ÖVER 7700 VETT- & ETIKETTTIPS!

Fråga:

Hur hanterar man en stark reaktion om hund vid middagen på ett respektfullt sätt? Vårt ena barn har köpt ny hund. Vi tycker självklart att hunden är familjemedlem och ska med. Ingen har sagt sig vara hundrädd tidigare.

Som värdinna tycker jag under middagen att hunden kan slippa vara bunden i hallen. En i andra familjen far då ut och säger upprört ”sluta sluta sluta!”. Hunden har inte uppfört sig illa utan snällt funnit sig i situationen.

Stämningen blev lite stel en stund, men övriga fortsatte väluppfostrat samtalen och lät det bero. Jag sa nog: ”Förstår inte att man måste bli arg för mitt förslag”.

Den arge påstår att hundägare ska kolla med övriga om det är ok att ha med hund, men vi har umgåtts i ca 20 år inklusive hundar på olika familjeträffar utan problem, åsikter eller kommentarer.

Är det inte lika stor anledning för personer som har sådana åsikter plötsligt att höra sig för inför middagsbjudning och påtala vad de tycker eller är oroliga för? Som mamma svärmor och värdinna tycker jag det är ofint att ”skrika” åt mitt uttalande.

Nog borde en vuxen vända sig lugnt till hundägarna i så fall och förklara hur hen tänker?

Svar:

Fråga:

Måste barnen avbryta spelet – egentligen? Om en värd säger: ”Gå ut i snön och lek ungar!”

Vi spelar således ett spel och som givits i present vid ceremonin nyss.

Vad är rätt? Ska barnen gå ut eller ska de fortsätta spela?

Svar:

Din fråga, måste barnen avbryta spelet – egentligen, var skriven så den blev lite svår att förstå. Så jag fick försöka tolka den så gott det går.

Om jag nu förstått dig rätt, så undrar du om en värd kan uppmana barnen att avbryta spelet och gå ut och leka istället för att spela klart.

Det är etikettsmässigt enkelt, värdens ord gäller, särskilt när det handlar om barn och aktiviteter i ett hem eller vid en ceremoni.

Även om spelet just givits i present och barnen är mitt uppe i det, så är det värden som avgör när det är dags att byta aktivitet, och barnen bör därför följa uppmaningen och gå ut och leka.

Det betyder inte att spelet är oviktigt, bara att tidpunkten för att spela det bestäms av den som ansvarar för tillställningen, och barnen kan fortsätta spelet senare när värden eller föräldrarna tycker att det passar bättre.

Men, det finns alltid ett men…

Vems barn riktar sig värden till? Sina egna eller gästernas? Har barnen kläder med sig för utomhuslek? Är miljön säker utomhus, eller ska föräldrarna följa med ut och titta till barnen? Hur gamla är barnen, klarar de sig själva? Samt flera andra faktorer som spelar in.

Det får alltså bli ett avgörande utifrån situation och plats och i fall det är gästernas barn skulle jag nog rekommendera värden att prata med föräldrarna först. Är det värdens barn så kan en förklaring vara bättre.

Förslagsvis: ”Vad säger ni, ska vi ta en paus i spelet och låta barnen rusa av sig en stund ute i snön?”.

Gäller det värdens egna barn så kan hen uttrycka det som ”Jag föreslår en paus i spelet, så kan barnen gå ut en stund i friska luften och leka”.

Det är några betydligt mer vänliga och gästfria sätt att hantera det på.

Fråga:

Om barnen serveras mat, ska de vuxna också erbjudas detta?

Exempel, en familj ska äta middag och en av de vuxna serverar barnen mat från spisen.

Eller gäller kanske samma sak om det står uppdukat mitt på bordet.

Hör det till god ton att också erbjuda den andra vuxna mat eller ska denne ta själv för att den är just vuxen?

Vi är oense om vad som är det bästa här.

Svar:

Enligt vett och etikett är det god ton att erbjuda den andra vuxna mat om man själv serverar barnen.

Det handlar om att visa omtanke och gästfrihet, oavsett om maten serveras från spisen eller står framdukad på bordet.

Om det är en familjemiddag, där alla har en jämlik roll, kan det vara naturligt att vuxna tar för sig själva.

Men om någon har tagit initiativ att servera, är det artigt att också fråga den andra vuxna om de vill ha mat. Precis som man gör med barnen.

Detta handlar egentligen inte om ålder, utan om att upprätthålla en hövlig och inkluderande atmosfär vid måltiden. Vilket är svaret på din fråga om barnen serveras mat, ska de vuxna också erbjudas detta.

Fråga:

Dottern uteslöts från barnkalaset, mamman tog tillbaka inbjudan. Min fråga gäller en tillbakadragen inbjudan till ett barnkalas.

Min dotter är 10 år och fick för ett tag sedan en inbjudan till ett födelsedagskalas. Ett sova över-kalas hos en tidigare klasskompis. Inbjudan kom som sms till mig.

Men till min förvåning drog mamman tillbaka inbjudan. Hon hade skickat den till oss av misstag. Jag och min dotter blev väldigt besvikna.

Efter att den familjen hade haft sitt kalas ringde jag mamman för jag ville ha svar på några frågor. Jag frågade hur det kom sig att det inte hade gått att göra ett undantag. Hon sa att de inte hade så många sovplatser till sova över-kalaset. På min fråga om varför det var acceptabelt för henne att dra tillbaka inbjudan sa hon att inbjudan inte var till min dotter, utan till en annan flicka med snarlikt namn.

Jag frågade hur det skulle ha känts om det här hade hänt henne och hennes dotter. Hon sa att de nog hade tagit ganska lätt på det och tillade att flickorna inte umgås särskilt mycket och inte längre går i samma klass.

På slutet sa jag att vår dotter inte blivit bjuden på så många kalas. Hennes kommentar var att det kan de inte rå för. Hon tog lätt på hela situationen. Hon verkade inte tycka att hon hade gjort något fel.

Kvällen då inbjudan kom och jag anmälde min dotter, skrev mamman ”Såg nu att det blev lite fel tyvärr, min dotter skulle bara bjuda tjejerna i sin klass. Hoppas inte hon blir allt för ledsen.”
Jo, det blev hon! Jag skrev ”Hon blev jätteledsen!!”

Mamman skrev ”Förstår det. Inte alls meningen att det skulle bli så här men ni råkade komma med i all hast. Förlåt. Hon får säkert gå på kalas med sina nya kompisar i klassen.”

Vår dotter har genom åren blivit bjuden på några enstaka kalas. Vi har de senaste fyra åren bjudit alla flickorna i klassen när vår dotter har fyllt år.

Mamman hade kunnat säga/skriva till mig ”Ni råkade få en inbjudan av misstag, men självklart är hon ändå välkommen. Det kan vara bra att veta att alla de andra flickorna är klasskompisar till min dotter.”

Då hade jag och min dotter kunnat ta ställning till om hon skulle gå eller inte.

Ifall det var så att hennes dotter inte ville att min dotter skulle komma, hade mamman kunnat säga till mig ”Jag sa till min dotter att när nu din dotter råkat få en inbjudan så ska hon få komma, för man tar inte tillbaka en inbjudan. Men hon ville verkligen inte att min dotter skulle komma och vi respekterar vår dotters önskan.”

Det är inte säkert att det var födelsedagsbarnet som valde bort min dotter. Om det var på det sättet har mamman varit helt tyst om det. Föräldrarna kan ha styrt upp det hela och valt en bra avgränsning, i det här fallet ”flickorna i klassen”.

Hennes dotter kanske inte vet att det skickades iväg en inbjudan till fel person. Mamman kanske messade mig utan att prata med flickan. Vad har du för åsikter kring den här situationen?

Under vilka omständigheter är det acceptabelt att dra tillbaka en inbjudan för en enstaka person?

Svar:

Det är inte enkelt att svara på din fråga tillbakadragen inbjudan till barnkalas, är det rätt. Dottern uteslöts från barnkalaset, mamman tog tillbaka inbjudan har många infallsvinklar.

En inbjudan bör vara genomtänkt och välformulerad. Så rent etikettsmässigt borde inbjudaren då stå fast vid sin inbjudan, hålla god min och sagt ”Välkommen!”.

Så fungerar det med vuxna som gäster, men nu handlar det om ett barn som inbjudaren ska ta ansvar för. I synnerhet om det handlar om att så små barn som tio år ska sova över, det är ett stort ansvar inbjudaren tar på sig.

Hon hade ett begränsat antal barn som kunde få sova över och där får du lita på henne och glöm inte att hennes dotter hade kanske förväntat sig att hennes kompis, med samma namn som ni, skulle komma. Därmed fanns det endast en lösning, säg som det är. Förklara att ”Jag gjorde fel, ursäkta mig!”.  Du skriver att ni bjudit in barnen i hennes klass till kalasen hos er. Det är samma som den inbjudande mamman nu gjort, med den skillnaden att din dotter nu inte går i samma klass längre.

Så jag får nog anse att inbjudaren gjorde helt rätt som uppriktigt meddelade sitt misstag och bad om ursäkt men det hon kanske skulle gjort var att ringa dig istället för att skicka meddelande med en ursäkt. Det hade varit bättre och artigare. Trots allt, så fick du en sanningsenlig och vettig förklaring. Hon gjorde rätt som inte la beslutet på sin dotter, en 10-åring är för ung för att besluta ”hon ville inte att din dotter skulle komma”. Mamman stod för sitt misstag, utan att skylla på dottern. Helt korrekt.

Sedan måste jag vara uppriktig i mitt svar om hur du ser på det. Tänk efter nu, skulle du vilja eller din dotter känna sig bekväm med att vara på ett kalas och sova över i ett sammanhang som hon inte var tänkt eller välkommen att medverka i? Med all respekt för att din dotter inte blir bjuden så ofta, men jag får nog instämma i den andra mammans åsikt. Det bekymret kan hon inte hon lösa åt dig, det ligger på dig att arbeta vidare med fast inte i detta fallet. Då tror jag allt hade blivit värre.

Att din dotter blev ledsen och besviken, det förstår jag. Men tyvärr är livet så, man måste lära sig att det finns motgångar och det får man som förälder stötta och hjälpa sitt barn att förstå. Även om det i en förälders hjärta känns hemskt. Barn ska inte behöva känna sig utanför och det bästa av allt är att du är uppmärksam på detta. Med din stöttning, att hon har dig att lita på är bättre än all världens barnkalas. Barn som i hemlighet lider av utanförskap är fruktansvärt och hjärtskärande. Så skönt att du finns där för henne och reagerar! Jättefint!

Så svaret blir att under dessa omständigheter, med barn och att de skulle sova över, agerade den andra mamman helt korrekt, hon tog ansvar och meddelade sitt misstag. Hade det gällt vuxna personer, då hade jag ansett att hon skulle stått fast vid inbjudan och även bjudit in den andra personen med snarlikt namn.

Fråga:

Borde han inte tacka för presenten?

Mitt barnbarn fick, då han konfirmerades, presenter som han då tackade för.

Bör han inte också skriva och tacka efteråt?

Svar:

Det är inte alltid lätt för en ung människa att göra rätt.

Ska man följa traditionell vett och etikett så förväntas man skriva ett tack när man blivit uppvaktad.

Som svar på din fråga borde han inte tacka för presenten, blir min inställning mer överseende.

Han har tackat dig, det är det viktiga och det du ska se som positivt.

Mitt svar blir därmed att om han skrivit och tackat hade du säkert blivit glad, men gläd dig åt att han ändå framfört ett sådant.

Det är det mest viktiga, inte på vilket sätt det skett.

Fråga:

Sonen har inte bjudit hem oss, hur ska jag göra?  Vi har två vuxna barn och en hemmaboende tonåring.

När äldsta sonen flyttade till studentboende bjöds familjen hem på välkomstfika och sonen önskade också bjuda hem familjen i samband med sin fördelsedag.

Nu har också mellansonen för 3 månader sedan flyttat till studentboende, men fortfarande inte bjudit hem familjen någon gång.

Bägge sönerna kommer ofta hem till oss både spontant eller när de bjuds in särskilt och vi umgås och gör andra saker tillsammans. Så vi upplever det som att våra söner faktiskt trivs med oss.

Men jag vet inte riktigt hur jag ska ta upp det här med mellansonen, för jag vill inte att han ska få dåligt samvete men det vore ju roligt att se hur han bor. Några förslag?

Svar:

Svaret på din undran, sonen har inte bjudit hem oss, hur ska jag göra, är ganska enkelt.

Fråga honom.

Du skriver att ni har god kontakt, att sönerna gärna kommer hem och ni trivs tillsammans.

En mamma som bryr sig, gärna vill hälsa på och se hur han har det är inget konstigt.

Men glöm inte att han är inne i en period med massor av nytt, nya vänner, ny utbildning och en hel rad av spännande upplevelser för en student i sitt första egna boende.

Då blir en inbjudan till en välkomstfika med mamma inte prioritet ett. Jämför honom inte med hans bror, de har olika upplevelser och olika sätt att tänka.

Så ring honom, fråga hur han har det och när du får komma på en välkomstfika. Ett annat förslag är att du kontaktar honom och bjuder ut på en lunch t.ex. Sedan kan ni titta på hans lägenhet.

Svårare än så är det inte.

Fråga:

Tal på bröllop, vad ska jag säga? Jag behöver hjälp att få ihop ett tal till yngsta sonens bröllop.

De har slagit samman trädgårdsvigsel med svärdotterns 30-års fest samt deras inflyttningsfest.

Så är inte säkert att det blir en massa tal och sådant men jag vill vara förberedd.

Svar:

Det låter klokt att du ändå förbereder ett tal och med tanke på om det blir något tillfälle för detta behöver du inte förbereda något längre tal.

Många ställer sig frågan om tal på bröllop, vad ska jag säga. Men det är oftast inget större bekymmer. Fundera på positiva saker som skett i hans liv.

Lägg in saker om hans hustru, som att hon är välkommen i familjen med mera. Tala om sådan du är bekant och känner dig trygg med.

Att hålla ett bröllopstal är en speciell uppgift. Här får några tips och exempel för att hjälpa dig skriva ett minnesvärt tal. Vill du se en video om hur du talar, så hittar du den här. 

Jag ger några konkreta tips här:

Personlig touch: Börja med att reflektera över ditt förhållande till din son. Dela några personliga minnen eller ögonblick som har påverkat dig och som du vill dela med brudparet.

Önska lycka: Önska brudparet all lycka i deras framtida äktenskap. Du kan säga något som: “Jag ger er alla mina gratulationer och jag hoppas att ni känner all kärlek och stöd för er båda som finns i det här rummet idag!”

Inkludera roliga minnen: Dela några roliga eller hjärtevärmande minnen från din sons liv. Kanske något från barndomen eller ungdomsåren som visar hans personlighet och karaktär.

Tacka gästerna: Avsluta med att tacka alla gäster för att de är där och fira denna speciella dagen tillsammans med er.

Kom ihåg att det viktigaste är att tala från hjärtat och att visa din kärlek och stöd för brudparet. Lycka till med talet!  Vill du ha hjälp med att skriva ett tal, så kan jag givetvis gör det också. Det tar jag betalt för och då kan du höra av dig.

Får man ta med barnen på festen, även om de inte bjudits in? Den som bjuder in till en fest, bjuder de man önskar och arrangerar därefter sin fest. Du kan inte som gäst ha synpunkter på vilka andra man bjuder, det avser såväl barn som vuxna. Att som gäst begära att man ska ta med egna gäster, som t.ex. egna barn, får anses som mycket ohyfsat. Genom att fråga tvingar man mer eller mindre värdfolket att svara att ”dina barn inte är välkomna”. Ta som exempel en fest där någon fyller jämnt. Vad ska barn göra på en sådan fest? Ska värdfolket ordna med ett “barnbord”? En orimlig begäran. Avböj och säg att du inte kan komma, då du inte kan lämna dina barn.

Fråga:

”Småbarnsföräldrar med barn skymde sikten, vad säger man?”

Var på ett musikaliskt framträdande som passade många åldersgrupper.

Det fanns både sittplatser och platser för stående publik.

En hel del föräldrar hade med sig mycket små barn, de kunde pga. ålder inte tillgodogöra sig musiken. Problemet var att många föräldrar lyfte upp barnen på axlarna så vi bakomvarande inte kunde se något.

Når mina favoritartister skulle uppträda kunde jag inte se något och det må så vara, men kunde heller inte höra dem eftersom barnfamiljerna framför struntade helt i dessa och pratade och höll på med sina barn.

Kan man säga åt dessa självupptagna föräldrar? De tar med för små barn som absolut inte kan få något av underhållningen, möjligtvis hade de intresse för att få med barnen i bilden från kameran som zoomade in.

Men då blev det istället en armbåge från barnet, rakt i mitt ansikte når telningen skulle vinka till kameran och pappa och mamma ivrigt hjälpte till.

Jag har tillsammans med mina vänner betalat ett ganska kostsamt inträde och så är det bara dessa självupptagna småbarnsföräldrar som ställer till det för oss andra.

Svar:

”ett sådant beteende är hänsynslöst mot andra besökare”

Småbarnsföräldrar med barn skymde sikten, vad säger man är en bra fråga. Många scenframträdanden som är populära medför sådana risker som du och dina vänner utsatts för.

Att föräldrar tar med sina små barn som rimligen inte ha något utbyte av musiken och trängseln är obetänksamt. Att därtill placera sina barn på axlarna trots att man vet att det finns publik bakom är inte särskilt genomtänkt.

Ja, snarast kan man väl uttrycka det som hänsynslöst mot andra. Mitt förslag är att du nästa gång, vänligt men bestämt säger ”ursäkta mig men nu skymmer du med ditt barn mig. När barnet sitter på dina axlar ser jag absolut ingenting”.

Säkert en mycket impopulär upplysning, men effektiv.

Därtill kan man väl säga att arrangören borde skapa tydliga ordningsregler, exempelvis att barn inte får lyftas upp på axlarna, eller kanske till och med att barn under en viss ålder inte får tas med.

Men det är en annan sak och kanske inte någon lösning på ditt bekymmer när du väl står där skymd och störd.