ÖVER 7700 VETT- & ETIKETTTIPS!

Fråga:
Vid middagar och andra sammanhang där man är en del av en grupp och det bjuds på dans – måste man tacka ja?

Om man t ex generellt tycker illa om den påtvingade närhet dans ger, är det ok att tacka nej?

Förutsatt givetvis att man är konsekvent, och tackar nej till alla.

Svar:
Du bör alltid tacka ja. En man dansar alltid med sin bordsdam och således gäller det motsatta för henne.

Att inte göra det, ses som oartigt och kan man inte dansa, bör man meddela värdparet detta i förväg. Då kanske de kan bordsplacera med någon annan som inte heller dansar.

Om det är middag med dans, då förväntas gästerna dansa. Att gå dit och konsekvent tacka nej är tveksamt, då medverkar man inte i det upplägg av kvällen som planerats.

Klicka här för att läsa min artikel om när man inte kan dansa >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Undrar om förälder till den som fyller jämna år (t ex 50) skall placeras vid honnörsbordet eller om det är OK att denne placeras var som helst.

Har tidigare varit på en sådan fest där föräldern placerades vid annat bord än honnörsbordet och den personen tog mycket illa vid sig. Förälder och 50-års”barnet” har ett gott förhållande.

Svar:
Du bör placera föräldrar, närmsta vänner och kanske sin chef väldigt centralt vid ett 50-års jubileum.

Men sedan kan det finnas praktiska skäl till att detta inte fungerar och då bör man prata med den personen i förväg och förklara varför det blir på så vis. Därmed undviks många sådan bekymmer.

Klicka här för att läsa min artikel om bordsplacering >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Jag är en tjej på 35 år och jag har sedan en tid kämpat med att gå ned i vikt efter att jag fått barn.

Nu kommer inbjudan till fester och buffeér. Mitt bekymmer blir först av allt att få min mamma (som också är kraftig) att förstå min inställning till maten. Hon lagar massor med mat, med grädde och fett. Kakor bakas med smör och socker. Behöver jag ens berätta mer?

Hon trugar och säger ”att det gör väl inget, så lite” – ”smaka nu när jag lagat så mycket” o.sv. Jag funderar på att stanna hemma, för jag har gått ner 13 kilo, inte vill jag gå upp igen. Hur ska jag göra?

Svar:
Dilemmat är du inte ensam om, problemet finns hos många. Men inte ska du behöva stanna hemma!

Prova med att förklara för din mamma att det här är precis som om du hade fått diabetes, då klarar du inte socker.

Nu är det sött och fett du inte klarar, din hälsa försämras (=du går upp i vikt) om du äter det.

Jag hoppas och tror ändå att din mamma i slutänden kommer att förstå, i vilket fall kan du med gott samvete avstå.

Klicka här för att läsa om bordsskick och äta korrekt >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
När kom servetten?

Svar:
Omkring år 500 fKr blev Romarna självständiga och redan då kunde man se servetten.

Under medeltiden (1120-1523) använde man ett handkläde samt nedre delen av bordsduken som servett.

Man gav även gästerna långsmala servettdukar där flera gäster bredvid varandra delade på servetten i knät.

Runt 1500 -talet kom den individuella servetten att användas vid Erik den XIV:s hov.

Under 1800-talet satte herrarna servetten under hakan och på 1900-talet kom seden att lägga den i knät.

Klicka här för att läsa mer om servetten >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Jag ska på en större, 20-30 personers, fest. Där vi bjuds på vin och mat i en hyrd lokal. Paret är 65-årsåldern och varit tillsammans i ca 1 åroch vill nu ha en fest med gemensamma/separata vänner. Behöver jag ha med en present? Jag känner bara henne.

Svar:
Ska vi vara riktigt petiga och traditionella med etiketten så tar man aldrig med sig blommor när man är bjuden på ”lokal”. Detta för att värdparet inte skulle ha besväret med vaser eller annat. Present tycker jag inte att ni behöver ta med och trots allt vi lever på 2000-talet, så det kommer vara många som har med en liten blomma. Men mitt tips är annorlunda, skicka blommor i förväg!

Dagen innan, skickar ni en bukett med bud hem till värdparet och skriver på ett kort att ni ser fram emot festen. Då slipper de besväret med hanteringen, ser blommorna ordentligt och hinner sätta dem i en vas. Garanterat uppskattat!

Klicka här för att läsa mer om blommor som present >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Har en fråga om bordsplacering vid bröllop.
Vid sidan om brudgummen sitter brudens mor och har brudgummens far till bordet.
Vid sidan om bruden sitter hennes far och han har brudgummens gudmor till bordsdam.
I det här fallet har brudgummens far, som är änkeman sedan 25 år tillbaka, ett nytt förhållande (sen 10 år)  Skulle inte hans dam sitta sidan om bruden far?

Svar:
Det beror helt på brudens relation till sin fars partner. Är hon en viktig person, tex. har varit ”som en mor” för henne så kan bruden givetvis välja att placera henne där. Men om det inte är så, får brudgummens far istället en nära släkting eller en gudmor till bordsdam. Denna dam tar då platsen i brudens mors ställe.

Klicka här för att läsa mer om bordsplacering >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Vid restaurangbesök vill jag veta hur jag kan uppmärksamma hovmästaren.

Jag försökte uppmärksamma för att få hjälp genom att klappa lite i händerna men min dotter sade att det inte var OK att göra så.

Vad är riktigt och är det olika i olika länder?

Svar:
Förr sa man ”hovmästaren” eller ”kyparen” alternativt ”fröken”. Välj att visa personalen den respekt och vänlighet du gör med en vän, så blir det bra.

Gamla tilltal är inget som används idag, utan man säger snarare ”ursäkta” eller ”kan jag få notan” alternativt ”kan jag få beställa?”. Du kan även diskret söka ögonkontakt, sträcka upp en hand eller ett par fingrar och i vissa fall när du vill betala kan du stryka pekfingret mot tummen som du gör när du prasslar med sedlar.

Att klappa i händerna är inget som uppskattas någonstans, lika lite som att knäppa med fingrarna eller vissla. Det betraktas som ohyfsat att påkalla uppmärksamhet på ett sätt som snarast kan liknas vid att kalla in en hund.

Hur de gör i andra länder varierar givetvis, men allt det jag föreslår här ovan fungerar bra. Men använde engelska eller det lokala språket.

Klicka här för att läsa om andra länders etikett >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Jag är gift med brudgummens far och hans före detta hustru är mor till brudgummen.

Var sitter frun till brudgummens far?

Svar:
I kyrkan på den plats som brudparet föreslår, vilket sannolikt blir tillsammans med din man.

På festen, på den plats de bordsplacerar dig på. Sannolikt en bit ifrån brudparet och ibland övriga släktingar.

Klicka här för att läsa mer om bordsplacering vid bröllop >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Jag tog mat först vid en tillställning med släkten.

Mina svärföräldrar tyckte att jag hade ett dåligt beteende som gjorde det. Trots att värdinnan sa varsågod tre gånger. Hon nickade åt mig att jag skulle börja.
Vi var inte hemma hos svärföräldrarna.  Jag och min man har varit gifta snart i 20 år och jag har säkert tagit först någon gång förr.

Har jag ett dåligt beteende? 99% i Sverige vet tydligen vem som börjar har de informerat om. Ska det verkligen vara ett problem ?

Svar:
Ja, det är ett problem! Men inte vad det gäller dig utan att dina svärföräldrar har ett betydligt sämre beteende än du. Det är rent ut sagt ohyfsat att påpeka hur andra gör eller uppför sig om det inte handlar om olagligheter eller att uppfostra barn.

Dina svärföräldrar tillhör den där procenten som tydligen inte vet vad som gäller, trugandet tillhör en svunnen tid!

Så här var det förr, vem var finare, äldre och så vidare. Så prästen och kantorn gick först, sedan kanske skolläraren. Då bjöds gästerna till bords ett flertal gånger. Gästen skulle inte vara framfusig, snarast blygsam och förringa sin person,  därför tackade gästen sedesamt nej tre gånger när hen bjöds till bords.

På fjärde försöket att få gästen att stiga fram, var det korrekt att gå till bordet. Det förekom till och med en liten trubbig truggaffel som värdinnan föste gästerna till bords med och att gästerna sprang och gömde sig i trädgården för att värdinnan skulle leta upp dem och få dem till bords. Du hör själv hur dumt det var. Så fråga dina svärföräldrar om de även visste detta.

Är man osäker är ett tips att hålla sig till ”mitten” av de som börjar ta för sig. Jag själv låter mig inte trugas utan går fram om ingen annan gör det, självklart gjorde du rätt i att gå fram!

Läs mer om att bjuda till bords och trugande >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Är det okej att dela på par vid alla festtillfällen? Var tecknad till en nyårsfest där vi betalade 1000 kr person med att slutet gäng.

Jag såg framemot att sitta vid min nya pojkvän och äta den goda nyårsmenyn. Men det visade sig när vi kom dit att det var bordsplacering och fick sitta så långt ifrån varandra vid ett långbord att vi knappast såg varann.

Min besvikelse var att hade jag vetat detta hade jag inte gått dit och betalt 1000 kr för att äta middag med någon annan. Finns det några regler för när man inte delar på par?

Svar:
Det som gäller, oavsett om festen är en betalfest (betald av gästen) eller inte, är att enligt gammal tradition delas inte förlovade par.

Men idag är det inte så, är de sammanboende eller varit tillsammans en längre tid delas de ändå. Så i ditt fall var det formellt riktigt att dela på er.

1000 kr per kuvert låter restaurangpris och jag skulle nog själv tveka inför att dela på paren vid en sådan kostnad.  Skälet till min tvekan är att du skrev din nya pojkvän, annars är det ju faktiskt en kul del av festen att få lära känna fler människor.

För 1000 kr per person i egen avgift hade jag inte delat på paren.

Läs mer i min guide för bordsplacering >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn