ÖVER 7700 VETT- & ETIKETTTIPS!

Fråga:
Jag bor i ett hus och har förmånen att inte behöva betala hyra.

Mamman till mitt barn, trots att vi inte är sambos, vi är heller inte en ett par, bor här och betalar inte någon hyra.

Jag har tröttnat på att hon tar för givet att hon inte behöver betala för sig. Hon har en egen lägenhet. Är det ohyfsat av mig att begära hyra?

Är det fel av mig att vilja bo själv med vår gemensamma dotter? Har jag en plikt att se till att hon hittar boende?

Jag skall genomgå en stor operation för övervikt. Jag behöver utvecklas själv i positiv bemärkelse och känner inte att jag vill ha en kollektiv-verksamhet i mitt eget hem.

Jag vill bo ensam med vår dotter och göra upp så bra som vi kan genom ett samarbetssamtal.

Det känns ju verkligen som att vi glidit isär. Det är inte första gången heller. Vi är överens om att en separation är den enda utvägen.

Jag ville ju inte att det skulle sluta så här. Jag tycker att vi fortfarande är goda vänner, och av olika skäl så har vi fortsätta att bo tillsammans inte minst för vår dotters. Även där var vi överens.

Längtan och saknaden finns efter en fungerande kärleksrelation. Hela tiden håller jag fasaden uppe.

Jag känner mig ledsen, orolig. Ibland känner jag också att vi måste separera på riktigt, helt och hållet innan hon träffar någon ny. Jag tror inte klarar det.

Hur klarar man sånt här?

Hon har sagt till mig att hennes känslor för mig är helt borta. Att det inte finns något kvar. Det känns lite som pest eller kolera.

Att bo tillsammans förenklar kanske den dagliga tillvaron rent praktiskt.

Jag tycker det är en förbannad lögn och känner mig gravt utnyttjad av att hon inte kan respektera mig och flytta iväg.

Jag tror att en riktig separation skulle innebära väldigt mycket lidande på flera olika sätt för oss båda.

För hela familjen givetvis. Samtidigt skulle det vara en riktig och ärlig nystart.  Men hur som är det en hjälp från kommunen. med ett samarbetssamtal är strukturerat samtal under ledning av en eller två familjerättssekreterare.

Målet är att dottern ska ha tillgång till oss båda sina och andra viktiga personer i hennes närhet.

Planeringen ska utgå från hennes bästa och att vi var för sig som föräldrar tar ansvar.

Jag vill inte hamna i någon vårdnadstvist om vår  dotter, eller tvister om betalningar för gemensamma kostnader.

Vi behöver få gå vidare så vi måste ta ett beslut.

Jag behöver få bli den bästa personen jag kan vara framförallt för vår  dotter. Och jag hoppas hon kan vara med i den resan.

Svar:
Du har skrivit en väldigt lång fråga , som kortats av.

Jag har läst den och jag har tagit bort detaljer som visar vem du är eller din dotters namn.

Du resonerar väldigt klokt, men är samtidigt lite dubbelbottnad i dina frågeställningar.

Om du begär hyra, vilket du självklart ska göra, då har du också givit er dotters mamma erbjudandet att bo kvar.

Du har ingen skyldighet att försörja dotterns mamma eller erbjuda henne annat boende. Hon har ju dessutom en egen bostad.

Precis  detta skriver du sedan att du inte vill ska ske, du vill kunna gå vidare och då med en god relation som leder fram till att er dotter får det så bra som möjligt.

Att bygga en framtida relation i ett gemensamt boende enbart på grunderna att dottern ska ha båda föräldrarna nära är inte helt enkelt.

I synnerhet då du skriver att du är tveksam till om du kan hantera dina känslor för dotterns mamma om hon får en ny relation.

Ibland måste man gå vidare, släppa taget och om ni fortfarande kan vara gemensamma föräldrar med en vuxen och sansad relation kommer det också bli en bra lösning.

Om du kräver att dottern enbart ska bo med dig, då har du redan konflikten nära. Du måste förstå att såväl en mamma som pappa hyser samma känslor för henne och ni får hitta en fungerande lösning.

Att då be om en hjälp utifrån kan vara en god idé, men innan dess måste du säga tydligt vad du vill.

Se till att dottern inte är hemma, sätt dig ned och prata med hennes mamma i lugn och ro. Berätta hur du känner och skapa en gemensam plan.

Att er dotters mamma bor gratis hos er är en förmån, men kanske även ett väldigt bekvämt sätt och på gränsen till att utnyttja dig.

Var tydlig med att det kan inte fortsätta.

Du måste ta ett beslut och gå vidare, kanske utan den kvinna som inte säger att hon har några känslor för dig.

Fråga:
Jag har ett dilemma som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till.

En bekant familj i släkten har små barn, yngsta är ett år.

De har skapat en sida på sociala medier där alla bekanta kan följa den unga familjen.

Jättetrevligt, men där redovisas också presenter från olika högtider, både med bild och kommentarer.

Ibland frågas också följarna året därpå vem som skänkte vad till förra årets firande.

Jag har märkt att jag blir ganska stressad av detta, vet inte riktigt om det är känslan av att bli bedömd eller känslan av att inte ”duga”.

Mina gåvor är oftast inte med på bild, eller frågas om.

Jag skiljer mig nog ganska mycket från övriga givare har jag märkt då det är ibland ganska dyra och många gåvor som visas upp.

Jag har svårt att ställa upp på denna hysteri som är med saker, de här barnen har galet mycket av allt.

Går det överhuvudtaget att säga något om detta utan att bli ansedd som otrevlig?

Jag tycker ju inte illa om familjen och vet förstås inte hur de tänker om detta, jag märker bara att saker jag gett aldrig syns hemma hos dem vid senare besök.

Det är inte så att jag inte kan ge gåvor men det har hamnat på en nivå som för mig inte går att matcha.

Har en tvååring fått guldsmycke, trehjuling, flera uppsättningar kläder, minikök, märkesläderboll eller ett pysselset leksaker m.m. så har jag svårt att se att min lilla träbil, läderboll, pysselset eller vad det nu är tillför något. Men någonting måste jag ju ha med.

Nu är det snart kalasdax igen…

Har du några goda råd kring detta?

Svar:
Det är inget dilemma du har, åtminstone inte i min värld.

Under många år med födelsedagar, julklappar etc. med egna barn och även andras barn så har jag mer än en gång sett hur barnen fått en fin present.

Men det var kartongen presenten låg i som var mer intressant.

Med detta vill jag säga att presenten är avsedd för barnet, det är föräldrarna som publicerar på nätet och det betyder inte att barnen uppskattar dyra presenter mer än en läderboll eller ett pysselset.

För ingen kan på fullt allvar tro att en ettåring ser skillnad på märkesleksaker eller inte.

Så med dessa ord säger jag att du ska strunta i den där Facebooksidans uppdateringar, titta istället på barnen och ge dem kul presenter!

Det är absolut inte detsamma som dyrt.

Fråga:
Våra barn får en massa presenter från min mans familj, ffa kläder.

Inte allt är sådant vi vill använda och det skulle inte vara ett problem om det inte är så att de vill ha tillbaka alla kläder när barnen växt ur dem med påföljden att min man blir uppringd: ”Varför har ni inte använt denna?”

Jag anser att min man antingen kan säga till sin familj att de bara ska ge oss sådant de kan undvara så vi inte behöver lämna igen presenterna.

Alternativt säga till sin familj något i stil med ”vi undviker att använda sådana typer av plagg så köp gärna något annat”.

Min man tycker det är otacksamt.

Jag tycker det är konstigt att begära igen presenter och dessutom ifrågasätta hur mycket de har använts. Vem har rätt?

Svar:
Det är inte lätt att säga hur ni ska lösa detta, då ni som föräldrar inte är överens i frågan.

Jag kan därför inte svara annat än att du och din man måste enas om ett gemensamt förhållningssätt i detta.

Ni får ju presenterna och kläderna i all välmening och av generositet.

Kan det vara så att de helt enkelt inte har tänkt på att det uppstår ett dilemma för er om kläderna ska återlämnas eller bli ifrågasatta? Men visst kan jag hålla med om att det blir lite ohyfsat i all välmening att kräva presenter i retur.

Prova att göra så här:

• Jag tror att det absolut mest enkla är att som ett första steg visa inlevelse i deras generositet ”Vi/jag förstår att ni tycker det är roligt att ge barnen kläder”.
• I nästa steg ska du/ni även bekräfta att du förstår hur de tänker ”Om jag vore ni skulle jag också tycka att det är roligt att kunna ge kläderna till fler barn”. Just ”Om jag vore ni…” betyder inte att du håller med dem, men de känner att du bekräftar ”just det, vi vill dela med oss till fler!”.
• När du gjort det kan du förklara hur barnen använder kläderna ”de sliter ut dem, de går sönder och vissa plagg väljer de bort, så gör barn”. Det innebär att vi inte alltid kan motivera att vissa plagg inte kan återlämnas eller används. Förväntar ni er detta, så kanske vi måste välja att tacka nej”.
• Lyft nu fram det positiva med att få all denna hjälp ”vi är glada och tacksamma för dessa presenter, vi uppskattar dem ska ni veta”.
• Tacka för presenterna.
• Föreslå nu två saker: ”Vi gör” och ”Ni gör”, vilket då innebär att ni återlämnar det ni ser som möjligt, de ifrågasätter inte varför saker inte använts eller blivit slitna.

Att så här strukturerat visa inlevelse, bekräfta, förklara hur det går till, tacka och lyfta det positiva samt avsluta med en överenskommelse brukar fungera utan att det blir missnöje eller otacksamhet.

Fråga:
Med vilken hand ska man ta emot betyg, pris osv?

Eller hur tar du emot ett betyg?

Svar:
Du tar emot det med höger hand, sedan flyttas det till vänster hand så du kan tacka med höger.

Vill du, kan du nicka lite med huvudet och ibland ser man tjejer som niger lite.

Det är inte många som bockar, det är mest barn , men det är helt ok att göra så.

Glöm inte att säga tack.

Fråga:
Min sambos dotter brukar skicka blommor vid jul och påsk, dessa är adresserade enbart till min sambo.

Jag undrar om även jag ska tacka för blommorna, min sambos åsikt är att blommorna är till oss båda, men jag är tveksam till detta då det inte framgår, det står inte heller på kortet, där står bara Glad Påsk eller God Jul.

Jag tycker inte man ska tacka för något som man inte fått.

Svar:
Ibland gör våra barn saker som de själva inte tänker på.

De ser sina föräldrar som så självklara, så när de t.ex. sänder en bukett blommor skriver de förälderns namn utan att tänka på att även adressera förälderns partner.

Jag är fullständigt övertygad om, att om du och din dotters sambo i övrigt har ett gott förhållande, är blommorna även avsedda för dig.

Så jag tycker att ni tillsammans ska framföra ett tack.

Fråga:
Vi är bjudna på ett party för en sexåring, föräldrar är medbjudna.

Min fråga är ska vi köpa en gåva även till barnets föräldrar?

Min omgivning säger nej men jag är tveksam?

Svar:
Det är alltid uppskattat med en liten present till värdparet.

En blomma, en flaska vin eller något hemgjort som en flaska saft eller sylt.

Det finns många enkla ting att ge och de blir alltid uppskattade.

Fråga:
Kan ”grattis” ingå i texten.

Exempelvis ”Grattis och lycka till i livet”

Går det att skriva på kortet som bifogas i presenten?

Svar:
Ordet grattis används framför allt när man uppnått eller fått något.

Man uppnår en viss ålder eller fått en befordran alternativt fått barn.

En gratulation är däremot en lyckönskan och det är vad doppresenten innebär.

Ni lyckönskar barnet till inträdet i kyrkan och församlingen, så jag skulle nog välja ”Lycka till” eller liknande.

Men jag kan inte påstå att ”Grattis” är fel, det är ju helt klart bättre med det än att inte göra någonting alls.

Fråga:
En fråga från Vasaregionen Finland.

Vad sägs om spädbarn, småbarn i kyrkan vid jordfästning?

Risk för barnskrik, hur gör man då eller skall man inte ta med barn till kyrkan?

Svar:
Svaret är inte helt givet, då det finns många olika åsikter.

Det kan direkt sägas att riktigt små barn, spädbarn upp till 3-åringar,  har inget utbyte av en begravning.

Lite större barn kan minnas morfars eller mormors begravning och det kan var viktigt att de får vara med.

I vissa fall har den avlidne eller de närmast anhöriga en uttrycklig önska att alla, även de små barnen, ska får vara med vid begravningen.

Svaret blir att för små barn kan en barnvakt vara till fördel, så om möjligt avstå från att ta med dem.

Måste föräldern ta med barnet i kyrkan så sitt nära utgången och lämna lokalen om det blir skrik.

Fråga:
Jag ska döpa min dotter i kyrkan i slutet av april och ska ha en lila klänning på mig.

Jag har hört att ben ej får vara bara i kyrkan, att det anses som fult och dålig etikett.

Stämmer detta?

Om så är fallet, vad ska jag ha för strumpbyxor på mig?

Klänningen slutar strax ovanför knäna.

Svar:
Nej, det där är en gammal etikettsregel från förr och syftade mest till kvinnor på begravning.

Du väljer själv om du vill ha strumpyxor eller inte.

Om du bär det, kan ett par diskreta vara det mest korrekta valet.

Fråga:
Undrar, det där med att slänga på luren som vuxen till sina föräldrar.

Vad säger ni?

Ska man behöva bjuda hem sina vuxna barn?

Ska inte det vara självklart att kunna komma när som helst utan att behöva bli bjuden?

Inte lätt att vara farmor till 2 barn med 2 olika mödrar och den ene ogillar att jag har kontakt med ene barnbarnets mamma.

Ska jag behöva klippa kontakten med henne?

Jag är ju farmor till hennes barn.

Svar:
Du har flera frågor, jag delar upp dem lite.

Nej, du ska inte acceptera att de slänger på luren.

Bara att tala om hur du känner och förklara att du inte accepterar det beteendet och om det upprepas så kommer du inte besvara samtalen.

Sätt ner foten. Vuxna människor –  även om de är dina barn, måste lära sig agera som vuxna.

Ibland kan det vara trevligt att även bjuda hem barnen, till och med lite formellt.

Men givetvis ska det inte krävas ständigt och även i detta fall ska du vara tydlig och säga att du vill ha spontana besök, saknar dem och inte vill hålla på med inbjudningar.

Ogillar att farmor har kontakt med barnbarnets mor?

Det känns som om du ännu en gång måste uppmanas att vara tydligare. Säg ifrån!

Berätta att detta är din vilja och inte något din son ska styra över.

Sedan kanske du måste acceptera att inte bjuda hem hans ex. när han är på besök, prata om henne när hans nya partner är med etc.

Det är inte så trevligt för henne, men du träffar vem du vill. Inget resonemang.