Barn – kan eller får man, är det lämpligt att ta med småbarn på jordfästning/begravning?

Fråga:
En fråga från Vasaregionen Finland.

Vad sägs om spädbarn, småbarn i kyrkan vid jordfästning?

Risk för barnskrik, hur gör man då eller skall man inte ta med barn till kyrkan?

Svar:
Svaret är inte helt givet, då det finns många olika åsikter.

Det kan direkt sägas att riktigt små barn, spädbarn upp till 3-åringar,  har inget utbyte av en begravning.

Lite större barn kan minnas morfars eller mormors begravning och det kan var viktigt att de får vara med.

I vissa fall har den avlidne eller de närmast anhöriga en uttrycklig önska att alla, även de små barnen, ska får vara med vid begravningen.

Svaret blir att för små barn kan en barnvakt vara till fördel, så om möjligt avstå från att ta med dem.

Måste föräldern ta med barnet i kyrkan så sitt nära utgången och lämna lokalen om det blir skrik.

Läs mer i min artikel om barn på begravning >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Dop – måste man som kvinna bära strumpbyxor i kyrkan?

Fråga:
Jag ska döpa min dotter i kyrkan i slutet av april och ska ha en lila klänning på mig.

Jag har hört att ben ej får vara bara i kyrkan, att det anses som fult och dålig etikett.

Stämmer detta?

Om så är fallet, vad ska jag ha för strumpbyxor på mig?

Klänningen slutar strax ovanför knäna.

Svar:
Nej, det där är en gammal etikettsregel från förr och syftade mest till kvinnor på begravning.

Du väljer själv om du vill ha strumpyxor eller inte.

Om du bär det, kan ett par diskreta vara det mest korrekta valet.

Läs mer i min artikel om dop >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Mellan människor, vad är vett och etikett mot sina föräldrar. Slänga på luren?

Fråga:
Undrar, det där med att slänga på luren som vuxen till sina föräldrar.

Vad säger ni?

Ska man behöva bjuda hem sina vuxna barn?

Ska inte det vara självklart att kunna komma när som helst utan att behöva bli bjuden?

Inte lätt att vara farmor till 2 barn med 2 olika mödrar och den ene ogillar att jag har kontakt med ene barnbarnets mamma.

Ska jag behöva klippa kontakten med henne?

Jag är ju farmor till hennes barn.

Svar:
Du har flera frågor, jag delar upp dem lite.

Nej, du ska inte acceptera att de slänger på luren.

Bara att tala om hur du känner och förklara att du inte accepterar det beteendet och om det upprepas så kommer du inte besvara samtalen.

Sätt ner foten. Vuxna människor –  även om de är dina barn, måste lära sig agera som vuxna.

Ibland kan det vara trevligt att även bjuda hem barnen, till och med lite formellt.

Men givetvis ska det inte krävas ständigt och även i detta fall ska du vara tydlig och säga att du vill ha spontana besök, saknar dem och inte vill hålla på med inbjudningar.

Ogillar att farmor har kontakt med barnbarnets mor?

Det känns som om du ännu en gång måste uppmanas att vara tydligare. Säg ifrån!

Berätta att detta är din vilja och inte något din son ska styra över.

Sedan kanske du måste acceptera att inte bjuda hem hans ex. när han är på besök, prata om henne när hans nya partner är med etc.

Det är inte så trevligt för henne, men du träffar vem du vill. Inget resonemang.

 

Läs mer i min artikel om vänner emellan >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Skilsmässa – varför kommer min mans nya flickvän inte och presenterar sig för mig?

fråga:
Jag är irriterad over att min f.d man inte kan presentera sin nya flickvän for mig.

Det jag känner mig irriterad är att hon och han sitter gemensamt och äter och fikar med våra gemensamma barn , ger presenter och skriver på Facebookgrattis på fodelsedagen mm.

Vi har varit gifta i 18 år och vår 20-åriga son bor fortfarande hemma hos pappa och han hjälper mig med en gemensam hund genom passa henne varannan helg då jag jobbar.

Nya flickvännen kommer inte och presenterar sig for mig vilket jag kan tycka är ohyfsat.

Jag har påtalat detta men inget händer. De har nu träffats i två år.

Själv presenterade jag min nya efter ett par månaders förhållande då vi överlämnade hunden då jag skulle ha hundvakt.

Vad säger du här om denna vett och etikett att inte presentera sig för varandra?

Svar:
När man skiljer sig, så har man inget släktskap kvar och då er son är vuxen finns det egentligen inget annat än hunden som binder er samman (men är det sonen eller exmaken som passar hunden?).

Ni har gått skilda vägar, din före detta man har valt ett annat liv och i detta liv finns du inte längre med och ni har inga släktband längre.

Du måste välja bort att fundera din exmakes liv, både för dig och din nye mans skull.

Du har valt att presentera dig och det är trevligt, men du kan inte räkna med att hon kommer återgälda detta.

Hon vill sannolikt inte träffa dig och och det kan du inte göra något åt.

Det är varken artigt eller oartigt, ni umgås inte och därmed krävs ingen presentation.

Om du väljer att låta saken bero, så kommer det dagar i framtiden då ni kommer mötas.

Bröllop, födelsedagar och massor av annat, låt tiden ha sin gång så ordnar det sig.

Då kan du känna dig stolt över att det inte är du som måste ursäkta dig.

Fundera inte mer på detta, det är hon som äger problemet.

Klicka här för att läsa min artikel om vett och etikett vid skilsmässa >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Bröllop – vi vill inte ha med gästernas barn på bröllopet, hur skriver vi i inbjudan?

fråga:
Vi håller på att gora en bröllopsinbjudan, på bröllopet or inga barn bjudna.

Hur formulerar vi detta bäst för att inte verka otrevliga?

Vi vill inte att det ska låta för  enkelt heller, utan lagom informativt.

Svar:
Egentligen räcker det med att skriva de gästernas namn, t.ex. “Lisa och Lars Tursson inbjudes härmed”.

Varenda människa med förnuft ska därmed förstå att det är endast de och inga andra (som barnen) som är inbjudna.

Kommer de med barnen, finns ingen mat ordnad, inga sittplatser eller något arrangemang, så då får de helt enkelt ta hem barnen.

Det är det enklaste och mest korrekta sättet att skriva.

Tyvärr finns det idag många som trots detta självklara inte förstår bättre och tar med barnen.

Många lägger då till en rad på slutet med texten “Vi älskar barn, men den här högtiden är för vuxna” eller skriver ni “Barn tycker vi om, men detta bröllop är barnfritt”.

Klicka här för att läsa min artikel om barn på bröllop >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Barn – varför ska föräldrar med små barn alltid ta först av buffén, är det nytt?

fråga:
Vi or många personer med foräldrar barn och barnbarn och när vi bjuder så har vi oftast buffé.

Men när jag säger varsågod så tar ofta de vuxna barnen sina barn i handen och börjar ta av maten.

Detta stör mig för jag tycker att våra gamla föräldrar ska ta först och få sätta sig.

Ska det inte vara i åldersordning eller bara huller om buller?

Svar:
Det finns äldre etikettsregler som beskriver att ju högre social ställning, desto tidigare fick man ta av maten.

Äldre gick före yngre och gifta kvinnor före ogifta.

Barnen kom sist, eller som det ibland benämndes. “lilleturen”.

Idag har detta förändrats, många gånger tycker man att det är enklare att ge de mindre barnen mat först och sedan kan föräldrar och övriga ta för sig i lugn och ro.

Men, självklart kan det vara tänkvärt att de äldsta får ta först för att de ska kunna få sitta ned.

Gammal vett och etikett är aldrig fel, den är ofta resultatet av ett förnuftigt resonemang.

Vill du ha det så, då föreslår jag att du framöver säger “Varsågoda att gå till bords och då föreslår jag att våra äldre NN och XX får ta först idag”.

Det lär knappast innebär några problem.

Klicka här för att läsa min artikel om att gå till bords >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Inbjudan – vi blev inte inbjudna och barnen nekades delta på en begravning. Är det rätt?

fråga:
Hur och vem bor man bjuda in till jordfostning (ingen minnesstund är planerad)?

Bör man inte kontakta närstående och informera om tid plats klädsel önskemål?

Särskilt som närstående här inte är nära släkt utan de “som haft nära relation” till den döde.

Har jag gått över gränsen när jag blev arg och borde jag be om ursäkt.

En släkting har avlidit och askan ska spridas .

Min mor har inte blivit kontaktad angående begravning utan hörde från släktingar och fick på så sätt reda på tid, plats och klädkod.

För två veckor närmast anhörig av sig min mor för att höra veta hur många som kommer.

Vi meddelar att det bli min mor och jag och två barn.

Det är lång resväg så jag tar ledigt på fredagen för mig och barnen.

Nu i söndags skriver skriver anhörig ett mycket kallt och avfärdande meddelande till min mor att hon tycker att det är opassande att mina barn följer med då bara de närmsta är välkomna.

Jag blir illa berörd.

Till saken har att jag under upprepande tillfällen försökt den avlidne. Tills jag gav upp försöken för ca fem år sedan.

Jag tar mycket illa vid mig av tonen i meddelandet. Och att hon säger det till min mor, inte direkt till mig.

Så jag blir arg och ryter ifrån, de kommer inte dit på självständigt initiativ utan för att de är mina barn, släktingen är en del av deras historia med och att alla försök jag gjort för att de skulle lära känna varandra har blivit stoppade av henne.

Jag avslutar med att vi endast vill vara med på själva ceremonin.

Den anhöriga blir jättearg.

Personen vill inte minnas att hen sagt nej någon gång och att jag helt plötsligt nu tycker det är viktigt att säga adjö, hon menar att jag har ju inte hört av mig tidigare och frågat hur det är med den avlidne.

Den anhörige skriver att detta inte är någon utflykt och att eftersom mina barn aldrig träffat honom ska de heller inte få gå på ceremonin.

Om de kommer tänker hon ställa in begravningen. Hela texten upplever jag som mycket nedlåtande och oförskämd.

Mycket ledsen och upprörd svarar jag att jag aldrig ville förstöra släktingens begravning och att varken jag eller mina barn kommer delta.

Min mor är bestört.

Att först inte ens få ett telefonsamtal för inbjudan och sen få hårda och så avfärdande meddelanden ifrån henne om mina barn.

Hennes barnbarn, så illa att hon funderade på att inte gå.

Jag borde kanske inte blivit arg från början.

Men jag tycker att hon varit mycket otydlig och otrevlig och känner mig illa behandlad och som om jag och mina barn räknas in som min släktings närstående.

Svar:
Ibland måste vi som goda medmänniskor ställa oss i “ett annat hörn” och betrakta händelsen utifrån ett annat perspektiv.

Då hoppas jag att du kommer se en mycket ledsen person, en anhörig som förlorat sin livskamrat och nu är ensam med en förfärlig sorg.

När vi människor drabbas av kriser, då upphör ofta det som kan kallas för censur och riskbedömning.

Vi lyssnar inte på andra, för sorgen tar överhanden, våra känslor styr oss helt och de växlar från glädje, till sorg, till rädsla, aggressivitet med mera.

När din mor inte fick beskedet om tid och plats för spridandet av askan, kanske de närmast sörjande som partner och barn endast ville ha det i deras närvaro.

En privat stund och så får din mor på omvägar besked att hon inte ombetts närvara.

En person i kris tvingas säja nej till sin syster, förstår du hur svårt det kan vara?

I nästa steg vill både du och dina barn närvara och nu tvingas den sörjande neka dina barn.

Det kanske förväntade stilla farväl som önskats, var nu på väg mot en större grupp och det var då den anhöriga personen tvingades säja nej.

Kanske all sorg och svårighet nu tog sig uttryck i ord och tankar som aldrig skulle sagts av en person i balans.

Det är så du och din mor måste se på saken, ta ingen strid, försök inte vinna, se det inte som motstånd mot dig och dina barn.

Se det som en människa med stor sorg och om jag vore du skulle jag ringa och säga att du försökt tänka annorlunda och du inser nu att hon har en svår tid.

Bjud på det! Begär inte förnuft i en svår tid, sätt dig in i känslorna. Visa dig värdig den anhörigas vänskap, det handlar inte om din mor, dig och dina barn.

Det handlar om en önskan om att få säga farväl med de absolut närmaste den anhörige älskar mest av alla.

Gör du så kommer det visa sig vara något du och din mor blir uppskattade för i all framtid.

En asklund kan du alltid besöka en annan gång, med barnen och din mor och ta ert eget farväl.

Klicka här för att läsa min artikel om att vara gäst på begravning >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Mellan människor – hur agerar jag när vännens barn begått självmord?

fråga:
Nor en nära bekants barn begår självmord, hur gor jag?

Svar:
Du ska ta kontakt, helst med ett besök eller telefon.

Fråga hur din vän mår, visa att du bryr dig.

Det är inte farligt att ta kontakt, du kommer inte behöva säga så mycket, de flesta delar med sig i sin sorg.

Saknar du ord, krama om vännen och säg att du inte vet vad du ska säga men du är ändå här.

Din vän förstår din goda tanke, ibland behövs inga vackra ord.

Skicka inga mail eller R.I.P på sociala medier. Det skänker inte särskilt mycket tröst.

Blommor kan du skicka, men inte innan du kontaktat din vän. Du ska finnas där först.

Många som blivit av med en nära anhörig, som här en person som inte orkat med livet eller av andra skäl, berättar att de ville att människor skulle bry sig och inte undvika dem av rädsla för att det är fel.

Klicka här för att läsa min artikel om kondoleanser >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

 

Barn – hur meddelar man föräldrar att barnen ska vara hemma från förskolan?

fråga:
Om man arbetar som forskollorare och möter många barn som lämnas på förskolan när de är halvsjuka,snuviga,hostande
m.m.

Hur ska man säga till på ett bestämt, men inte otrevligt sätt att att låta era barn  stanna hemma?

Svar:
Först och främst måste förskolan ha en klar och tydlig policy för när barnen inte får lämnas.

Hur de ska utformas, bör lämpligen ske i samarbete med t.ex. skolhälsovården.

Sedan ska man även minnas att barn har ett stort antal infektioner under sin uppväxt, en förkylning kan låta  besvärlig men är högst normal.

Det går inte att skydda vare sig barn eller personal från infektioner.

Men om man satt upp tydliga kriterier för vad som gäller, så kan man också som personal artigt och vänligt hänvisa till dessa.

Men det ska vara noga genomgånget med all och jag menar all personal.

Det ska inte råda någon som helst tvekan eller ge utrymme för eget tyckande eller egna tolkningar.

Är barnet sjukt med feber eller har en ögoninfektion (två exempel) då går man hem igen.

Varför är jag så övertydlig med en policy?

Bekymren uppstår när någon börjar släppa på reglerna eller övertolka dem.

Då uppstår osäkerhet och otydlighet och med det följer bråk, gnäll och missnöje. Bemötandet blir sämre.

Två saker som svar, ge det artigt och med ett tydligt budskap.

Klicka här för att läsa min artikel om bemötande på arbetet >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

Graviditet – en utsatthetens tid, men varför klappar folk på mig och ställer intima frågor?

fråga:
Jag har en fråga om graviditet.

Det or roligt att vara gravid, en härlig tid, men också en väldigt utsatt period av ens liv, speciellt när man är väldigt privat av sig, vilket jag är.

Så fort kollegor får veta det så får man väldigt intima frågor om allt mellan bristningar, stora brost och viktuppgång, men blir också utsatt för väldigt konstiga påståenden om gravida såsom att man blir seg och lite dum.

Kroppen blir allmängods och de vill känna på magen, men också berätta om sina hemska förlossningar.

Nu har jag lyssnat artigt eftersom jag är en väldigt artig och väluppfostrad person som inte avbryter, men har nu fått nog.

Hur kan man artigt säga ifrån att man inte vill bli behandlad på detta sätt?

Svar:
Det du beskriver är ett rent oförskämt och jag förstår ärligt talat inte hur folk resonerar när de klappar dig på din mage eller frågar om dina bröst.

Att berätta om sina hemska förlossningar kan ju inte vara särskilt upplyftande att lyssna på.

Den delen får du försöka bortse ifrån, men om du känner för det kan du leende och artigt fråga “och vad vill du berätta med detta för mig. Att min förlossning ska bli ett enda långt elände?” 

När de frågar om dina bröst eller andra intima saker eller klappar dig på magen ska du lika artigt och leende fråga “Hur tänker du nu?

Frågar de tillbaka så svarar du “Ja, till exempel att du klappar på min mage. Varför gör du det, jag klappar ju inte på din”

Undrar de över din viktuppgång kontrar du med “Hur är det med din egen vikt?”

Vad jag försöker förmedla är att du ska sätta gränser, markera att detta är inte ok, frågorna är för intima och du är inte intresserad av att diskutera detta eller bli klappad på magen.

Frågar någon är det bara att säga som det är, en härlig tid men du har tröttnat på folks närgångenhet.

Klicka här för att läsa mer om etikett människor emellan >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson