ÖVER 7700 VETT- & ETIKETTTIPS!

Fråga:
En hotellgäst kommer ner till utcheckningen på morgonen och klagar över att inte ha kunnat sova på natten p.g.a. pip-ljud från ventilationen.

Receptionisten beklagar och frågar gästen varför gästen inte ringde ner till receptionen under kvällen så att personalen hade möjlighet att åtgärda problemet, eller kanske t.o.m. gett gästen ett rum vars ventilation var tyst?

Gästen svarar att hon var trött och dessutom fanns risken att en sådan process påbörjades skulle hon aldrig somna igen.

Vad ska man göra om man sätta sig på den situationen?

Vem som har rätt? Är det gästen eller personen som jobbar i receptionen?

Svar:
Hur skulle hotellet kunna veta att gästen har ett problem om detta inte påtalas när det uppstått?

Om gästen hade svårt att somna p.g.a oljudet, så kanske svårigheten att somna hade varit mindre vid ett byte av rum?

Med detta vill jag ha sagt att man kan inte i efterhand kräva av en leverantör att ett fel skulle åtgärdats om leverantören inte uppmärksammats på problemet.

Så i det här fallet hade självklart hotellets personal i receptionen rätt.

Den här gästen hade antingen inte förstått det jag nyss skrivit, men det kan också vara en person som chansar och hoppas på kompensation.

Det kanske har lyckats på andra ställen? Det låter lite som det vore så.

Så i detta fall skulle jag rekommendera personalen i receptionen att tacka gästen för besöket, beklaga att det inte var till belåtenhet, men utan vetskap om bekymret fick de inte chansen att åtgärda.

Fråga:
En nära familjemedlem har precis skaffat hund som denne betraktar som sin lilla bebis.

Själv vill jag ha ett hundfritt hem och skulle helst se att hunden inte kom hem till mig.

Känner mig samtidigt hemsk som känner så, eller är det ett rimligt krav på en så nära familjemedlem?

Svar:
Vi kan väl börja med att en hund är just en hund och ingen bebis.

Den mår bra av att behandlas som just det och en hund kan lämnas till hundvakt eller vara ensam några timmar.

Är det en valp, så får hundägaren anpassa sitt liv utifrån faktumet att hunden inte kan lämnas. Då kan man inte heller besöka släkten.

Problemet uppstår, som du skriver, när hundägaren inte inser att det inte är ett barn.

Dessutom kan man förvänta sig att en vuxen person med vett och etikett frågar om det går bra att ta med sig hunden.

Då måste hundägaren också vara beredd på att svaret blir nej tack, inga hundar.

Omgivningen kan inte gå runt och känna sig otrevlig för att vi inte ser hunden som ett barn. De kanske inte ens gillar hundar!

Ska jag dra en parallell, så kan man som värdfolk välja att bjuda in de vuxna och deras barn är inte medbjudna.

Så självklart kan man vara tydlig och tala om att man avser ha ett hundfritt hem, släktingen är självklart välkommen men utan sin hund.

Det finns inget annat svar än att vara tydlig, du är varken hemsk eller dum.

Om en hundägare inte kan förstå detta, då äger hen problemet. Inte du.

Så säg som det är ”- Besök mig gärna, men ta inte med dig hunden, för jag vill inte ha hundar i mitt hem”.

Fråga:
Jag undrar hur man ser på jämställdhet i Norge i samband med affärssammanhang?

Svar:
Du skriver att du har frågor inför ett skolarbete och då vill jag påminna om att du anger mig som källa vid eventuella citat.

Nu är det kanske inte en fråga om så mycket vett och etikett, men det finns könsuppdelningar inom olika områden och det kanske kan vara en indikator på hur jämställd affärsetiketten i Norge är.

Norge får man nog betrakta som ett av länderna som skapar bra villkor för både kvinnor och män.

Tittar du på landets arbetsmarknad mer generellt så är den ändå könssegregerad.

Vi får då inte glömma att Norge har lyft frågan om hur jämställdhet i näringslivets toppositioner i bland annat affärslivet kan uppnås.

Trots detta är det fortfarande framför allt män som sitter på höga positioner i näringslivet.

I övrigt kan man väl notera att affärslivets jämställdhet påverkas till en del av att det är inte alldeles lätt för kvinnor att göra karriär.

Åtminstone för några år sedan hade man ett system med vårdnadsbidrag som gjorde att kvinnorna stannade hemma när barnen var små.

I det affärsmässiga agerandet i övrigt är det ingen skillnad på kvinnor och män, det är nog samma som i Sverige.

Fråga:
Har en vän som vill ha något av mig för att hon skulle ge mig en present.

Du har fått av mig, men jag hade ingen baktanke att få något av dig, sa jag.

Hon gav sig inte och sa att så gör man bara.

Inte en chans sa jag, du har fel.

Det måste väl vara helt galet och göra eller tänka så?

Svar:
En present, en gåva är ett tecken på uppskattning eller en lyckönskan.

Den förpliktigar aldrig till att givaren ska få något i gengäld, det kan man aldrig förvänta sig.

Däremot kan man av egen fri vilja, för att man tycker om att ge något, ändå vid annat tillfälle ge en present.

Men det finns inga krav, förväntningar eller etikettsregler som uttrycker det.

Ett tack däremot, det är uppskattat!

Det händer att folk minns din födelsedag eller er bröllopsdag eller liknande.

Då kanske det kan vara skoj att få ett tack för att man blivit ihågkommen.

Fråga:
Hur håller man en tyst minut på ett digitalt möte.

Svar:
Det är i stort sett samma sak som vid ett fysiskt möte.

Du ber deltagarna under en minuts tystnad skänka personen sina tankar och ber dem tillsammans med dig delta i en tyst minut.

Det behöver inte vara en hel minut, det kan räcka med 30-40 sekunder innan du tittar upp och i kameran samtidigt som du säger tack.

Därefter återupptar du mötet.

Fråga:
En nära vän till mig har hastigt och oväntat gått bort.

Hens närmast anhöriga har varit öppen med det och skrivit om det i sociala medier.

Är det etikettsmässigt okej att jag, efter begravningen, skriver ett hedrande minnesinlägg på min Instagram?

Jag har tidigare delat gemensamma upplevelser med vännen ifråga.

Eller bör jag låta bli?

Svar:
Det är alltid en balansgång om vad som ska publiceras eller inte, vilket din fråga tydligt signalerar att du är väl införstådd med.

Mitt råd är att du frågar närmast anhörig, det är nog från det hållet eventuella invändningar eventuellt skulle visa sig.

Ingen kommer ta illa upp för den frågan, snarast tvärtom så uppskattas det att omgivningen vågar prata om den avlidne och hur det känns.

Själva tanken som sådan är fin, dödsrunor är något vi läst under lång tid.

Det är endast formen för hur de publiceras som ändrats, förr i lokaltidningen, idag även i sociala medier.

Så förbered texten, fråga en nära anhörig så blir det garanterat bra.

Fråga:
Min make dog nyligen på ett boende.

Verksamhetschefen som jag haft viss kontinuerlig kontakt med sedan min man flyttade till hemmet har inte hört av sig för att beklaga.

När jag i går hämtade post på hemmet, råkade hen möta mig och och sa -”jag skulle ha ringt dig men det är så mycket nu”.
När hen förstod att jag hade ont om tid , sa hen -”jag ringer dig på måndag”.

Jag känner mig mycket irriterad över beteendet.

Anser att ett boende, där gästerna är sjuka och oftast gamla och stannar livet ut, måste ha en given policy för hur man ska bemöta de efterlevande.

En personal ringde dagen efter. Hon var den som var hos min man när han dog.

Hon beklagade och förmedlade allt som kändes fint för mig att känna till om min mans sista timmar. Hon fick en stjärna i himmelen av mig.

Några andra i personalen har visat sitt deltagande när jag varit på hemmet för att tömma rummet där min man bodde.

Jag är tacksam över att få veta vad du tycker.

Svar:
Det är alltid en stor sorg och saknad när en kär och närstående avlider, även om det kan vara väntat.

Det är med min erfarenhet inte så vanligt att en verksamhetschef tar dessa anhörigkontakter vid dödsfall, det faller på omvårdnadspersonalen.

Verksamhetsansvarig har till uppgift att leda organisationen och utöva ett ansvar över omvårdnad så det sköts utifrån lagar, förordningar och metoder.

Sedan varierar fördelningen av dessa uppgifter mellan boenden och det låter bra att ni haft en god kontakt under din mans tid på boendet.

Vi vet också att inom all vård- och omsorg är tillvaron under den rådande pandemin mycket belastande, mängder av personal saknas, smittspridning ska förhindras och verksamhetschefen har däri en svår och tidskrävande uppgift att lösa. Vilket i sig inte berättigar brister i bemötandet.

I det här fallet så hoppas jag att din man fick alla de behov han hade tillgodosedda på bästa möjliga sätt, det är den mest viktiga uppgiften.

I de flesta fall har gästen en kontaktperson (personal) på boendet och hen ansvarar för anhörigkontakter, jag förmodar att det kan vara den personen som kontaktat dig och beklagat förlusten av din make.

Du bör även erbjudas ett efterlevandesamtal, det är den sjuksköterska som ansvarar på boendet som erbjuder detta. Normalt 5-6 veckor efter dödsfallet.

Nu mötte du verksamhetschefen, förmodligen kände säkert hen att du kanske ville prata och var medveten om er hittills goda kontakt, men då du avböjde fick du förslaget om en tid för detta.

Just så förväntas en verksamhetschef agera när man uppfattar att en anhörig inte är helt tillfreds.

För din del är du inne i en reaktionsfas efter din mans bortgång, dina känslor är i uppror och det är svårt för oss andra att sätta oss in i hur svårt du har det. Ibland skapar detta missförstånd både hos personal och den sörjande, våra känslor styr.

Trots detta, vill jag att du försöker tänka att personal hörde av sig, de fanns med när din man avled och verksamhetschefen förstod ditt behov av samtal, respekterade att du just då inte var redo och erbjöd en ny tid.

Se det positiva som ändå finns i bemötandet, din man fick säkert ett fint slut och hade det bra på boendet.

Lägg ditt fokus på detta, se det goda även om du just nu reagerar annorlunda än vad du normalt gör och med tiden kommer att minnas.

Fråga:
Efter att ha googlat så kom jag fram till din intressanta artikel om mutor och bestickning.

Jag har några frågor och funderingar och undrar vad du anser.

Jag köpte ett presentkort för 500 kr i ett köpcentrum.

I köpet så ingick det en herrgårdsvistelse som är värd mer än själva presentkortet. Är det lagligt eller muta/bestickning?

Jag jämför med rättsfallet: Domstol Högsta Domstolen Avgörandedatum 1993-10-20 MålnummerB2833-91 Lagrum17 kap. 7 § brottsbalken (1962:700)

Ett företag som säljer kontorsutrustning har sänt ut erbjudanden till ett stort antal arbetsplatser, såväl offentliga som privata. I erbjudandena, som varit adresserade till olika arbetstagare, utfäste sig företaget att skänka en freestyle-apparat (värde ca 300 kr), om produkter ur företagets katalog beställdes för mer än ett visst angivet belopp (1500 kr).

Företaget blev dömt. Varför var det olagligt erbjudande, men inte det som köpcentret erbjuder?

Jag vill reda ut begreppen är p g a att jag vill erbjuda mina kunder att få presentkort att handla för om de köper av mig.

Får jag, konkret erbjuda alla kunder t ex att ”om du köper så får du lika mycket pengar att handla för”.

Kan ju låta som en korkad affärsidé, men jag behöver med goodwill få snurr på annonseringen.

Svar:
Bästa svaren på dina frågor får du från Institutet mot mutor.

Men, först måste du fundera på vem som är motpart, kan gåvan innebära otillåten påverkan?

En gåva till en privatperson, som saknar koppling till verksamheten innebär ingen muta.

Så i det fall du nämner med herrgårdsvistelsen är det ok, du är privatperson.

Om du däremot varit byggnadsinspektör och butiken planerar bygga ut, eller försäkrings- alternativt banktjänsteman.

Då hade gåvan kunnat klassas som en muta, oavsett om det fanns koppling eller inte.

Fallet du refererar till  lämnade gåvor av betydande värde till offentliga kunder som kunde påverkas till gynnande beslut avseende framtida inköp.

Så fort det finns en offentlig koppling kan åklagare åtala utan anmälan.

Sker det mellan privata företag är det företaget som tar emot mutan som måste anmäla sig själva till åklagare.

Det beror alltså på vem som är din kund.

Men viktigt är att du ska inte se mina råd som någon juridisk vägledning, jag kan inte ta det ansvaret för dina kommande beslut.

Anlita juridisk expertis för denna bedömning.

Fråga:
Jag blev av sonen och familjen bjuden på lunch på en restaurang, som hade buffé. Allt var fint men den friterade kycklingen var inte ok.

Jag blev genast påhoppad av svärdottern och påmind om att jag minsann blir bjuden.

Jag såg rött och bad henne bara att hon ska sluta, annars blir vi osams. Får man nämna att en rätt inte var ok vid bordet även om man blivit bjuden?

Hade det varit servering, hade jag givetvis sagt till personalen. Men eftersom jag lade kycklingbiten åt sidan frågade hon om det var fel på den!

Då svarade jag ärligt. Det var tydligen fel av mig.

Det togs som en personlig kritik av min svärdotter och detta har ställt till problem inom familjen.

Sonen är van vid sin hustrus utbrott, som kan komma närsomhelst och jag och min dåvarande man har fått svälja många gånger när de varit hos oss.

Hon har problem med sig själv men har alltid varit ångerfull sedan.

Sonen bara registrerade allt vid bordet nu men sa inget. Det var nog bäst. Du kan ju inte ha synpunkter på vår schism men vad säger etiketten?

Ska jag behöva äta upp bara för att jag blivit bjuden?

Jag har ju också min stolthet även om jag är en fattig pensionär och ensamstående.

Jag är tacksam för allt de gör för mig! Men detta kommer jag inte över, framförallt när hon sedan uppmanade mig att be om ursäkt.

Det har varit stiltje i vår kommunikation sen dess. Även från min sons sida.

Svar:
Nu har jag ingen aning om hur du uttryckte dig när du lät meddela att kycklingen inte var ok.

Om du lugnt konstaterade att den var inte god och svärdottern fick ett utbrott, ja då är det hon som har riktiga problem.

Hade det varit hennes egenhändigt lagade mat, då kanske du lite diskret hade kunnat skylla på något annat.

Det gäller inte på restaurang, i ditt fall valde du att lägga kycklingen åt sidan, vilket får anses som helt korrekt.

Om jag hade varit du, då hade jag bett sonen och hans hustru komma hem till dig.

Då kan du i lugn och ro framföra att du uppskattar det de gör för dig, men att skälla ut dig offentligt för att du lagt en maträtt, som hon inte ens lagat, åt sidan innebär att gränsen för ett normalt umgänge passerats.

Du får helt enkelt förklara att du är ledsen över hennes uppträdande och om ni ska kunna umgås i framtiden får hon avstå från utbrott som detta.

Fråga:
Kan jag sända en slängpuss i slutet av en grammatikvideo?

Detta till eleverna och på en film som man sedan lägger ut på Youtube?

Svar:
Det beror lite på vilken relation du har till dina elever.

Är det en yrkesmässig relation i skolan kanske den typen av hälsning upplevs som mindre lämplig.

Du förväntas ha en professionell relation till dina elever.

Är det t.ex en kvällskurs med vuxna elever som du känner väl, då har ni en mer kamratligrelation.

Då kan det passa bättre.