad?  Du blir besvärad av människor som gratulera dig!

Smaka på orden, för mycket och besvärad, det är en ynnest du beskriver med vänner som så tydligt bryr sig om dig.

Åter till problemet, du vill inte bli uppvaktad och helst vill du bli bjuden hem till någon av vännerna.

Då får du klart och tydligt signalera detta, säg som det är. Jag vill inte ha några besök på min födelsedag, men om du vill uppvakta med att bjuda mig på en fika så tackar jag med glädje ja.

Du kan inte förvänta dig att dina vänner och bekanta ska veta hur du tänker, du måste meddela dem detta i förväg.

Via telefon, e-post eller på annat sätt. Kanske via en annons. Det spelar ingen roll, bara du får ut budskapet.

Men sedan ska du därefter inte räkna med att bli bjuden till någon annans födelsedag, det är priset man får betala om man inte vill ha egna gäster.

Klicka här för att läsa min artikel om värdskap >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Mobiletikett – varför blev han irriterad över ett SMS på natten?

Fråga:
Skickade sms sen på natten till en vän och han blev mycket irriterad på att jag väckte honom.

Jag tyckte han reagerade underligt.

Vad jag förstår så är det väl mest ungdomar som har på ljudet under natten på mobilen.

Den här vännen är över 50 år och han ligger väl inte mobilen mot örat.

Vad är det för fel på honom?

Är det ett etikettsbrott att skicka sms på natten till en vän (fd vän kanske)?

Svar:
Om vi vänder på dilemmat, är det hans ansvar att stänga av för att inte bli störd eller ditt ansvar att inte riskera att störa honom?

Din utgångspunkt som avsändare måste alltid vara att visa hänsyn mot andra och då bör du som en vuxen person kunna tänka på det faktum att din vän kan ha mobilen påslagen.

Att din vän sedan uttrycker irritation tyder på att han litar på dig, förväntar sig inte detta av dig och vågar visa dig att han inte uppskattade ditt meddelande.

Det sämsta du kan göra, det är att fråga dig vad det är för fel på honom.

Det bästa du kan göra är att ringa upp honom, be om ursäkt för ditt misstag och sedan går ni vidare. Som vänner.

Klicka här för att läsa min artikel om mobiletikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

Artighet – hur hälsar en man på en kvinna?

Fråga:
Två väninnor i min ålder, ca 70 år, satt i soffan då min dotterson (25) passerade med ett ”Hej”, då han gick förbi.

Jag menade att det hade varit trevligt,om han stannat till och tagit i hand.

Han ansåg att eftersom damerna satt skulle han inte hälsa i hand!

Och ansåg mig vara gammaldags.

Svar:
Många människor tycker att man idag är mer ”modern”, det är en ny tid osv.

Men att hälsa, presentera sig och vara artig kan man aldrig nog betona vikten av, så tveklöst hade ett litet ”stopp”, en artig hälsning och en presentation med handslag givit honom många fördelar i framtoningen.

Varför är artighet gammaldags, det är ett resonemang som bevisar okunnighet om vad andra uppskattar.

Att damerna satt ner har ingen som helst betydelse, de är kvinnor och dessutom äldre.

Ingen av dem hade behövt att resa sig alls, han är man och ska hälsa.

Klicka här för att läsa min artikel om hälsning och presentation >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Vett och etikett på jobbet – utfrusen på jobbet, ingen vill gratulera henne vid bröllopet, hur göra?

Fråga:
Arbetar på en stor arbetsplats.

En av oss skall gifta sig men ingen har lust att gratulera henne, men jag tycker att det är oförskämt att inte ens låtsas om att hon skall gifta sig, det är ingen hemlighet.

Hon är min närmaste arbetskamrat.

Jag är relativt nyanställd och vet inte vilket ben jag ska stå på. Ska jag gratulera henne själv?

Ska jag starta en insamling, vilket i och för sig verkar dödfött? Eller ska jag också bara strunta i det hela?

Jag får verkligen ont i magen av detta. Till saken hör att övriga, inte jag alltså, helt nonchalerar vår kamrat.

Hon är faktiskt lite utfrusen och jag vill inte gärna hamna i deras ”gäng”.

Jag trivs ju bra med min arbetskamrat.

Svar:
Det är definitivt inte god etikett av arbetskamraterna att bete sig på detta vis!

Ingen, jag säger ingen ska behöva känna sig utfrusen på en arbetsplats.

Det är fullständigt bedrövligt och din inställning hedrar dig.

Avstå från insamlandet, var och en som vill vara oförskämd mot en arbetskamrat får ansvara för detta.

Men jag tycker gott att du kan skicka ett telegram, skriva ett brev eller göra något annat som uppmärksammar henne på den stora dagen då hon gifter sig.

Skriv en dikt, en vers eller något personligt till henne. Det kan du även göra i efterhand.

Eller varför inte, köp en tårta, bjud alla på jobbet och fira henne. Då är du modig som visar att du respekterar din kollega.

Heder åt att du bryr dig om henne!

Klicka här för att läsa min artikel om bemötande på jobbet >>

Etikettdoktorn Mats Daneilsson

Nyår – vad innebär nyårsvisit?

Fråga:
Vad innebär Nyårsvisit eller Nyårsmottagning? Jag har hört ordet flera gånger och läst om det i tidningen.

Men vad är det man gör?

Svar:
Förr gick man på nyårsdagens förmiddag på visit hos sin chef, äldre släkting eller annan viktig person.

Men detta behöver inte ske så formellt idag. Det är en trevlig gest och man behöver varken ha presenter eller annat med sig.

Fanns värdparet inte hemma, då lämnade man sitt visitkort, med höger sida vikt som tecken på att man varit där på personligt besök.

Idag är det ofta landshövdingen eller militära chefer som sammankallar, för dem, betydelsefulla personer och bjuder på en sammankomst under nyårsdagen.

Klicka här för att läsa min artikel om nyårsvisit >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Julbordets vett och etikett – hur många turer ska man gå?

Fråga:
Jag undrar om du föreläser om julbordets vett och etikett?

Jag hörde att du gör det och tycker det verkar spännande att få veta mer i samband med att vi ska bjuda vår personal på ett sådant.

Hur många turer ska man gå?

Måste vi bordsplacera?

Svar:
Jovisst gör jag det, det ser vi till att ordna på en vett och etikettföreläsning.

De flesta går två, tre gånger, men mästerkocken Tore Wretman sa att man ska gå sju turer, men mer rimligt är fem.

1. Sill och fisk  2. Kallskuret  3. Småvarmt  4. Ost och kex att bryta av med  5. Dessert och kaffe

Bordsplacering krävs inte vid julbordet, det råder fri sådan då vi inte har dessa regler.

Det är för ”nytt” och har inte framarbetats.

Klicka här för att läsa om julbordets vett och etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Dukning – vad gäller om etiketten (klistermärken) på glasen?

Fråga:
Bör man ta bort iittala-klistermärkena eller ej, från glas och skålar och ljuslyktor?

Man gör väl som man vill, men ändå.

Svar:
Du har egentligen besvarat din egen fråga, men jag skulle nog ta bort dem om de satt ”fult” och synliga på sidan av glaset.

I botten tror jag nog att de flesta låter dem sitta kvar tills de ramlar bort i disken.

Skälet att behålla dem på är ju lite ”titta vad jag har”, men det tror jag hör historien till då detta var viktigare.

Så fritt val, precis som du skrev.

Klicka här för att läsa min artikel om dukning av glas >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Mingel – hur skriver jag min inbjudan till mingelfest?

Fråga:
Jag ska bjuda ca 10 familjer (med barn) på min 40 årsfest hemma hos mig.

Jag tänkte bjuda på plockmat/buffé.

Kan man skriva 40-års mingelfest i inbjudan?

Eller vad betyder egentligen Mingelfest?

Svar:
Det låter som en mycket trevlig idé, du bjuder in till en fest där folk kan träffas och prata och umgår.

Det innebär dessutom att man inte kan räkna med någon middag utan mer mat av karaktären som kan ätas stående, eller under mer enkla former med fri placering.

En mingelfest betyder det som ordet står för ” gå runt och småprata” och jag antar att det är detta du efterfrågar. Lycka till!

Klicka här för att läsa mina tips om mingel >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Mellan människor – hur skrivs en namnskylt på dörren, hon eller han först?

Fråga:
När man ska ha en namnskylt på dörren, vems namn ska då stå först kvinnans eller mannens?

Svar:
Hade din fråga ställts för 50 år sedan hade jag utan att tveka svarat mannens, det var ju ofta så att man endast skrev ”Familjen Sven Svensson”.

Men idag spelar detta ingen som helst roll utan man får skriva det som känns bäst och kanske är mest lättläst.

Klicka här för att läsa om vett och etikett i skrift >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Debatt – filmen med cyklisten och lastbilen – rakryggat eller absurt?

Kanske kan vi ibland byta utsiktstorn istället för att se vem som har mest rätt
Med stort intresse följer jag diskussionen om cyklisten vid Vättersnäs i Jönköping. Filmen har delats snart två miljoner gånger på ett par dygn.
Se här >>

En cyklist ute på sin motionsrunda har förmodligen, som jag gissar, för femtioelfte gången blivit tvingad att väja i denna eller en av de avsmalnande gatstumpar som syftar till att dämpa farten. Den rakryggade och envise cyklisten vägrar att väja, så till den milda grad att situationen blir absurd.

Det är givetvis omöjligt för mig att säga vem som gjort rätt eller fel, det är också möjligt att cyklistens agerande riktar sig mot ett av många olika fordon. Vilket knappast lär få effekt på övriga som inte var där. Med all förståelse lyssnar jag på filmen och hör de hårda ord och arga kommentarer som fälls. Självklart blir bilister, chaufförer och resenärer rejält ilskna.

Diskussionen har även landat i cyklistens möjlighet att välja cykelbanan, det är sant, men han får tveklöst som fordon framföra sin cykel på vägen.

foto: från Lars-Gunnar Gustafssons filmklipp (klicka för visning på YouTube)

Men vad honde?
Jag tror faktiskt att cyklisten blev skogstokig när han kor in i den avsmalnande vägbiten och lastbilen helt enkelt struntar i att hen möter en cyklist. Här kan jag givetvis ha fel, men varför skulle cyklisten annars so envist stå kvar?

Sedan har cyklisten svårt att ta sig ur situationen utan att ”förlora ansiktet”. Han ringer då till polisen, det är en naturlig lösning på problemet. Kommer de till platsen, ber honom flytta sig så följer han myndighetens anmaning. Han kan hävda att han hade rätt, men följer givetvis lagens företrädare.

Lösningen?
Detta är precis det jag åker land och rike runt och försöker förmedla. Se om det finns någon annan lösning på problemet, kan vi byta infallsvinkel?

Cyklisten mår säkert inte bra där och hade någon bytt utsiktstorn, gått fram till honom och försökt hjälpa honom ur situationen, så hade det sannolikt fungerat.

Jag tror inte att i skrivande stund, cyklisten mår så bra idag heller. Speciellt inte efter miljoner visningar.  Han fastnade i en situation som är svår för honom att ta sig ur. Är du cyklisten själv som läser detta, du får ett helt anonymt (det syns inte vem du är, inte ens jag ser det)  inlägg om du skriver här:  Skriv till Etikettdoktorn >>

Två (av många andra) vägar ur denna situation – lösningen

1.  Genom att lastbilschauffören som han mötte hade gått ur bilen och sagt ”du – jag förstår att detta blev lite dumt. Om jag har gjort fel beklagar jag detta, men tyvärr kan jag inte backa med denna kö bakom mig. Är det ok, kan vi säga så?” Då tror jag cyklisten kunde sagt till sig själv ”jag fick en ursäkt och lite rätt i alla fall”.

2.  Cyklisten kunde sagt till lastbilschauffören ”du – jag gillar inte ditt sätt att köra. Kan du framöver tänka på oss cyklister, men nu har den här situationen blivit så vansinnigt överdriven att jag kan inte med hedern i behåll förorsaka ett sådant kaos. Kan vi säga att du tänker lite extra på oss cyklister nästa gång? Nu flyttar jag mig”.

Att inte välja konflikt
  • Ibland måste vi välja andra lösningar än konflikt.
  • Ställa oss i en annan infallsvinkel och se om vi kan lösa detta på ett vuxet sätt.
  • Här blir alla förlorare och det gör knappast vår värld till en bättre sådan.
  • Rätt eller fel? Det ligger i betraktarens öga, men en sak är säker; artighet är en ofta underskattad resurs!
Välkommen med din synpunkt i kommentarerna!
Etikettdoktorn Mats Danielsson