ÖVER 7700 VETT- & ETIKETTTIPS!

Fråga:
Har olika uppfattningar på mitt jobb om när man dukar av drycker som gästerna betalar för själva.

Vad är rätt?

Svar:
Oavsett om gästen bjuds eller betalar för sig, står glasen under en middag kvar så länge gästen sitter till bords.

Gästen ska ges möjlighet att välja mellan olika drycker under hela måltiden.

Sedan kan man kanske diskutera hur man gör om gästen hämtar ett nytt glas varje gång, det är ju knappast möjligt att ha fem tomma glas framför sig.

Då får man duka av vartefter och kanske fråga gästen om man druckit klart och om glaset ska tas bort.

Det är oftast inget problem.

När måltiden avslutats om gästerna fått möjligheten att resa sig, då dukar man av de glas som är tomma.

Fråga:
En liten fundering på hur man i andra länder markerar att man har ätit färdigt?

Som jag har förstått det är ”tjugo över fyra” eller ”fem i halv fem” inte normen överallt.

Jag undrar därför om det finns ett sätt som funkar i de flesta länder och om det är i några länder som denna signal skall undvikas.

Jag undrar vart denna signal härstammar från och hur gammal den är.

Svar:
Det finns enligt FN 195 självständiga stater i världen och det förekommer en mängd olika seder och bruk.

I vissa länder tar man maten med händerna, på andra platser används inte kniv och gaffel. Lista kan göras lång.

Där det serveras med kniv och gaffel, bestick vilket de flesta restauranger i världen tillhandahåller, är deras placering densamma.

Det är en internationellt vedertagen signal till serveringspersonalen att ”fem i halv fem” eller ”tjugo över fyra” innebär att du ätit färdigt.

I Sverige etablerades det vi kallar vett och etikett på 1500-talet, då etikett, finess och behärskning fick fäste i samhället.

Ett regelverk skapades för att ge dem som fått tillträde till samhällets övre skikt att passa in hos dem som redan befann sig där.

Nu ska man betona att över tid, betydligt längre tillbaka än så, har regelverk för umgänge funnits och utvecklats.

Vid den tiden på 1500-talet kunde man även se gaffeln introduceras i de rikaste familjerna, men det dröjde framemot 1800-talets mitt innan den etablerades mer allmänt.

Så det är nog runt den tidsperioden på 1800-talet som markeringen med besticken etablerades fullt ut, för ofta hade gästen egna bestick med sig, långt in på 1800-talet.

Fråga:
Är det okej att peta i tänderna vid matbordet.

Om inte, varfor står tandpetarna där?

Svar:
Det är inte ok att peta tänderna vid matbordet.

Inte ens dolt bakom handen eller servetten. Då får man lämna bordet.

Det är rena snusket att sitta med denna syssla vid matbordet, då övriga gäster är inte intresserade av att se gamla matrester.

Att tandpetarna finns på bordet beror snarast på att den som dukat inte besitter den kunskapen.

I så fall får gästen ta en tandpetare, lämna bordet och gå någon annanstans.

Fråga:
Jag har lärt mig att armbågar aldrig ska nudda bordet under måltid.

Gäller det endast när det finns mat på bordet och man äter?

För när jag ser film, där t.ex. övre medelklass och aristokratiska typer äter, händer det att de – även om det är på ett elegant sätt – har armbågarna på bordet. (t.ex. en kvinna som sitter med knäppta hände under hakan och med armbågarna mot bordet).

Detsamma gäller mina händer. Ibland vet jag inte vad jag ska göra av dem.

Jag brukar luta mina handleder mot kanten, som jag lärt mig att man ska göra.

Men man vill ju ha lite ombyte under kvällen. Måste händerna alltid vara synliga, enligt vett och etikett, alltså ej ligga i knäet, etc.?

Jag vill föra mig på rätt sätt och smälta in i finare kretsar både formella och informella sammanhang. Både i Sverige och utomlands.

Svar:
Det är korrekt att man vilar händerna på bordskanten genom att placera handlederna där.

Men sedan ska denna etikettsiver inte dras för långt, i både formella och informella sammanhang lyfts händer upp på bordet efterhand.

Detsamma gäller att placera händerna i sitt knä, trivs man det det så går det utmärkt. Men man kan ändra position under middagen.

Om du vill klara detta utomlands, så måste du läsa på för respektive land. Det skiljer sig åt i olika länder.

Inga armbågar på bordet, det har nog de flesta med en hyfsad uppfostran lärt sig.

Men få vet varför det är på detta vis och din beskrivning av personer med armbågarna upp är ett bra exempel.

Skälet till denna regel är att man vid måltid har ett kuvert, alltså den yta du har dina glas, bestick och porslin på, som är ca 60 cm brett i normalfallet.

Om du har armbågarna på bordet, stjäler du under måltiden yta för din bordsgranne. Svårare än så är det inte!

Därför kan man, när måltiden är över, även lätt placera armbågarna på bordet.

Fråga:
Vad anser du om att två relativt nykära tonåringar sitter och pussas och kramas under en familjemiddag?

Svar:
Etikettsmässigt är det inte ok.

Av skäl som att andra människor runt omkring kan uppleva det som besvärade.

Pussande och annat är således  inget som sker vid middagsbordet. Det var det etikettsmässigt mest korrekta svaret.

När man sitter där med dessa nykära vid bordet, så har man ju inte lust att klaga på dem.

De märker ju inget och förstår inte heller varför vi andra skulle känna oss besvärade av detta, de har ju bara ögon för varandra.

Det är ju en härlig upplevelse för de m!

Och där har vi ju alla varit… det ska man inte glömma.

Mitt tips är alltså, låt det gå över.

Det andra är att dela på dem, ge dem olika placeringar vid nästa tillfälle, så är dilemmat ur världen.

Undrar de varför, berätta för dem i enrum. Genera dem inte inför andra.

Fråga:
Jag har hört att om man överlämnar ett saltkar direkt leder detta till att man blir ovän med den som tar emot.

Svar:
Det finns många skrönor och olika skrock.

I det här fallet kan jag bara gissa att det kan hänga ihop med seden att kasta en nypa salt över axeln.

Då trodde man att saltet hamnade i ögonen på djävulen och därmed förhindrade olycka.

Oavsett, så är det ingen etikettsregel som säger annat än att man ska vara försiktig med att salta på bjuden mat.

Saltar du i förväg kan det betyda att du förutsätter att maten inte är tillräckligt saltad.

Strör du på salt efter att du smakat, så ger du en signal om att det inte var ordentligt saltat.

Som du hör finns det mycket runt salt och hur du än gör kan det bli fel, då uppstår sådana här varianter som du beskriver.

I syfte att motverka att man gör fel och så har många etikettsregler uppstått.

Fråga:
När jag vill skåla med en viss person på andra sidan bordet, gör jag rätt om jag lutar/vinklar fram glaset och nickar leende som kontakt.

Att jag tackar för vinet? Tror jag har rätt.

Svar:
Du har rätt i det att du söker ögonkontakt och ett leende är alltid positivt.

Ofta är det bäst att kombinera detta med namnet och säga ”skål NN”.

Glaset håller du upprätt, det vinklas inte och nicken avstår du också.

Vad du tänker på när du skriver att tacka för vinet, det vet jag inte. Det enda svar jag kan komma på är att du skålar med värd eller värdinna.

Då blir svaret att det tacket framförs i tacktal eller när man lämnar middagen.

Fråga:
När jag säger till min make att ta bort hatten / kepsen och handskar från bordet när vi är ute och fikar eller äter.

Då svarar han och undrar var ska han placera dem annars?

Svar:
Ytterkäder, hatt/keps, handskar med mera lämnas lämpligen i garderoben om sådan finns.

Annar lägger man sakerna på stolen bredvid.

Aldrig på bordet.

Fråga:
Om det serveras tårta/kladdkaka till dessert äter man den med bara gaffeln i höger hand eller skär man en bit med skeden och äter med gaffeln i vänster hand?

Om det serveras paj med vaniljsås/grädde äter man det med skeden med gaffel och sked eller bara gaffeln i vänster hand (eller höger om man nu får äta med bara dessertgaffeln i högerhanden)

Svar:
Gaffeln har i etikettssammanhang alltid högre status än skeden.

Därför ligger den närmast tallriken vid dessert och hålls i höger hand.

Du delar således kladdkakan med gaffeln i höger hand och sedan fortsätter du äta den med gaffeln i samma hand.

Du kan även använda skeden i höger hand och finns det grädde till kakan kan det vara enklare.

Då håller du skeden i höger hand och så kan du vid behov peta upp kakan med hjälp av gaffeln.

Då med gaffeln i vänster hand.

Det är precis på samma sätt du gör med paj och vaniljsås.

Men det anses alltid som lite ”finare” med gaffeln i höger hand.

Fråga:
Som i många frågor tidigare har ni tagit upp bestickens placering vid dukning.

Jag har förstått att gaffeln har högst rang av besticken och att av den anledning vid dessert-dukning ska ligga närmast tallriken om det dukas med både sked och gaffel.

Min fundering är om det skulle serveras två desserter, den första desserten med gaffel att föredra och den andra med sked att föredra.

Ska det då dukas med principen utifrån och inåt och därmed att skeden ligger närmast tallriken, eller ska gaffeln fortfarande ligga längst in?

Eller är det så att man aldrig pratar om två desserter?

Svar:
Det är sällan man har dessert serverad gånger två.

Oftast ställs de fram samtidigt och gästen väljer eller tar av båda.

Om du ändå planerar en ny servering, föreslår jag att du dukar om med både tallrik och bestick om gästen inte behåller dessa.