ÖVER 7700 VETT- & ETIKETTTIPS!

Fråga:
Vilka är dom viktigaste vett och etikettreglerna idag?

Finns det ungefär 10 etiketter som verkligen bör följas i dagens samhälle?

Svar:
Det är inte helt enkelt att svara på din fråga vilka är dom viktigaste vett och etikettreglerna idag?

För vett och etikett är inte enbart knivar och gafflar, det är bemötandet i sin helhet.

Svaret är helt och hållet upp till var och en, men här kommer några förslag på 10 vett och etikettsregler som alla borde tänka på.

Kanske inte de du väntat dig, som telefonvett, på jobbet, i familjen, på festen, bröllopet etc.

Astrid Lindgren skrev för tidningen Husmodern 1948; ”Ge barnen kärlek, mera kärlek, ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv”.

Det citatet säger allt! Här kommer några av mina förslag.

1. Visa överseende med andras misstag.
2. Klaga därför mindre och mer sällan, försök vara ett föredöme istället.
3. Gör om eventuella klagomål till önskemål, det låter mycket trevligare.
4.  Ge beröm ofta och även vid små saker.
5. Fördöm inte, acceptera oftare.
6. Prata gärna med medmänniskor, men glöm inte att lyssna.
7. Le mer och ofta.
8. Tacka alltid, ofta och gärna.
9. Hälsa gärna, även om du inte känner den andra personen (t.ex. i hissen, trappen etc.)
10. Det är gästen som gör festen, tänk lika i samhället. Se till att andra trivs, låt inte dina egna behov vara det centrala hela tiden.

Det är mitt svar på din fråga vilka är dom viktigaste vett och etikettreglerna idag. Hoppas det gav något tips i dagens samhälle.

Fråga:
Jag kände ingen på begravningen, skulle jag pratat med de anhöriga?

När jag kom in i kyrkan 20 minuter innan satt se andra gästerna och anhöriga redan där. En gäst kom strax innan mig, hon gick och satt sig direkt.

Jag hängde av mig kläderna, pratade med begravningsentreprenören och gick och satte mig.

Hade tänkt hälsa på de anhöriga, men det kändes konstigt när gästen innan mig inte gjorde det och det var knäpptyst i kyrkan och anhöriga satt och stirrade framåt.

Efter begravningsakten gick de anhöriga ut först. Jag var den första därefter.

Då stod det 10 anhöriga tysta och som i en halvcirkel vid kapprumet och tittade på mig. Jag sa att det var ett vacker avsked. De nickade.

Men sen kändes det bara konstigt. De sa inget och vad skulle jag säga mer?

Gå runt och presentera mig? Det dröjde en stund innan de övriga fyra gästerna kom, jag kände mig obekväm.

Vad skulle jag sagt/ gjort? Akten avslutades efter detta, alltså ingen minnesstund.

Svar:
Som jag förstår det, var den avlidne en person som inte hade någon större krets som besökte begravningen.

Du vet ju heller inte vilket förhållande den avlidne hade till sina anhöriga och kanske ver de lika osäkra som du.

Din fråga som löd, jag kände ingen på begravningen, skulle jag pratat med de anhöriga, kan bevaras med både ja och nej.

Det viktiga var att du gick till begravningen och hedrade personens minne, det räcker och därmed är det rätt och du behövde heller inte göra mer.

Alternativ två var att du gått fram till de anhöriga, prenterat dig och din relation till den avlidne.

I samband med de orden kunde du uttryck några vänliga ord om den avlidne och uttryckt ditt deltagande.

Båda exemplen handlar om hur man själv är som person och det går alltså inte säga att ngot är rätt eller fel.

Du var där, det räcker.

Fråga:
Det går ett rykte att jag misskött mig på jobbet, vad ska jag göra? En ryktesspridning i kommunen jag jobbat i.

Får inte jobb inom vården som timanställd trots akut brist på personal.

Ringde till en skola och rektorn återkom med besked att jag inte heller där var aktuell. Trots kris med brist på personal under pandemin.

Hen återkom på telefon och inledde utan hälsningsfras pratade högt och forcerat. Slängde därefter på luren när jag var mitt i en mening!

En chef inom vården har sagt att ”du har misskött dig” efter att ha pratat med vikarieanskaffaren.

Hur ska jag få rätsida på detta då jag behöver möjligheten att vikariera?

Svar:
Nu kanske detta inte direkt är en vett och etikettfråga, att det går ett rykte att jag misskött mig på jobbet, vad ska jag göra?

Mina råd får du nog anse vara svar från en lekman, är du med i ett fackförbund skulle jag råda dig att vända dig dit och be om råd. De har ofta kunniga personer att tillgå, kanske du kan få mer stöd och support därifrån.

Först skulle jag, om jag vore du, kontakta den chef du nämner och be om ett samtal i lugn och ro. Alternativt med vikarieanskaffaren.

Men se till att samtalet inte blir upprört, garantera dem det och be om feed-back i syfte att kunna förbättra det som man anser att du misskött.

Utan att misstro dig, så betvivlar jag att man tar till så här kraftfulla ord om det är ett grundlöst rykte. Något är fel.

Kanske den uppriktigheten från dig till och med kan det leda till att de är beredda att återigen ge dig chansen. Om det är så, försök göra en överenkommelse att du kan sluta direkt om det man anfört upprepas.

Är det ett rykte så är de definitivt skyldiga dig en förklaring, då är det förtal och där har du stöd i lagen.

Vägras du det samtalet kan du vända dig till kommunens personalavdelning, inte för tvinga fram ett jobb, utan för att få ett svar på vad du inte skött och i syfte att åtgärda och förbättra detta. Du måste få besked om du inte redan vet svaret.

Hur samtalet med rektorn utvecklade sig låter märkligt. Vad sa du, hur agerade du? Var du arg, sa du något otrevligt? Jag vill inte skuldbelägga dig på något vis, men varför skulle en person i ledande ställning kasta på luren mitt i ett samtal om inte något förorsakat detta? Så vad hände?

Som du förstår tror jag att du måste vara modig och försöka rannsaka dig själv, vad är det som hänt, hur agerar du? Eller är allt bara ett resultat av ett förnedrande rykte? Har du fog för det sista, då kan du gå vidare med en adokat till hjälp eller facket.

Kanske ska du söka dig utanför den kommunala sektorn, välja ett arbete inom ett helt annat område. Skaffa dig nya referenser och erfarenheter.

Vett och etikett vid avtackning från jobbet

Ibland kommer en dag då det är tid att säga hej då till kollegor eller medarbetare.

Många år på en arbetsplats är en stor del av en människas liv. Då kan det krävas ett tydligt slut.

Kanske ska de ta sig an nya utmaningar, eller gå i pension.

Tyvärr får några sluta på grund av arbetsbrist eller andra skäl.

Vare sig ni väljer att bjuda på tårta, blommor eller säga några väl valda ord som vett och etikett vid avtackning är det viktigt att ni gör något……  Läs vidare >>

Fråga:
Om man ska träffa sina vänner och har en ny flickvän som ska vara med.

Sker presentationen av henne sker först?

Svar:
Du kan helt enkelt när ni anländer säga, ”vänner det här är NN” och därefter ”NN, detta är Lena, Bosse, Kalle osv.” 

Ska du följa äldre regler är det en äldre person har högre rang än en yngre, en chef har högre rang än en medarbetare, en kvinna har högre rang än en man och en äldre kvinna har högre rang än en yngre kvinna etc.

Då är det den med högre rang som ska presenteras först.

Men vem gör detta idag?

Ingen vill jag påstå! Möjligen sker det i mycket formella sammanhang.

Fråga:
Vi hade en bjudning där gästerna var inbjudna via inbjudningskort till kl 15.00.

Klockan 14.20 kommer våra vänner, alltså 40 minuter före utsatt tid.

Jag var inte riktigt klar så jag säger att ni får ta hand om Er själva till utsatt tid.

Vi hade ju ca 30 gäster ytterligare som var på ingång, och jag ville gärna vara klar för att ta emot alla på ett bra sätt.

Då kommer maken till min barndomsvän och undrar var min man är?

Jag svarade att han är i duschen och kommer så snart han är klar, du har ju ringt honom tre gånger så då måste Du väl veta var Du ska parkera.

Detta föll tydligen inte i god jord så när min man var klar och kom ut kl 14.45 hade våra vänner åkt!

Till saken hör att dom har husvagn med sig och vill alltid stå på samma plats när dom är på besök vilket dom inte kunde göra denna gång utan var hänvisade till motsatt sida, min man hade förklarat att han flyttar husbilen och då blir det plats för deras husvagn bredvid den.

Att dom inte kunde ha sin vanliga plats berodde på att vi beställt en foodtruck till kvällens bjudning och den var tung så då fick den stå på ”deras” plats.

Vi ville inte i förväg berätta anledningen till att dom fick flytta på sig, detta med foodtrucken skulle vara en överraskning för alla.

Vi hade nämligen träffats i en korvkiosk och tyckte det var en kul grej att ta hit foodtrucken (korvkiosken) till vårt 50-års firande.

Vilket för övrigt blev succé.

Hur ser ni på detta vore jag tacksam att få ett svar på utifrån Er profession.

Svar:
Det var en trist historia du berättar, men ändå trevligt att ni trots detta lyckades få en härlig fest.

En gäst ska aldrig anlända innan utsatt tid, då just situationer som du beskriver kan uppstå.

Utifrån din beskrivning kan man då som utomstående betraktare fundera på varför de inte insett att deras önskemål om parkeringsplats var ogörligt denna kväll och varför de inte accepterade detta utan att ifrågasätta.

Därför tror jag inte just själva parkeringen var problemet, utan skälet till att de lämnade var svaret de fick, eller på vilket sätt det uppfattades.

En gäst till en fest borde inse att värdparet är stressade strax innan många gäster ska anlända. Som nära vän borde acceptansen ännu vara större.

Hela historien tyder på att det har gått fullständigt fel i kommunikationen er emellan och ibland får man kanske vara den som tar tag i detta.

Sannolikt upplever ni deras beteende som oförskämt och dumt, vilket jag får säga att det utan tvekan var.

Därtill finns risken att era vänner sitter på sitt håll och tycker detsamma, för de har garanterat inte insett sitt eget misstag och lär nog, utan hjälp, aldrig göra det heller.

Så för gammal vänskaps skull, kontakta dem och fråga vad det egentligen var som hände och säg att ni vill att även i framtiden ska ni fortsätta vara vänner. Förklara även situationen, men gör det först efter att de fått berätta.

Red ut missförstånden, bortse från er egen känsla av att de varit ohyfsade och hälsa dem välkomna åter en annan gång.

Det kommer ni må bra av allihop, för de mår med största sannolikhet heller inte så bra av händelsen.

Fråga:
Jag och min man åkte buss. Efter oss kommer en barnfamilj på som bor i vårt bostadsområde.

Min man har en roll där vi bor och har därför träffat dem.

Vi småpratade lite på bussen som gick några hållplatser till pendeltågsstationen.

När vi gick av bussen så önskade jag dem en trevlig dag och skyndade mig för att hinna med tåget och gick längst fram på perongen.

Paret hade barnvagn skulle kanske inte stressa med det tåget vi siktade in oss på.

Min man tyckte att jag var jätteotrevlig som inte väntade in och gjorde sällskap med dom när vi ändå skulle åt samma håll.

Jag hävdade att om det varit vänner eller närmare bekanta så hade jag självklart gjort sällskap.

Men inte om det är grannar som inte ens bor i vår port och om man är ute med familjen så tänker jag att dom har fullt upp med barnen och behöver ge dem uppmärksamheten i stället för att prata med oss.

Jag fick lite dåligt samvete men kände att det var en oskriven regel jag följde.

När man har åkt kommunalt i många år, så finns det egentligen massor av oskrivna regler som är ganska spännande.

Vad tycker du om det hela?

Svar:
Det hedrar din make att han bryr sig om sina bekanta, kanske kunde han gjort dig uppmärksam på sin önskan att fortsätta samtalet.

Sedan är din reaktion, att till varje pris hinna med nästa tåg även om det kommer ett nytt om några minuter, är ganska intressant.

Så frågan blir om du behövde stressa, agerade du bara av gammal vana? Hade ni en tid att passa? För då är ju saken klar, ni skyndade er för att ni behövde det.

Nu tror jag inte att du behöver fundera på hur familjen reagerade, för var ert samtal över och ni skulle vidare är det ganska naturligt att man då skiljs åt.

Så hur ser jag på saken? Nej, du var inte direkt oartig och jag ser ingen direkt oskriven regel att man vare sig måste dela på sig eller fortsätta samtalet. Det avgörs i olika situationer

Du och din make kanske får komma överens om att om du eller han i framtiden vill undvika situationer som denna så får den av er som vill lugna ner tempot säga till.

Familjen ni mötte kan ni alltid stanna till och prata med en annan dag. Passa på och fråga dem om de tyckte ni hade lite för bråttom. Så är den saken ur världen.

Värre än så är det inte, för de kommer nog bara skratta och säga att det tänkte de inte ens på.

Fråga:
På a’la carte-restauranger dricksar jag.

På vanliga lunch-hak gör jag det inte.

Men hur ska man göra när man går på en klassisk thai-buffé?

Ibland dricksar jag och ibland gör jag det inte. Varken eller känns riktigt rätt.

Dricks för att ta maten själv, det kan väl inte vara rätt?

Låta bli att dricksa, när man dricksar överallt annars, det kan väl inte heller vara rätt?

Svar:
På engelska heter det TIP eller i pluralis (flertal) TIPS, vilket påstås vara en akronym.

Det sägs vara en bokstavsförkortning av To Insure Prompt Service, vilket kan ge en lite fingervisning om vad dricks kommer av.

Dricks kan man ge när man är nöjd med service och/eller maten.

Det finns inget krav på dricks och vill man avstå så går det alldeles utmärkt.

Med andra ord, så finns inga rätt eller fel. Gör så som du känner.

Så är maten särskilt god, eller restaurangen välplanerad, personalen artig och trevlig kanske man även vid en buffé kan känna sig inspirerad att lämna några extra slantar i dricks.

Fråga:
Jag undrar kring vad som är normalt hyfs kring följande situation:

Fråga:
Skickade ett mindre blomsterbud till min chef för att denne verkligen ställt upp för mig under våren, visat engagemang, stöd och uppmuntran när jag kämpade med ett internt prov.

Verkligen inte ute efter att vara inställsam utan ville verkligen bara tacka på något opersonligt generellt sätt för att jag klarade det. Sedan läste jag allt på nätet om mutor mm och greps av panik.

Min chef har inte svarat och nu är jag verkligen orolig om jag handlat fel och att det kan vara till nackdel för mig.

Livrädd att de ska ha anmält detta på något sätt internt.

Var verkligen inte min avsikt att försätta denne i en svår sits.

Var verkligen blommor av generell karaktär som tack för hjälpen när jag hade en tung period i våras.

Skickade den till chefens hemadress och under semestern så inget jag skyltat med. Arbetar privat men inom en byrå.

Svar:
Nu är jag ingen jurist, så du får svaret utifrån min kunskap som lekman. Hos Institutet mot mutor  kan du läsa mer.

En present eller gåva som ges i syfte att utöva otillbörlig påverkan kan betraktas som en muta. Vanligtvis i  en kundrelation.

Det gäller först och främst personer inom offentlig sektor eller de som arbetar i en känslig bransch som bank eller försäkringar.

Om sådan försök till otillbörlig påverkan upptäcks kan åklagare lyfta ärendet utan att man fått någon anmälan.

Inom övrig privat sektor måste VD eller motsvarande anmäla försöket till påverkan för att åklagare ska kunna ta upp det.

Med detta kan du nog lugnt räkna med att din chef inte anmäler dig, det vore fullständigt orimligt. Inte heller internt, det skulle tveklöst vara ett märkligt sätt att reagera. Då skulle din chef pratat med dig först.

Hur hen däremot upplever blommorna kan jag inte svara på, men gissningsvis blev din chef glad.

Du tackar för hjälpen enligt all god vett och etikett, så min bedömning är att det var bra initiativ att uttrycka din uppskattning.

Att din chef inte svarat kan ha flera orsaker. Bortrest, väntar till efter semestern är några sådana skäl.

Så ta det lugnt, du kommer säkert få ett uppskattande tack när din chef är tillbaka på jobbet.