Fråga:
Jag och min man åkte buss. Efter oss kommer en barnfamilj på som bor i vårt bostadsområde.
Min man har en roll där vi bor och har därför träffat dem.
Vi småpratade lite på bussen som gick några hållplatser till pendeltågsstationen.
När vi gick av bussen så önskade jag dem en trevlig dag och skyndade mig för att hinna med tåget och gick längst fram på perongen.
Paret hade barnvagn skulle kanske inte stressa med det tåget vi siktade in oss på.
Min man tyckte att jag var jätteotrevlig som inte väntade in och gjorde sällskap med dom när vi ändå skulle åt samma håll.
Jag hävdade att om det varit vänner eller närmare bekanta så hade jag självklart gjort sällskap.
Men inte om det är grannar som inte ens bor i vår port och om man är ute med familjen så tänker jag att dom har fullt upp med barnen och behöver ge dem uppmärksamheten i stället för att prata med oss.
Jag fick lite dåligt samvete men kände att det var en oskriven regel jag följde.
När man har åkt kommunalt i många år, så finns det egentligen massor av oskrivna regler som är ganska spännande.
Vad tycker du om det hela?
Svar:
Det hedrar din make att han bryr sig om sina bekanta, kanske kunde han gjort dig uppmärksam på sin önskan att fortsätta samtalet.
Sedan är din reaktion, att till varje pris hinna med nästa tåg även om det kommer ett nytt om några minuter, är ganska intressant.
Så frågan blir om du behövde stressa, agerade du bara av gammal vana? Hade ni en tid att passa? För då är ju saken klar, ni skyndade er för att ni behövde det.
Nu tror jag inte att du behöver fundera på hur familjen reagerade, för var ert samtal över och ni skulle vidare är det ganska naturligt att man då skiljs åt.
Så hur ser jag på saken? Nej, du var inte direkt oartig och jag ser ingen direkt oskriven regel att man vare sig måste dela på sig eller fortsätta samtalet. Det avgörs i olika situationer
Du och din make kanske får komma överens om att om du eller han i framtiden vill undvika situationer som denna så får den av er som vill lugna ner tempot säga till.
Familjen ni mötte kan ni alltid stanna till och prata med en annan dag. Passa på och fråga dem om de tyckte ni hade lite för bråttom. Så är den saken ur världen.
Värre än så är det inte, för de kommer nog bara skratta och säga att det tänkte de inte ens på.
