Får en ex-partner gå på begravningen – egentligen?
Fråga:
Får en ex-partner gå på begravningen – egentligen? En nära vän till mig har nyligen förlorat sin make, och i samband med planeringen av begravningen har en oväntad situation uppstått.
Den avlidnes tidigare fru har hört av sig och sagt att hon vill komma för att ta farväl. Min vän är mycket upprörd över detta och känner sig osäker på hur hon ska hantera situationen, samtidigt som andra i hennes omgivning menar att en före detta partner absolut inte bör närvara av respekt för den nuvarande familjen.
Själv tycker jag att det borde vara möjligt, begravningar är ju trots allt tillfällen där människor får säga sitt sista farväl, och relationer kan ha varit viktiga även om de tillhör det förflutna.
Jag undrar därför hur man egentligen ska tänka, har en ex-make eller ex-hustru någon självklar rätt att komma, eller bör man avstå om det riskerar att väcka känslor hos de närmast sörjande, och hur väger man respekt, sorg och gamla band mot varandra i en så känslig situation?
Svar:
Det här är en fråga, får en ex-partner gå på begravningen – egentligen, som ofta väcker starka känslor, eftersom den rör både sorg, tidigare relationer och den nuvarande familjens behov av trygghet.
När man funderar över om en före detta partner bör närvara vid en begravning är det viktigt att börja i rätt ände, nämligen hos de personer som står den avlidne allra närmast. En begravning är en av livets mest sårbara stunder, och det är de närmast anhörigas upplevelse som måste väga tyngst, oavsett vilka andra som också känner sorg eller vill visa sin respekt.
Om den nuvarande maken eller makan uttrycker att en tidigare partner skulle skapa oro, smärta eller känslomässig otrygghet, är det både omtänksamt och etikettsmässigt korrekt att den före detta partnern avstår från att närvara. Det handlar inte om att förminska den tidigare relationen, utan om att visa hänsyn till dem som befinner sig i den djupaste sorgen.
Samtidigt kan det finnas situationer där den avlidne och den tidigare partnern haft en fortsatt god och vänskaplig relation, och där den nuvarande familjen är fullt införstådd med detta. I sådana fall kan det vara helt naturligt att den före detta partnern vill delta, men då bör det ske med stor varsamhet.
Det innebär att man inte placerar sig bland de närmaste, utan sitter diskret tillsammans med övriga vänner, och att man inte tar plats eller markerar någon form av tidigare närhet. Begravningen är inte en arena för gamla roller, utan en stund där fokus ska ligga på den avlidne och de som mist sin närmaste.
Om den tidigare partnern ändå känner ett starkt behov av att ta farväl, men vet att närvaron skulle upplevas som smärtsam för de närmast anhöriga, finns det andra sätt att visa respekt. Man kan besöka graven vid ett senare tillfälle, tända ett ljus hemma, skriva några ord i en minnesbok eller på annat sätt skapa en egen stilla stund.
Sorg och avsked är personliga processer, och de behöver inte alltid ske i kyrkan eller i direkt anslutning till ceremonin.
Det avgörande är att förstå att en före detta partner inte längre är en del av den innersta kretsen, och därför inte kan sätta sina egna känslor framför de närmast sörjandes.
Närvaro vid en begravning är inte en rättighet, utan något som måste ske med omtanke, respekt och en tydlig insikt om vilken plats man faktiskt har i den avlidnes liv vid tidpunkten för dödsfallet. Om den nuvarande familjen inte samtycker är det mest hänsynsfulla att avstå, hur starkt behovet än känns.
Läs mer i min artikel om gäst begravning >> >>
Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson