ÖVER 7700 VETT- & ETIKETTTIPS!

Fråga:

Hur hanterar man en stark reaktion om hund vid middagen på ett respektfullt sätt? Vårt ena barn har köpt ny hund. Vi tycker självklart att hunden är familjemedlem och ska med. Ingen har sagt sig vara hundrädd tidigare.

Som värdinna tycker jag under middagen att hunden kan slippa vara bunden i hallen. En i andra familjen far då ut och säger upprört ”sluta sluta sluta!”. Hunden har inte uppfört sig illa utan snällt funnit sig i situationen.

Stämningen blev lite stel en stund, men övriga fortsatte väluppfostrat samtalen och lät det bero. Jag sa nog: ”Förstår inte att man måste bli arg för mitt förslag”.

Den arge påstår att hundägare ska kolla med övriga om det är ok att ha med hund, men vi har umgåtts i ca 20 år inklusive hundar på olika familjeträffar utan problem, åsikter eller kommentarer.

Är det inte lika stor anledning för personer som har sådana åsikter plötsligt att höra sig för inför middagsbjudning och påtala vad de tycker eller är oroliga för? Som mamma svärmor och värdinna tycker jag det är ofint att ”skrika” åt mitt uttalande.

Nog borde en vuxen vända sig lugnt till hundägarna i så fall och förklara hur hen tänker?

Svar:

Fråga:

Den oväntat rörande examensgesten, är det rätt? Jag vill börja med lite kort bakgrund till min fråga. Jag ska snart, efter många om och men, ta examen från universitetet.

Det har varit en lång och krokig resa och det var nog ingen som trodde att jag skulle avsluta en 6år lång högskoleutbildning. Men nu börjar det närma sig och jag har börjat fundera kring examensfest, den känns extra viktig för mig då jag inte hade någon studentfest.

Jag har tänkt bjuda släkt och vänner. Sen finns det fyra lärare/mentorer som jag kanske inte hade tagit mig hit utan, jag vet dock inte om de är medvetna om hur mycket de betydde för mig/min utbildning. Det är dessutom 10-15 år sedan nu.

Jag hade gärna velat tacka dem under min examensfest för deras engagemang och del i min utbildning. Men jag känner samtidigt att det är lite ”konstigt” att bjuda in någon man inte har någon kontakt med.

Vad tänker du kring situationen? Är det konstigt/olämpligt eller är det en fin gest att skicka en inbjudan?

Svar:

Det finns något väldigt fint i den här frågan, den oväntat rörande examensgesten, är det rätt. Som folkvettsexpert ser jag både det ovanliga och det djupt mänskliga i situationen. Ja, det kan upplevas lite märkligt att höra av sig efter tio till femton år och bjuda in lärare man inte längre har kontakt med, men just därför blir gesten också så betydelsefull. Lärare får sällan veta vilken skillnad de gjort, och när någon återkommer långt senare i livet brukar det tas emot med värme.

Det viktiga är hur inbjudan utformas. Själva gesten är fin, men den behöver ett personligt sammanhang. Ett kort och varmt brev gör stor skillnad. Där kan du beskriva din långa väg fram till examen, hur deras stöd en gång i tiden hjälpte dig vidare, och varför du nu vill uttrycka din tacksamhet. Med den bakgrunden känns inbjudan inte plötslig, utan genomtänkt och hjärtlig.

Ur ett vett och etiketts-perspektiv är det alltså inte konstigt att bjuda in dem. Det är en omtänksam handling som visar mognad och förmågan att se tillbaka på sin resa. De kommer att känna sig hedrade, även om de av olika skäl inte kan närvara. Ett eventuellt nej är inget misslyckande, utan en naturlig del av att återuppta en kontakt som legat vilande länge.

Formulera inbjudan i en lugn och personlig ton. Berätta att du står inför en viktig milstolpe, att deras insats betydde mer än de kanske vet, och att du nu vill tacka dem.

Sammanfattningsvis är det en fin gest. Det kräver lite mod att sträcka ut handen efter så lång tid, men just därför blir det också så meningsfullt.

Fråga:

Måste barnen avbryta spelet – egentligen? Om en värd säger: ”Gå ut i snön och lek ungar!”

Vi spelar således ett spel och som givits i present vid ceremonin nyss.

Vad är rätt? Ska barnen gå ut eller ska de fortsätta spela?

Svar:

Din fråga, måste barnen avbryta spelet – egentligen, var skriven så den blev lite svår att förstå. Så jag fick försöka tolka den så gott det går.

Om jag nu förstått dig rätt, så undrar du om en värd kan uppmana barnen att avbryta spelet och gå ut och leka istället för att spela klart.

Det är etikettsmässigt enkelt, värdens ord gäller, särskilt när det handlar om barn och aktiviteter i ett hem eller vid en ceremoni.

Även om spelet just givits i present och barnen är mitt uppe i det, så är det värden som avgör när det är dags att byta aktivitet, och barnen bör därför följa uppmaningen och gå ut och leka.

Det betyder inte att spelet är oviktigt, bara att tidpunkten för att spela det bestäms av den som ansvarar för tillställningen, och barnen kan fortsätta spelet senare när värden eller föräldrarna tycker att det passar bättre.

Men, det finns alltid ett men…

Vems barn riktar sig värden till? Sina egna eller gästernas? Har barnen kläder med sig för utomhuslek? Är miljön säker utomhus, eller ska föräldrarna följa med ut och titta till barnen? Hur gamla är barnen, klarar de sig själva? Samt flera andra faktorer som spelar in.

Det får alltså bli ett avgörande utifrån situation och plats och i fall det är gästernas barn skulle jag nog rekommendera värden att prata med föräldrarna först. Är det värdens barn så kan en förklaring vara bättre.

Förslagsvis: ”Vad säger ni, ska vi ta en paus i spelet och låta barnen rusa av sig en stund ute i snön?”.

Gäller det värdens egna barn så kan hen uttrycka det som ”Jag föreslår en paus i spelet, så kan barnen gå ut en stund i friska luften och leka”.

Det är några betydligt mer vänliga och gästfria sätt att hantera det på.

Fråga:

Kraftfullt bemötande, men finns det en kod för väluppfostrad?

Jag ser ibland att du använder orden ’väluppfostrad’ och ’ouppfostrad’ i bloggen. Vad betyder det egentligen?

Är det bara din egen uppfattning, eller finns det något allmänt som de flesta menar när de talar om god uppfostran?

Svar:

Det är en viktig fråga, och den berör något som många funderar över. När jag använder orden väluppfostrad och ouppfostrad utgår jag förstås från min egen erfarenhet, men också från något som är större än personliga åsikter och det är nog egentligen svaret på din undran om kraftfullt bemötande, men finns det en kod för väluppfostrad?

I nästan alla kulturer finns en gemensam kärna i hur människor vill bli bemötta. Den handlar om hänsyn, vänlighet och en vilja att göra vardagen lite lättare för andra.

Det är lätt att tro att uppfostran handlar om regler eller om att visa sig ”finare” än andra. Så har det ibland använts historiskt, men det är en förlegad syn.

I praktiken är det raka motsatsen som uppskattas. Den som försöker höja sig genom att trycka ner andra uppfattas sällan som trevlig. Den gyllene regeln, att behandla andra så som man själv vill bli behandlad, är fortfarande en av de mest hållbara riktlinjerna vi har.

God uppfostran märks ofta i små handlingar. Att hälsa när det finns anledning, att svara när någon tilltalar dig, att tacka när någon visar omtanke. Det handlar också om att förstå att offentliga platser är till för alla. Den som visar hänsyn i trånga utrymmen, som dämpar rösten när det behövs och som inte skräpar ner, bidrar till en miljö där människor trivs tillsammans.

I sociala sammanhang blir det extra tydligt. En inbjudan är en gest av generositet, inte en chans att ta för sig utan måtta eller kritisera det som serveras. Den som är väluppfostrad visar omtanke, lyssnar när andra talar och låter bli att avbryta eller ta över samtalet. Det är små handlingar, men de avslöjar mycket om hur man värderar människorna runt omkring sig.

Till sist finns det en insikt som bär långt. Att vara människa innebär att möta andra som inte alltid beter sig som man själv önskar. Den som klarar att visa tålamod och tolerans även då, visar just den mognad som ofta förknippas med god uppfostran.

Det är inte alltid lätt, men det är en av de mest värdefulla egenskaperna man kan bära med sig.

Fråga

Hur hanterar jag den känsliga skålsituationen vid nyår?

Vid olika middagar hamnar jag ofta i en lite obekväm situation när det är dags att skåla. Jag är 19 år och dricker inte alkohol, men ibland känns det som att alla förväntar sig att man ska göra exakt som de andra vuxna.

Nu när nyår närmar sig, och skålandet vid tolvslaget brukar vara en stor grej, undrar jag ännu mer vad som egentligen är rätt.

Ska jag höja mitt glas med alkoholfritt och skåla precis som de andra, eller är det bättre att avstå helt och hållet?

Finns det någon särskild etikett för unga vid högtider som nyår?

Svar

Du kan absolut skåla precis som alla andra, med det du själv dricker. Så blir det korta svaret på din fråga hur hanterar jag den känsliga skålsituationen vid nyår.

Det spelar ingen roll om det är vatten, läsk, alkoholfritt bubbel eller något annat. Skålen handlar inte om vad som finns i glaset, utan om att dela en gemensam stund och visa uppskattning, gemenskap eller högtidlighet.

Det är därför helt i linje med god etikett att delta i skålen med ett alkoholfritt alternativ.

Många vuxna väljer dessutom själva att inte dricka alkohol, av olika skäl, och de skålar utan att det väcker någon som helst uppmärksamhet. Det är alltså inget som särskiljer dig som ung, det är helt normalt och fullt accepterat.

Just vid nyår är skålen ofta mer symbolisk än annars. Det handlar om att markera övergången till ett nytt år, önska varandra lycka och visa att man är en del av gemenskapen.

Därför är det extra fint att delta, även om du gör det med ett alkoholfritt glas. Att avstå helt kan ibland uppfattas som att du inte vill vara med i stunden, men att höja ditt glas, oavsett innehåll, visar att du delar ögonblicket med de andra.

Så det mest hövliga, och samtidigt det som får dig att känna dig inkluderad, är att helt enkelt skåla med det du själv dricker. Det är både artigt, tryggt och helt enligt etikett.

Fråga:

Är detta stunden för en imponerande gest?

Jag ska träffa en ny vän hemma hos henne för att arbeta i ett projekt som vi själva har startat och ska avsluta.

Hon kommer att bjuda på en enkel lunch så vi ska ses kl. 12. Bör jag ha något med mig, typ blommor, en flaska vin eller dylikt?

Svar:

Det räcker gott med en liten bukett blommor som gåva vid ditt besök. Det är en klassisk och uppskattad gest som visar omtanke utan att kännas överdriven.

Enligt vett och etikett är det vanligt att ta med en blomma eller liten gåbortspresent första gången man besöker någons hem.

En bukett blommor är enkel att hantera för din väninna/arbetskollega, den kan sättas i vatten direkt och blir en vacker detalj under lunchen.

Vin är mindre lämpligt, eftersom hon sannolikt redan planerat mat och dryck och kanske vin känns lite fel för många en vardag och mitt på dagen.

En flaska vin ställs förvisso ofta undan och serveras inte vid tillfället, men det är inget jag rekommenderar i ett arbetssammanhang.

Blommor signalerar uppskattning för inbjudan och värdens ansträngning, utan att skapa känslan av att mottagaren måste återgälda presenten med något stort.

Fråga:

Märklig vana när man äter? Jag har sett många gånger att framför allt kvinnor håller handen för munnen när de äter.

Särskilt om de ska exempelvis svara på en fråga och är i full färd med att äta.

Det ser konstigt och onaturligt ut , tycker jag, men jag kan ha fel?

Är det något nytt påfund eller ska man göra så?

Svar:

Det är en ganska vanlig, men faktiskt märklig vana när man äter, att hålla handen för munnen för att dölja att man tuggar.

Om den är ny betvivlar jag, men kanske man höll mer på etiketten förr.

Tanken är förstås god: man vill inte verka ohyfsad.

Men enligt god etikett är det bättre att helt enkelt tugga färdigt innan man svarar.

Att prata med mat i munnen, även bakom en hand, är inte att rekommendera, det är både svårt att höra och ser inte särskilt trevligt ut.

Om det främst är kvinnor som gör detta kan jag inte uttala mig om, men oavsett kön gäller samma princip: tugga klart, svälj, och svara sedan.

Det är både artigt och respektfullt mot dem man samtalar med.

Fråga:

Min brors hemliga bröllop eller weekend med vänner?

Min bror frågade mig om vi kan fira hans dotters födelsedag ett datum några veckor bort. Jag svarade att vi sedan länge bokat en weekend i Umeå för att fira att våra vänner är klara med en affär

Efter en stund säger min brors sambo att det var synd för vi ska gifta oss, det var en överraskning och vill gärna att ni ska komma.

Min man vill att vi står fast vid att åka med våra vänner.

Det ska dyka upp en präst hemma hos min bror och svägerska och allt är ganska hastigt påkommet. Hur gör vi?

Svar:

Hur du själv känner och vad du och din man kommer fram till måste vara det avgörande och i den delen kan jag inte råda vid, som du skriver, min brors hemliga bröllop eller weekend med vänner.

Om du vill luta dig tillbaka mot god vett och etikett blir det enklare att svara. Ni ska avböja deras inbjudan, med motiveringen att ni sedan tidigare och en längre tid bokat in denna helg med vänner.

Nu vet jag inte om ni betalat något i förskott, men det kan man ju också nämna, om inte annat som en vit liten lögn. Visst ska man inte ljuga, men ibland kanske sanningen blir lättare att förstå med en bra förklaring.

Det är också ett fullt godtagbart skäl att meddela din bror och hans fru att ni mer än något annat önskat närvara, men det är alldeles för tätt inpå.

Ni kanske kan ses en annan helg så ni får fira dem då?

Så mitt svar blir, ni ska absolut stå fast vid det ni lovat era vänner. Om det sedan lutar åt familjekatastrof, då ska ni snarast prata med vännerna och förklara och kanske be dem om råd.

Då blir de delaktiga i beslutet och känner sig i vart fall som viktiga.

Fråga:

Viktig etikett: När bör du anlända till en smokingmiddag?

När ska vi komma till smokingmiddag?

Detta då inbjudan säger att middagen serveras kl. 19:00?

Svar:

Att bli inbjuden till en smokingmiddag innebär en högtidlig och formell kväll med tydliga förväntningar kring klädsel, uppförande och punktlighet. En vanlig fråga är när gästen bör anlända, särskilt om inbjudan anger att middagen serveras klockan 19:00.

Så egentligen ska din fråga viktig etikett: När bör du anlända till en smokingmiddag egentligen omformuleras, som du skrivit, till vad betyder ”middagen serveras kl 19:00”?

När en inbjudan till en smokingmiddag anger att middagen serveras klockan 19:00, innebär det att själva måltiden börjar vid denna tidpunkt. Det betyder att gästerna förväntas ha anlänt, hängt av sig ytterkläder, hälsat på värden och funnit sin plats vid bordet innan klockan slår 19:00.

Vanligtvis och enligt god etikett bör gästerna komma upp till 15 minuter efter utsatt tid. Men i detta fall gäller motsatta, ca 15 till 20 minuter före utsatt tid, det vill säga mellan 18:40 och 18:45.

Detta ger tillräckligt med tid för att hälsa på värdparet, mingla kort med övriga gäster, hänga av sig och eventuellt ta ett glas välkomstdrink om sådan erbjuds, hitta sin plats i god tid före måltidens början

Att komma exakt klockan 19:00 kan uppfattas som sent, eftersom det då är dags att sätta sig till bords. Att komma för tidigt, exempelvis 30 minuter eller mer innan, kan däremot vara besvärande för värden som fortfarande förbereder.

Vid formella tillställningar som smokingmiddagar är punktlighet en del av helhetsupplevelsen. Det visar respekt för värdfolkets planering, för kökets tajming och för övriga gästers upplevelse. En välplanerad middag följer ofta ett strikt schema, där varje moment är noga avvägt.

Om inbjudan säger att middagen serveras klockan 19:00, bör du anlända mellan 18:40 och 18:45. Det ger dig tid att förbereda dig inför måltiden och visar att du förstår och respekterar den formella karaktären på tillställningen.

Fråga:

Bytte avdelning p.g.a. konflikt, avtackas? Under flera år har vi haft konflikt på jobbet.

Nu har jag till slut bytt till ny avdelning på samma företag. Efter sommaren är det inplanerat en avtackning för mig.

Det är några som jag inte vill träffa igen. Hur gör man?

Genomlider en avtackning som eventuellt de man inte vill träffa är med.

Eller ställer in avtackningen? Ska man låta några få mig att avstå?

Svar:

Som jag läser det utifrån din fråga om du bytte avdelning p.g.a. konflikt, så var det med några få du inte kom överens med.

Om denna konflikt var välkänd, eller enbart om den enbart var något emellan dig och dessa få kollegor involverade får nog detta styra ditt övervägande.

Var det ett välkänt dilemma, då kan du artigt meddela att du uppskattar omtanken men då du nu bytt arbetsplats, så känner du dig inte motiverad att delta i en avtackning.

Var det en konflikt mellan dig och några få, men det fungerade bra med övriga på avdelningen. Då kan du för deras skull tacka för omtanken och medverka.

Då får du hålla god min gentemot dina antagonister, det brukar oftast vara den som behåller lugnet, agerar korrekt som drar det längsta strået till slut.