Den oväntat rörande examensgesten, är det rätt?
Fråga:
Den oväntat rörande examensgesten, är det rätt? Jag vill börja med lite kort bakgrund till min fråga. Jag ska snart, efter många om och men, ta examen från universitetet.
Det har varit en lång och krokig resa och det var nog ingen som trodde att jag skulle avsluta en 6år lång högskoleutbildning. Men nu börjar det närma sig och jag har börjat fundera kring examensfest, den känns extra viktig för mig då jag inte hade någon studentfest.
Jag har tänkt bjuda släkt och vänner. Sen finns det fyra lärare/mentorer som jag kanske inte hade tagit mig hit utan, jag vet dock inte om de är medvetna om hur mycket de betydde för mig/min utbildning. Det är dessutom 10-15 år sedan nu.
Jag hade gärna velat tacka dem under min examensfest för deras engagemang och del i min utbildning. Men jag känner samtidigt att det är lite ”konstigt” att bjuda in någon man inte har någon kontakt med.
Vad tänker du kring situationen? Är det konstigt/olämpligt eller är det en fin gest att skicka en inbjudan?
Svar:
Det finns något väldigt fint i den här frågan, den oväntat rörande examensgesten, är det rätt. Som folkvettsexpert ser jag både det ovanliga och det djupt mänskliga i situationen. Ja, det kan upplevas lite märkligt att höra av sig efter tio till femton år och bjuda in lärare man inte längre har kontakt med, men just därför blir gesten också så betydelsefull. Lärare får sällan veta vilken skillnad de gjort, och när någon återkommer långt senare i livet brukar det tas emot med värme.
Det viktiga är hur inbjudan utformas. Själva gesten är fin, men den behöver ett personligt sammanhang. Ett kort och varmt brev gör stor skillnad. Där kan du beskriva din långa väg fram till examen, hur deras stöd en gång i tiden hjälpte dig vidare, och varför du nu vill uttrycka din tacksamhet. Med den bakgrunden känns inbjudan inte plötslig, utan genomtänkt och hjärtlig.
Ur ett vett och etiketts-perspektiv är det alltså inte konstigt att bjuda in dem. Det är en omtänksam handling som visar mognad och förmågan att se tillbaka på sin resa. De kommer att känna sig hedrade, även om de av olika skäl inte kan närvara. Ett eventuellt nej är inget misslyckande, utan en naturlig del av att återuppta en kontakt som legat vilande länge.
Formulera inbjudan i en lugn och personlig ton. Berätta att du står inför en viktig milstolpe, att deras insats betydde mer än de kanske vet, och att du nu vill tacka dem.
Sammanfattningsvis är det en fin gest. Det kräver lite mod att sträcka ut handen efter så lång tid, men just därför blir det också så meningsfullt.
Läs mer i min artikel om inbjudan >> >>
Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson
