ÖVER 7700 VETT- & ETIKETTTIPS!

Fråga:
Min syster avled nyligen. Vilken klädsel är lämplig för mig och min hustru?

I början av augusti var vi på en god väns begravning där man hade ”outtalad sommarklädsel”. Dvs de anhöriga hade mörk klädsel men ingen slips.
Vad skulle vara lämpligt/olämpligt för oss nu i september?

Svar:
Om din syster hade en make eller barn ska ni samråda med dem som närmast anhöriga, det är de som ska avgöra klädvalet. Hade din syster uttryck något särkilt önskemål, eller vill ni ha valfri klädsel?

Jag ser annars endast två alternativ, ett sådant som ”outtalad sommarklädsel” är luddigt och inte något som alla gäster vill ha. Men genom att utesluta klädangivelse, blir det per automatik mörk traditionell sådan.

Skriver ni valfri klädsel (inte ljus klädsel), kan gästerna själva välja ljus eller mörk och därmed trivas bäst. Det är ni som avgör vad som känns bäst för er.

Klicka här för att läsa mer i min artikel om klädsel på begravning >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Kan man vara barbent på en 70-års fest med 700 st gäster idag? Klädkod Kavaj.

Svar:
Du undrar med andra ord om du kan gå utan strumpor? Svaret är ja, det är en fråga om stil och klänningens längd eller utformning.

En ankellång klänning visar ingenting, en knälång fungerar också utan strumpor även om det anses mer stilfullt med.

Klicka här för att läsa mer om klädkod kavaj för henne >> 

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Ska på en tillställning med klädkod kavaj. Vad ska jag som kvinna i sällskapet ha på mig?

Är det klänning som gäller och i så fall vilken längd? Bör den gå till knät i så fall?

Svar:
Webbsidan kopplad till den här bloggen har 250 olika artiklar med vett och etikett, en av dem beskriver exakt din fråga. Så klicka på länken härefter får du svaret.

Kortfattat, är klädseln formell ska du bära mörk kostymklänning, annars lite enklare klädsel som bomullsklänning eller byxa med top.

Klicka här för att läsa om klädkod kavaj för henne >> 

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Välkommen till Etiquette Letter – din GPS för bättre dagar.

Idag får du chansen att testa vilken mingeltyp du är och vad du kan förbättra.

—————————————————————————————–

För dig som läst nyhetsbrevets första del i mail- klicka här så får du fortsättningen längre ner

1)  Jag tycker mingel är:
a. Superkul!
b. Småtrevligt
c. Kämpigt
d. Ingen nytta alls!

Svaren och vad du kan förbättra

Om du har flest a:

Fråga:
Är det en dålig vana om man räknar pengar som man får som en gåva t.ex vi födelsedagar.

Jag menar att det kan ses ohövligt att kolla precis hur mycket man får, eller om man inte kollar så känns det som att man låter bli att öppna presenten.

Svar:
Mitt råd är att du tar emot presenten, öppnar kuvertet försiktigt och tittar ned i det utan att räkna. Sedan säger du ”Oj, vad trevligt det var precis vad jag behövde eller önskade mig!”.

mer än så behöver du inte göra, så riskerar du inte att upplevas som ohyfsad på något vis.

Klicka här för att läsa om att tacka för presenter >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Vid restaurangbesök vill jag veta hur jag kan uppmärksamma hovmästaren.

Jag försökte uppmärksamma för att få hjälp genom att klappa lite i händerna men min dotter sade att det inte var OK att göra så.

Vad är riktigt och är det olika i olika länder?

Svar:
Förr sa man ”hovmästaren” eller ”kyparen” alternativt ”fröken”. Välj att visa personalen den respekt och vänlighet du gör med en vän, så blir det bra.

Gamla tilltal är inget som används idag, utan man säger snarare ”ursäkta” eller ”kan jag få notan” alternativt ”kan jag få beställa?”. Du kan även diskret söka ögonkontakt, sträcka upp en hand eller ett par fingrar och i vissa fall när du vill betala kan du stryka pekfingret mot tummen som du gör när du prasslar med sedlar.

Att klappa i händerna är inget som uppskattas någonstans, lika lite som att knäppa med fingrarna eller vissla. Det betraktas som ohyfsat att påkalla uppmärksamhet på ett sätt som snarast kan liknas vid att kalla in en hund.

Hur de gör i andra länder varierar givetvis, men allt det jag föreslår här ovan fungerar bra. Men använde engelska eller det lokala språket.

Klicka här för att läsa om andra länders etikett >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Jag brukar alltid tacka i slutet av ett köp i butik, precis innan jag säger ”hejdå” och vänder mig om och går, och då för själva affären.

Tidigare har jag upplevt att jag av samma anledning alltid fått ett ”tack” tillbaka av den jag handlar av.

De senaste åren har jag dock mer och mer börjat få ett ”varsågod” tillbaka, oftast av yngre personal. I och med att jag med mitt tack tackar för affären känns det ”varsågod” som jag får tillbaka ganska snopet.

Jag hoppas ju att personalen/företaget är lika tacksamma för affären som jag är. Har jag missuppfattat anledningen till varför man tackar i slutet av ett köp i en butik eller är det rätt att ’tacket’ gäller för affären och att båda parter bör tacka?

Svar:
Spelar det egentligen någon roll? Det viktiga är att ni från båda håll uppmärksammar varandra och uttrycker en vänlighet.

Jag uppfattar ditt tack, som ett uttryck för uppskattning av den hjälp du precis fått. Det svar du förväntar dig är ett ”tack för affären”. Men personalen uppfattar det sannolikt som ”Varsågod, det var roligt att få hjälpa dig till en affär”. Vad är rätt eller fel? Svårt att säga, båda är lika artiga i min värld och inget att fundera över.

Ordet varsågod är språkligt ett svar på ordet tack. Så det är alltså korrekt om det ska vara språkligt bedömt.

 Läs min artikel om att tacka >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Vi ska på bröllop. Det är mörk kostym som gäller.

Vad gäller för barnen, de är 4, 7 och 15 år. Måste dom också ha kostym?

Svar:
Om barnen är medbjudna, vilket framgår av inbjudningskortet, bär de kläder som man tycker är fina.

Det köps inga kostymer eller annat, de växer snabbt ur sådant och det förväntas inte. 15-åringen kan ju bära en skjorta och tröja och lämna jeansen hemma.

Klicka här för att läsa min artikel om barn och bröllop >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Tänker som äldsta son tala på minnestunden efter min mors begravning.

Tacka de som kommit, och berätta om min mor. Nu undrar jag när under minnesstunden detta skall ske.

I början, mitten eller i slutet?

Svar:
Egentligen behöver inga tack framföras, det sker efteråt när du sänder ut tackkort. Men om du vill, sker det vid slutet av minnesstunden.

Klicka här för att läsa min artikel om minnesstund >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Vi har i vår släkt ett eländigt bekymmer.Varje gång det dags för kalas i släkten så är det samma visa. Min syster har alltid satt vänner och arbetskamrater i första rummet när hon ska ha kalas.Hon bjuder alltså inte sina syskonbarn.

Det har resulterat i att när vi andra syskon ska bjuda så har vi slutat att bjuda hennes vuxna barn som är i 50-årsåldern. Vi har mycket dålig kontakt med hennes barn och våra barn känner knappt sina kusiner.

Men av någon konstig anledning kräver min syster och hennes man väldigt mycket mer av andra än av sig själva. Det är tråkigt att det ska vara sura miner och ett evigt ifrågasättande så fort vi ska ha kalas. Varje gång så ringer hon och har åsikter om vem vi har bjudit eller inte bjudit.

Mina vuxna barn har bjudit sin moster på flera jämna födelsedagar och flera barndop, men när min syster fyllde jämt var inte mina barn bjudna men en hel hop med grannar och gamla arbetskamrater.

Vi börjar faktiskt att ledsna på detta och undrar om vi måste ha dåligt samvete och må dåligt inför varje kalas. Vi fattar inte att hon inte förstår orsak och verkan.

Svar:
Jag utgår ifrån att du undrar om vem som gör fel eller rätt här. Svaret blir att ni är nog lite tokigt ute allihop.

Man kan ha synpunkter på hur man bjuder, men det ska man behålla för sig själv, om vem som bjuds eller inte bjuds. En fest är som att regissera teater, det är inte publiken som avgör vilka som ska agera.

Alltså kan din syster bjuda vilka hon önskar utan att ni ska påpeka detta, men hon kan å andra sidan inte räkna med att hon eller hennes barn ska bjudas tillbaka.

Att sedan, som er syster gör, diskutera om vilka som bjudits, kan i mina ögon bara innebära en sak – bjud henne inte alls! Hon ska definitivt inte kommentera de ni bjuder och det kan du lugnt berätta för henne. Det är en rejäl oförskämdhet att ge sådana kommentarer.

Klicka här för att läsa min artikel om att avböja en inbjudan >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn