ÖVER 7700 VETT- & ETIKETTTIPS!

Fråga:
Vad är förväntat bordsskick hos tonåring?

Eller kan man uttrycka det som, vad är vett och etikett hos barn vid middagar?

På restaurang vs hemma? Vad ska man uppfostra dom att kunna i de olika åldrar?

Exempelvis, vad ska 4-åringen kunna vs 13-åringen?

Svar:
Det kan inte förväntas att en tonåring ska klara av ett elegant bordsskick, inte minst då en del vuxna tycks aldrig tycks lära sig det. Det är nog svaret på din fråga vad är förväntat bordsskick hos tonåring?

Vanligt hyfs ser jag som en förväntad nivå hos en 13-åring. Vilket enligt mig ungefär innebär att man börjar äta vid varsågod, väntar på övriga, tuggar med stängd mun, låter bli mobilen, sitter kvar med övriga tills man får lov att lämna och tar av kepsen.

En tonåring bör också ha lärt sig hantera besticken på ett någorlunda bra sätt. Men detaljer som servett i knä, lägga bestick fem i halv fem, konversera bordsgrannen. skåla med mera får anses vara överdrivet.

På restaurangen tycker jag nog samma förväntan gäller hos en tonåring, däremot kan ingen begära att en fyraåring ska klara sådant.

Ett mindre barn får man kanske lägga mer ansvar på föräldrarna, när barnet blir uttråkat, grinigt, ledsen kanske man som förälder får stötta och hjälpa till.

Man kan leka bordsskick med ett mindre barn, sedan kanske även en fyraåring behöver lära sig att sitta stilla en stund om föräldrarna säger det. Men ofta fungerar det bättre att servera dem först och sedan låta barnet leka när vuxna äter färdigt.

Är man på restaurang och barnet blir alltför stökigt, så är det bättre att föräldrarna och barnet kanske lämnar restaurangen en stund för att inte störa andra gäster.

Fråga:
Får man tala om en närvarande deltagare i tredje person?

Är det lämpligt att vid samtal mellan tre eller flera personer omtala en närvarande person som ”han”?

Svar:
Att tala om en annan människa i tredje person var förr en klassmarkör.

Den som avsågs var t.ex. en i staben av tjänstefolk och kund omnämnas med ”han”, ”hon” eller ”fröken”.

Att vid ett samtal idag, omtala en tredje person som är närvarande, får anses som ohyfsat och oartigt.

Blir som ett avståndstagande, så det får nog anses vara fel. Så svaret på din fråga får man tala om en närvarande deltagare i tredje person blir nej, det ska man inte.

Fråga:
Jag vill vägra frack, kan jag det?

Min svägerska ska gifta sig med en så kallad adelsman i Riddarhuset och hon har som krav att alla inbjudna herrar ska ha frack på sig.

Jag vill inte det av mina ideologiska skäl.

Min sambo propsar på att jag ska hyra en frack och skulle väl inte bli helt illa till mods om jag kom i annat.

Jag kan tänka mig att svägerskan blir lite sur och kanske att någon lyfter på ögonbrynen ifall jag kommer i annat.

Kan jag komma i en kostym som jag trivs i ändå?

Eller finns det något annat alternativ?  Jag vill verkligen inte blidka någon så kallad överklass.

Svar:
Svaret på din fråga jag vill vägra frack, kan jag det är kort och gott nej.

Det enda alternativ som du har är att avböja inbjudan och stanna hemma.

Klädkoden är inte avsedd att ”markera överklass”, den är till för att gästerna ska veta vilken klädsel som passar.

Detta är din svägerskas stora dag i livet, kanske den största. Paret vill ha en festlig inramning, då är det inte lämpligt att hävda sin egen ideologi eller syn på andra människors sociala status.

Valet är endast ett och det är att avstå, för komma i annan klädsel vore fel och därtill skulle många höja på ögonbrynen och undra vad det är du inte förstått.

Sedan kan det tilläggas att den som bjuder in med frack som enda alternativ, får räkna med att flera gäster kommer avböja.

Alla äger inte en frack, anser det vara för dyrt att hyra eller köpa en och det får man som inbjudare ta med i beräkningen och respektera.

Jag brukar därför ge rådet att mixa två klädkoder, som frack eller mörk kostym. Vilket i ditt fall hade gjort att du kan delta utan att för den skull hävda dina egna intressen.

Fråga:
Kan jag fråga en arbetskamrat om lönen?

Eller är det ett tabu att fråga kompisar om hur mycket de tjänar på jobbet?

Jag undrar dessutom hur fel det är att säga ”den måste ha kostat mycket” till någon?

Svar:
Det är alltid känsligt att nämna priser eller kostnader. Bättre är att uttrycka sig positivt om utseende eller funktion omkring det som köpts.

Samma med löner, på en del arbetsplatser är det helt ok att fråga (ofta offentliga jobb där alla kan läsa vad man har för lön), emedan det på andra är helt fel fråga.

Så svaret på din fråga kan jag fråga en arbetskamrat om lönen blir att avvakta med frågan tills dess du vet vad som gäller.

Om du t.ex. vill veta för att få ett besked om din egen lön är rätt, så kan du antingen förklara detta för den du vill fråga och sedan fråga om det är ok att fråga.

Ännu bättre är att kolla med facket, de hjälper gärna till med sådana frågor (du är ungdom och kan inte förväntas vara medlem ännu).

Rådet är alltså – tveksam? Avstå både frågan och kommentaren.

Fråga:
Hur hälsar jag välkommen och skålar vid minglet?

Vi ska ha årsstämma med efterföljande mingel och trerätters middag.

Är nybliven ordförande och är osäker på välkomnandet.

Svar:
Vid minglet presenterar du dig själv helt kort och därefter hälsar du gästerna välkomna och önskar dem en trevlig kväll.

Det är så svaret får inledas vid din fråga hur hälsar jag välkommen och skålar vid minglet.

T.ex. ”Som ordförande i föreningen är det en sann glädje att se så många här. Jag heter NN och är ny ordförande. Med de orden hälsar jag er varmt välkomna. Skål!”

Har du planerat ett tal, leverera det inte vid minglet, det ska du ta senare. Däremot kan det vara bra att informera om praktiska detaljer, som toaletternas placering, nödutgångar, var man får röka etc.

Vid middagen, en bit in i förrätten och som första talare tar du till orda igen. Här kan du med ett kort tal på någon eller ett par tre minuter hälsa alla välkomna på nytt, säga några väl valda ord och utbringa en bordsskål.

Fråga:
Vad gäller för vett och etikett vid olycksfall eller händelser? Jag har två frågor om snarlika situationer vid olycksfall och vad som är korrekt beteende:

Vi satt några stycken runt ett bord. Kvinnan mitt emot mig reser sig för att gå på toaletten varpå jag passar på att sträcka lite på benen och stöter i hennes stol och då ramlar hennes mobiltelefon i golvet. Det var ingen hård spark från min sida, stolen kanske rörde sig ett par cm pga min stöt, telefonen måste ha legat på kanten av sitsen om den skulle ramla ner på det här sättet. Den här gången gick det bra, det var trägolv och telefonen låg i ett gummifodral men om den inte legat i ett fodrar och det varit stengolv kunde ju resultatet blivit en spräckt skärm som kunde kosta ett par tusen att laga.

Hur ska man se på den här händelsen?

Jag är ju jävig men jag tycker inte det vore skäligt att jag skulle vara ansvarig. Jag visste inte att telefonen låg där, det är inget ”normalt ställe” att lägga en telefon på osv, däremot är det inte ovanligt eller ett tecken på allvarlig vårdslöshet att man råkar stöta i en stol antingen under bordet eller om man bara går förbi och det är lite trångt.

Jag åkte bil med någon (mest för hennes syfte – jag skulle vara bärhjälp, men jag tycker inte syftet med resan borde spela roll för bedömningen). Hon parkerar vid ett dike i ett villaområde och jag, som sitter i passagerarsätet, öppnar dörren på ett normalt sätt (alltså jag varken slänger upp dörren eller är väldigt försiktig) varpå dörren slår i en grushög som är kanske 3-4 dm hög och osynlig från min plats när vi parkerat. Däremot hade jag förstås sett den om jag varit uppmärksam när vi närmade oss platsen och körde in mot kanten, men som passagerare har man ju inte samma uppsikt framåt som den som kör, utan man är ju fri att ägna sig åt annat.

Den här gången blev det ett mindre märke på dörren.

Återigen känner jag, från min jäviga position, att det inte var mitt fel. Jag tycker föraren, som såg den här grushögen och undvek att köra in i den när hon parkerade borde ha uppmärksammat mig på den och bett mig öppna dörren försiktigt (så som man gör när man parkerar tätt intill en annan bil och måste ”pressa sig” för att komma ut), är ansvarig eftersom hon kan förväntas ha uppsikt medan hon kör och parkerar på ett annat sätt än jag som passagerare.

Vad säger du?

Sist undrar jag varför det är tre fält att fylla i sin e-postadress?

Svar:
Vi kan väl börja med frågan om e-postadresser. Den första är för att jag ska kunna meddela dig när jag har svarat, det är inte obligatoriskt. Den andra är för ett nyhetsbrev, jag tycker det är artigast gentemot dig som besökare att du aktivt får svara om du vill ha ett nyhetsbrev och i så fall var jag ska skicka det. Det tredje fältet är ett att du måste ge ditt samtycke till vår dataskyddspolicy.

Nu till din fråga vad gäller för vett och etikett vid olycksfall eller händelser?

Det bästa svaret är att du frågar egentligen om ansvar för de händelser man orsakar, vilket då är mer ett juridiskt spörsmål. Så den delen kan jag inte besvara, du får vända dig till jurister.

Etikettsmässigt blir mitt svar att förorsakar du en skada eller liknande, även om du inte är direkt vållande, så erbjuder du dig artigt att ersätta skadan.

Det kan ju ske via ditt försäkringsbolag eller att du tar kostnaden själv.

Den artiga person som du nyss ställt till med lite oreda för, svarar givetvis att det var personens eget fel. T.ex. att hen inte placerat mobilen säkert eller att bilen parkerats på ett sätt som förorsakade skadan.

Med andra ord, så är det god etikett om ”målsäganden” svarar att du behöver inte ersätta något då det var ganska självförvållat.

Fråga:
Argument för att inte män eller pojkar inte bär mössa, keps, hatt inomhus?

Mössa,  keps, hatt på pojkar och män inomhus.

Stör mig på då de inte tar av dessa på bio, teater, konserter och alldeles väldigt störd blir jag i kyrkan!

Vad kan jag säga för argument som tar skruv utan att uppfattas som kränkande?

Svar:
Din fråga argument för att inte män eller pojkar inte bär mössa, keps, hatt inomhus är ganska svår att besvara, för inget verkar bita på dessa  med avsaknad av hyfs.

Argumenten att riddaren tog av hjälmen och det är bakgrunden kommer sannolikt endast resultera i ett hånskratt.

En gång satt jag bredvid en 14-åring, han hade mössan på inne på en restaurang och satt bredvid mig vid samma bord.

Jag upplyste honom att det uppskattades att han bejakade sin kvinnlighet och bar mössa inomhus, för det gör enbart flickor och kvinnor.

Han tog av mössan, men jag tror inte heller det argumentet fungerar så bra idag.

En restaurang i Nyköping införde mössförbud för män och hade en skylt uppe. Nu var den borta och jag frågade varför. De hade blivit så ifrågasatta och påhoppade att de gav upp.

Så där har du motståndet du kan möta. Vid ett annat tillfälle började jag inte föreläsa förrän mössorna var av, det var rektorn (privatskola) som krävde detta av eleverna och det gick utmärkt.

Det bästa är nog om den person som t.ex. leder samlingen i kyrkan ber besökarna ta av sig mössor etc. På bio får man säga till om det är i vägen, annars är det nog ingen idé att du försöker fostra dem.

Lika på konserter och andra arrangemang. Jag kan bara konstatera att jag har vid föreläsningar säkert ställt frågan till tusentals personer.

Alla tycker lika, mössan ska av. Men det är föräldrarna som måste lära barnen vad hyfs är. Kanske skolan skulle sätta tvång, men det får de väl inte för idag blir väl den stackars eleven kränkt om skolan säger ifrån.

Jag föreläser ibland på skolor där eleverna fått ansöka om plats, många bor på internat och eleverna är väldigt trevliga. Där är detta en ickefråga, de skulle inte ens fundera på att bära mössa eller keps inomhus.

Så mitt svar blir, påverka föräldrarna att lära barnen grundläggande hyfs från början. Annars är rådet strunta i det hela, ingen idé att du försöker argumentera.

Fråga:
En kvinna i hijab bytte sida med huvudet när vi kramades, vad betyder det?

Jag brukar ideellt jobba med flyktingar och råkar ibland ut för saker som inte är förenat med svenska traditioner.

Jag brukade hjälpa en kvinna som kommit hit som flykting från Afghanistan (hon bär inte hijab) och när jag är själv med henne, så kramar hon gärna om mig när vi träffas och när vi skiljs åt, men fick aldrig förekomma om någon annan såg och det var fullt ok för mig.

Efter ett tag träffade hon en man som kommit hit som flykting från Iran ock då var det ok att krama henne om jag kramade mannen först.

Efter ett tag, lärde jag även känna hennes systrar och då var det så att en hade alltid på sig hijab och löst sittande kläder (döljde alla former) och den andra hade hijab i början, men när jag lärde känna henne, så åkte den av när vi var inne och numera har hon aldrig hijab ens ute.

När jag igår träffade dem så kramade kvinnan med hijab (och som sen tog av den) om mig när ingen annan såg något, men aldrig annars.

Alla gånger med huvudet på vänster sida om varandra och höger kind mot varandra.

Igår träffade jag de alla och då blev det hälsning med handslag, men när jag skulle åka, så tänkte jag att testa om det gick bra om jag först tog mannen, sedan hans kvinna, sen systern som tagit av sig hijaben nyligen och slutligen hon som alltid gick med hijab, inne som ute.

Men det hände något som jag reagerade på. Kvinnan som nyligen tagit av sig hijaben, hon envisades med att ha huvudet till höger och vänster kind mot varandra.

Hur ska jag tolka detta? Något bra eller dåligt?

Svar:
Om en kvinna som bär hijab visar sitt hår för dig och till och med kramar om dig innebär det att du åtnjuter ett stort förtroende.  Det är ett av svaren på din fråga en kvinna i hijab bytte sida med huvudet när vi kramades, vad betyder det.

Hon, och i de fall hennes man finns, ser dig som en person de kan lita på och inte vara bekymrade över hur du reagerar.

Nu är jag ingen expert på arabisk etikett, så jag kan kan enbart gissa vad som hänt.

Som jag ser det så gjorde hon helt enkelt fel, hon valde bara fel sida och därmed fanns det inget annat budskap än så.

Det bästa du kan göra, det är att helt enkelt fråga dem. Fanns det något budskap i denna handling, något du ska fundera på.

Det är mitt råd och njut av det förtroende du visats.

Fråga:
Hur gör den som andra skålar för?

Ska hen också lyfta glaset och dricka, eventuellt stå upp om andra gör det?

Tacka?

Svar:
Som svar på din fråga hur gör den som andra skålar för är det enkla svaret att man deltar i skålen.

Personen som det skålas för kan sitta kvar, lyfta sitt glas och leende delta i skålen.

Om personer senare under måltiden vill tacka kan hen begära ordet och tacka för hyllningarna.

Men det är inget som krävs.

Fråga:
När kan man säga och när kan man ge en kram?

Är det fel att man säger/skriver kram och även ger en kram till vänner/kollegor av motsatt kön, speciellt om denne är gift?

Tar samhället lättare på när uttrycket kommer från kvinnor än män?

Bör man däremot vara mer försiktigt när män skriver kram eller kramas med kvinnor?

Är det acceptabelt att ens partner ställer krav på att en inte kramas med vänner och kollegor, bara för att de är av motsatt kön?

Svar:
Din fråga när kan man säga och när kan man ge en kram måste besvaras med att det är relationen som avgör.

Först och främst ska man inte kramas om man är tveksam, många tycker det är obekvämt och efter COVID avstår alltfler från kramandet.

Den som inte vill kramas kan utan bekymmer sträcka fram handen i ett handslag eller på annat sätt avstå från kramandet. Det är inte oartigt.

Det är inte genusbundet att säga eller skriva kram till vänner med flera. Det kan du göra till både män och kvinnor.

Att skriva ”kram” i slutet av ett brev eller kort om du inte är nära släkt eller vän, får anses som mindre lämpligt.

I synnerhet om brevet/kortet hamnar hos en person som har en partner och det inte finns någon rimlig förklaring till hälsningen ”kram”.

Då ska man som brevskrivare, eller i mail avstå och istället välja ”Med bästa hälsning”.

Till sist, det är inte acceptabelt att ställa krav på att en partner inte får säga, skriva eller ge en kram.

Handlar det om svartsjuka är det en märklig inställning att tro att en kram skulle leda till något. Då ger jag inte mycket för det parets möjligheter att leva vidare.

Däremot kan en partner kanske lyfta det som en fundering, att man upplever ett intensivt och ofta förekommande kramande som lite socialt tveksamt.

Men då ska man prata om det i lugn och ro och inte bli anklagande eller svartsjuk.