Dukning – hierarkier inom borddukning

Fråga:
Begreppen Dominant, Subdominant och Underordnad har jag hört talas om att man skall tänka på vid dukning av ett bord. vad menas egentligen med det? Vill veta om de olika hierarkierna i en bordsdukning.  Hur man skall tänka etc.

Svar:
Vad det gäller begreppen du frågar efter så har jag aldrig ens hört talas om något sådant. Dominans kan man ibland se, men då i form av färger eller utsmyckning som dominerar bordets dekorationer.  Jag har sökt i litteratur, både bakåt i tiden och hos mer moderna författare. Ingenstans finns de tre begreppen omnämnda och den enda förklaring man hittar till ordet subdominant, härrör sig till musiken. Att jag saknar ett svar betyder därmed inte att begreppen inte existerar, det kan ju vara en specialité inom något yrkesområde, land, bransch eller liknande. Men etikettsmässigt finns det inget svar. Kan du dra dig till minnes i vilket sammanhang du hört detta?

När du funderar om hierarkierna vid en bordsdukning så är det kanske mer en fråga om bordsplacering i min värld. Måltiden är och har alltid varit en fredlig och vapenlös gemenskap, en historia över tusentals år med så enkla sanningar som fred fram till dagens högt utvecklade kulinariska och estetiska måltider. Bordet förekommer vid förhandlingar, både i stora och små sammanhang och det är nästan alltid runda bord som är det enda möjliga för att inte markera vem som sitter finast. Ritualerna vid bordet och måltiderna visade och gör så än idag, vem som bjuder, vad de gillar, hur mycket de har råd med och så vidare. I hierarkin har alltid de med högre rang placerats bäst och på 1600-talet kunde man skära ett snitt i bordsduken om man inte ansåg sig sitta fint nog utifrån rangrullan. Snittet markerade att man skar bort sitt bord från de lägre och skapade ett ”eget bord”. Detta kan man än idag se på Slottet då det dukas till kunglig middag. Då har Kungen och Drottningen varsin bordstablett under sitt kuvert. Den ”extraduken” symboliserar att de sitter inte vid samma bord som övriga gäster. Historiken och detta kan fortsätta, men jag är inte säker på att det besvarar din fråga. Då måste du kanske precisera dig mer.

Läs mer om dukning

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Begravning – slipstvång?

Fråga:
Måste man bära slips på en begravning?

Svar:
Nej, det kan ingen kräva. Dels kan du bära fluga och är du en yngre person, läs tonåring, behövs det inte heller. Sitter du som besökare långt bak i kyrkan kan du egentligen klä dig hur du vill om du inte deltar i minnesstund eller vid kistan.

Men vi lever i stor frihet, saknas slipsen kanske det ändå var bättre för de anhöriga att du trots allt var med.

Läs mer om begravning

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Bröllop – bjuda handledare på bröllop

Fråga:
Jag ska gifta mig. Är doktorand och undrar om jag bör bjuda in mina handledare och min mentor. Vi umgås inte privat men har regelbunden kontakt. De har inte träffat min blivande.

Svar:
Det är inte på något sätt nödvändigt att bjuda alla. Känner du dig tveksam kan du fråga om din handledare önskar en inbjudan . Det är inga bekymmer.

Läs mer om inbjudan

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Bordsskick – ett ord på ”E” om att ursäkta sig från bordet?

Fråga:
Min son fick lära sig av sin farmor som tyvärr gick bort för några år sedan ett gammalt ord om att få ursäkta sig från bordet under en middag. Han älskar nämligen ord. Nu kommer vi inte i håg det det här speciella ordet, men det börjar på E.

Svar:
Professor Jan P.  Strid, Inst. för kultur och kommunikation vid Linköpings Universitet svarar så här:
”Jag gissar att du tänker på verbet excusera, som har just denna betydelse. Det är inlånat från franskan förstås och används väl inte så ofta, utom i snävare kretsar där galanteri och étiquette frodas!”

Jag (Etikettdoktorn) kan väl kort tillägga om det inte är av nöden tvunget och helt nödvändigt lämnar man inte bordet under pågående måltid (det är vid mycket formella middagar). Men behöver man gå och inte kan vänta, säger man diskret till sina bordsgrannar, men säger inte som märkligt nog nog ofta hörs ”ursäkta jag ska bara gå på toaletten”. Det vill ingen ha information om.  Säg istället ”Ursäkta mig ett ögonblick” , det räcker.

Läs mer om bordsskick 

Mats Danielsson, etikett- och bemötandeexpert
Etikettdoktorn

Bröllop – upplägg och planering inför vårt bröllop?

Fråga:
Jag har en fråga, jag ska gifta mig i slutet av maj och har börjat fundera på hur upplägget för festen ska se ut.
Min stora fråga är: när under middagen ska talen hållas och när ska presenterna öppnas??

Svar:
Det är en väldigt omfattande fråga du ställer, men man kan väl kort sammanfatta det med att ni efter bröllopet låter gästerna ta sig till festen. Ni kan under tiden ta eventuella extra foton, fräscha upp er eller på annat sätt få en liten stund innan kalaset börjar.

När gästerna anländer till festen är det bra om det redan finns en toastmaster där och ett värdpar som hjälper gästerna tillrätta. De brukar sedan få lite dryck och så väntar de på er, kanske en 20 – 30 min. Det kan variera och när ni anländer så blir det lite skålande och hurrande. Borsplacera gästerna med blandade placeringar, så de olika släkterna lär känna varandra. Därefter bjuds gästerna till bords, med er och de närmsta i centrum vid honnörsbordet. Låt toastmaster påannonsera talen och ni är de som först ska börja äta.

Talordningen är denna:  Brudskål, Välkomsttal, Brudens far, Brudgummens far (kan vid önskemål tala före brudens far), Prästen, De äldre gästerna, Syskon, Bestman/marskalk/tärna, Övrig släkt, Chef, Vänner, Telegram etc. Sist kommer tacktalet

Presenterna tar ni någon gång efter kaffet, en del väljer att lägga brudvalsen före tårtan, göra ett avbrott i dansandet och sedan servera tårta och kaffe för att därefter öppna presenterna. Med den ordningen kan det lätt bli så att dansen ”avstannar” så det kan vara en fördel att ta presenter efter mat och tal, sedan dans och tårta. Oavsett, så kan ni låta någon skriva vem som givit presenten, en som öppnar lite, ni tittar or visar, sedan någon som antecknar innehållet. Då kan ni senare se vem som gav vad (för tacken) och så går det fortare.

Förr gick ingen innan brudparet, men idag brukar de flesta vara med hela kvällen och då kanske några äldre gäster behöver gå tidigare. Det får anses vara korrekt idag.

Läs mer om bröllopet, du hittar massor här

Mats Danielsson, etikett- och bemötandeexpert Etikettdoktorn

Kläder – ta inte av kavajen, men om man har väst eller om brudgummen tar av sig?

Fråga:
På Twitter skrev du: ”En man som vill vara korrekt klädd kan inte, även om det blir väldigt varmt, ta av sig kavajen. Det är detsamma som att sitta i underkläder”.  Om man har väst under kavajen då? Eller det där med att det är ok att ta av sig om brudgummen gör det – eller är det ”hittepå”?

Svar:
Den gamla traditionen att inte ta av sig kavajen, kommer från den tid då man hade undertröja och ett skjortbröst. Då satt man fysiskt i underkläderna och sedan har denna etikettsregel ”hängt med”. Men väldigt ofta ser man fester där värden säger att ”nu tar vi av kavajen”. Då är det givetvis ok att göra så. Men formellt, så sitter man även i underkläderna om man har väst – men som du ser, det är inte alltid så att man följer gamla regler.

Samma gäller med brudgummen, givetvis kan man ta av kavajen om han gör så. Bara för att gamla regler lever kvar måste man inte följa dem. De måste vara verklighetsförankrade och vi lever 2013. Så bara av med kavajerna!

Läs mer om klädkoder

Mats Danielsson, etikett- och bemötandeexpert
Etikettdoktorn

Dukning – placering av servetten

Fråga:
Enligt vett o etikett så har jag lärt mig att vid dukningen lägga servetten till vänster om tallriken eller snett till vänster över tallriken.  Nu ser jag i tidningen Till Bords, som Cervera ger ut att servetten ligger till höger om tallriken vid dukat bord?  Vilket är rätt eller fel?

Svar:
Servetten dukas till vänster om tallriken, alternativt på assietten. Det går även bra att  arrangera servetten på kuverttallriken.

Läs mer om dukning

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

 

Klädkoder – vad är ”ledig klädsel”?

Fråga:
Vårt företag har jubileumsfest mellan kl. 15-20.00. Festen är både utom- och inomhus, som klädsel stå ”Ledig”, vad menas? Festen har uppträdanden med kända artister och det kommer även att vara som grillparty.

Svar:
Då kan du troligen välja precis vad du vill och det som känns både ledigt och snyggt. Klänning, kjol, jeans. Vad du tycker.

Läs mer om klädsel

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Artighet – ska man sända tackkort till alla?

Fråga:
Skickar man tackkort till inbjudna gäster?

Svar:
Tackkort skickas till de gäster som på något sätt hedrat, närvarat eller uppmärksammat händelsen. Vid ett bröllop tackas de som kom och hedrade med sin närvaro, de som sände gratulationer eller gav en present. Lika är det för en jubilar och är det en begravning tackas de som hdrat den avlidne på något sätt. Att sända ett tack till inbjudna som aböjt eller inte hört av sig behövs inte.

Läs mer om att tacka

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Etiquette Letter – bordskick från gaffel till fågelben

Det spelar ingen roll i vilket sammanhang i samhället som du befinner dig, måltider äts med både skrivna och oskrivna regler. Klarar en person inte dessa regler kommer hon eller han omedelbart skilja sig från mängden. Signalen blir ofelbart okunskap eller ointresse, ja till och med nonchalans.

För dig som läst nyhetsbrevets första del i mail- klicka här så får du fortsättningen längre ner

Det har en stor betydelse vilket bordsskick man uppvisar, sedan kan det vara en middag med kungafamiljen, på jobbets lunchmatsal, med kunder på representation eller i köket med kompisarna. Det finns ändå likheter, för inte i något av sammanhangen accepteras smaskande, rapande, petande i tänderna, kladd, äta med fingrarna eller snytande i servetten. Den personen blir illa sedd i alla dess former, så är det bara!

Gaffeln i höger hand för både ”hög” och låg”
Det är ett intressant  faktum att äta med gaffeln i höger hand är en accepterad vana, oavsett om du rör dig i ”överklass” eller ”arbetarklass” (jag betonar att språkbruket endast vill visa på ytterligheterna). Att äta med gaffeln i höger hand är ett fint bordsskick när det gäller mat som inte behöver skäras eller fösas på med kniven. Gaffeln har den högsta statusen i bestickordningen och därmed har alltså gaffeln i höger hand intagit platsen som fint bordsskick. Men vänder vi på det och ser på motsatsen till ”fina” formella middagar så har gaffeln i höger hand också en plats. Men nu handlar det ett bekvämt och enkelt sätt att äta, man slipper använda kniven.

Skulle vi däremot titta på ”medelklassens” sätt, så anses det inte vara korrekt att ha gaffeln i höger hand, då ska besticken användas växelvis och detta lär sig barnen redan från början, både hemma och på dagis eller i skolan.  man ser det som ett ohyfsat manér och har inte insett att det är ”fint” bordsskick.

Ska man ta med sig mat om man är vegetarian eller allergisk?
Det kanske verkar märkligt, men många anser att om man är bjuden på en middag eller fest ska man inte erbjuda sig att medföra egen mat om man har speciella önskemål. Men det kan man visst erbjuda sig om det finns särskilda behov, för syftet med en bjudning är inte att mätta gästerna utan syftet är att skapa en gemenskap runt maten och dryckerna. Är man då en gäst som har speciella önskemål och vill vara artig, då erbjuder gästen sig att ta med det som man kan äta.

Man kan inte be om en önskemeny
Det går alltså inte an att ringa upp inbjudaren och säga att man inte äter kött, så ”jag vill ha fisk istället”, eller ”jag äter varken kött eller fisk så jag vill ha vegetarisk mat”. Det får anses som ohyfsat att framföra sådana krav, man kan som gäst inte ha synpunkter på det inbjudaren planera att servera. Vill man som gäst ha en önskemeny, är det bättre att vända sig till en restaurang. Därför ska man alltså artigt erbjuda sig att medföra egen mat, men sedan kan inbjudaren självklart svara ”dumheter, det ordnar vi givetvis till dig!”.

Om det är ”annorlunda” rätter
I de fall inbjudaren väljer att servera lite mer udda anrättningar, som suströmming, kräftor, ärtsoppa är det alltid en fördel om man på inbjudan skriver att den person som inte uppskattar denna sorts mat, kan utan att skämmas tacka nej till inbjudan. Om gästen vid middagsbordet upptäcker att maten som serveras inte alls kan ätas, så är det inte mycket man kan göra åt saken. För även om inbjudaren noterar att gästen inte rör maten får man acceptera detta, det går inte an att försöka truga gästen att äta. Gästen kan i sin tur säga vid undran att ”ärtsoppa och jag är inte riktigt samspelta”. Sedan får man bara låta saken bero och inte diskutera detta mer.

Äta med fingrarna
Sitter man hemma med familjen och det känns bekvämt att äta kyckling med fingrarna, så hart detta knappast någon som helst betydelse. Men så fort man befinner sig i ett sammanhang med andra människor kan ätandet med fingrarna knappast anses som ett godtagbart bordsskick. Det är kladdigt, glas och servetter blir fläckiga, det ser otrevligt ut för de övriga gästerna som sitter vid bordet.  Man ska alltså äta mesta möjliga mat med hjälp av sina bestick och serveras det fågellår eller kotletter ska man först skära bort så mycket som det går och sedan äter man köttet med gaffel.

Ett finns ett enda undantag från denna regel och det är om man lindat in fågellåret eller kotlettbenet i folie. Då kan man hålla i detta med fingrarna. Men så fort man befinner sig på en mer formell bjudning, lämnas benen ognagda på tallriken.

Läs mer om bordsskick

Mats Danielsson, Etikettdoktorn