Fråga:
Det händer ofta numera att när en expedit räcker fram en betald och fix och färdig vara eller någon som serverat en maträtt så säger hon/han: Varsågoda! Trots att jag är ensam, d.v.s. inte är i sällskap med någon.
Var kommer detta ifrån? Är det konsekvensen av dåliga grammatiska kunskaper – att man blandar ihop Ni:et med pluralisformen och därmed följer ett Varsågoda!
Jag är jättenyfiken på när detta hände. Det är så vanligt och jag blir alltid lika förvånad.
Svar:
Intressant fråga du har här och jag är benägen att hålla med dig om att det handlar om grammatik, men kanske även dialekt. Jag tror – men vet inte säkert, vill jag betona, att detta härrör sig från äldre seder av pronomen i tilltal.
Först sa man Du om högre makter, sedan kom tyskan och inspirerade oss med sitt personliga pronomen i tredje person ”Ihr”. Detta blev sedan ”försvenskat” i dimunitiv form till ”I”, med ändelsen ”-en” på verbet som kom före.
T.ex. ”viljen I” eller ”skolen I”. Nu ser vi förebilden till ordet ”Ni”, det kom senare på 1500-talet, här slog man återigen samman ord och nu blev ”Ni” plötsligen finare än ”Du”.
Men för att detta skulle användas, måste tilltalet ske med samtidig titulering och därmed var även tilltal i tredje person fint (som fröken, disponenten, löjtnanten, pastorn etc.)
Det var först vår nuvarande kung, Carl XVI Gustaf som vid sin kröning 15/9 1973, sa ”Jag” om sig själv. Alla andra kungar hade sagt ”Vi” tidigare. Alltså i tredje person – och det är detta fenomen du hör i ordet ”Varsågoda”, pluralis – eller tredje person.
Det är också vanligt att personer i serviceyrken väljer tilltalet ”Ni” i syftet att detta ska vara finare än ”Du”.
Tyvärr kan de inte reglerna helt, för dels används det för ofta, som ”Vill Ni”, ”Önskar Ni”, ”Kan Ni” o.s.v. Det blir vasst som ättika om man inte låter bli pronomen ibland, det gör språket mjukare och rundare – mer vänligt.
Svarar kunden med ”Du”, då ska detta användas, för det är nästintill oförskämt att fortsätta ”Niandet”, när kunden lagt bort titlarna.
Då säger personen (kyparen, expediten m.fl.) ”att jag är för fin för att bli Duad av er…” Allt detta KAN… vara en teori om varför ”Varsågoda” i pluralis återkommit.
Men samtidigt är jag benägen att tro att i många fall handlar det bara om lite slarvigt språk som ska låta lite ”klämkäckt”.
Klicka här för att läsa mer om vett och etikett vid tilltal och pronomen >>
Mats Danielsson, Etikettdoktorn