ÖVER 7700 VETT- & ETIKETTTIPS!

Fråga:
Vi ska på en semester i Kroatien och då ska vi passa på att hälsa på goda vänner där. Min fråga är hur vi ska klä oss?  Finkläder eller till vardags? Det är ingen fest eller så.

Svar:
Ta vanliga sköna, enkla och kanske anspråkslösa kläder. Du behöver inte ta på festblåsan eller dyraste designkostymen. Märkesvaror och dyra smycken är heller inget som behövs, du lär inte bli rånad då det är som i Sverige ungefär, men du vinner inget på att vara snobbig. Snarare tvärtom.

Klicka här för att läsa om utlandets vett och etikett >>

Mats Danielsson, etikett- och bemötandeexpert
Etikettdoktorn

Fråga:
Jag tycker inte du rett ut frågorna om ”du” eller ”ni” ordentligt. ”Ni” var tidigare ett sätt att tilltala människor som så att säga stod under dig i social ställning. Antingen kände man till personens yrke och titel, eller så gjorde man inte det. Visste man inte gick man som regel kring problemet genom att formulera om frågor som ”has det en ytterrock” eller ”här går det utmärkt att sitta” i stället för ”har direktör Olsson en ytterrock” eller ”här kan kamrer Jansson sitta”. Tjänstefolk fick heta sitt förnamn: ”Kan Maja servera kaffet nu?”. Det var när man inte visste, men antog att personen hade en lägre ställning som ”ni” kom fram. Nu snackar vi alltså 1930-1960 någonting.

Hur som helst. Det var ett evigt bekymmer, och det finns ett skäl till att titlarna försvann (utom möjligen inom hovet). Att börja om från början med att nia folk är helt vansinnigt. När folk niar mig blir jag direkt irriterad. Antingen säger de du eller så får de bemöda sig om att ta reda på min tjänstetitel och efternamn och titulera mig på riktigt, på gammalt sätt.

Även bland språkforskare brukar man försöka hindra användandet av ”ni”. Varför är du så pigg på att man ska använda den gamla förlegade tituleringen som ingen förstår den korrekta innebörden av? Etymologiskt var för övrigt ”ni” efter ”skolen I” och ”varen I” ett missförstånd bland en allmoge som inte kunde läsa, utan förstod det som ”skole ni” och ”vare ni”, vilket också stämmer överens med de senare pluralverformerna.

Svar:
I frågan som berörde ämnet Du eller Ni besvaras inte bakgrunden, utan endast hur man kan göra i skriftspråk. Det finns en tydligare information på artikeln om detta och ännu mer i min bok.  Vad din fråga är, framgår inte i din text, men kort kan jag konstatera att det härrör sig från tyskan Ihr och blev senare en förkortning som ”skolen I” ”Gören I etc. Historiskt finns ännu mer att läsa om detta tilltal, men absolut – det är du som gäller idag. Läs mer i bifogad länk.

Klicka här för att läsa mer om tilltal >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Min morbrors fru har gått bort vad bör min man ha för färg på slipsen, räknas vi som nära anhöriga?
På vilken sida i kyrkan ska vi sitta, jag har hört att det är viss skillnad, höger eller vänster?

Svar:
Det låter som ni är mer avlägsna släktingar, men hade ni en nära relation och sitter ibland de närmast anhöriga är vit slips ett bra alternativ.

Vänster eller höger, det är en fråga som skiljer sig mellan olika församlingar och är alltså något som begravningsbyrån eller prästen kan besvara. En tumregel är ändå att ofta sitter de närmast anhöriga till höger.

Klicka här för att läsa mer om gäst på begravning >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Hur sent får man ringa till folk? Hur sent kan man komma hem till folk och hur gör man för att få folk att gå?

Svar:
Nu beror det lite på vilken åldersgrupp man tillhör. är du yngre har de större överseende med att komma eller ringa sent. Men praxis är att efter 21.00 varken ringer man eller besöker någon. Det kan givetvis variera om du vet att personen är vaken senare eller det är sommar och ljust. Lite av en bedömningsfråga alltså. Ett tips är att sända ett SMS med frågan ”Vaken?” om du är tveksam.

Vad det gäller att få dem att gå hem kan det vara lite känsligt. Jag föreslår att man börjar plocka undan lite smått. Dukar av eller börjar säga att nu är det snart dags att avrunda. Tar de inte dessa signaler kan man helt enkelt be dem att gå.

Klicka här för att läsa mer om telefonetikett >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Finns det någon regel om vem som ska hälsa först, eller enbart säga ”Hej” eller ”Godmorgon/Godmiddag” när man kommer till jobbet eller till en grupp av människor?

Svar:
Ja, men det kräver en förklaring. Det kan givetvis skilja på olika arbetsplatser. Ta reda på det. Jag avser då om man hälsar varje gång man ses eller enbart första gången. Dagens regel är den att den som först upptäcker en bekant hälsar. Oavsett om det är man eller kvinna. Lika är det med att hälsa i hand, ingen förnuftig person av idag tänker på vem som först sträcker fram handen. Av detta kan sägas att den som stiger in i rummet, kommer till arbetet eller anländer till den mindre gruppen hälsar först.

En gammal svensk sed säger att man hälsar alltid på kvinna. En yngre hälsar alltid på en äldre och den som är lägre i rang hälsar alltid på den som är högre. Internationell är det ofta så att en kvinna hälsar först, hon avgör vem hon hälsar på.

Men det är ändå så att den som kommer hälsar, en gäst i väntrummet som kommer in och säger god morgon, eller i frukostmatsalen på hotellet likaså uppfattas ju som väldigt sympatisk.

Klicka här för att läsa mer om att hälsa >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Vi fyller jämnt och det vill vi fira tillsammans med släktingar och vänner. Vi bjuder på buffé mellan kl.14.00-17.00.
Frågan är om man kan kalla det Öppet hus, när man skickar ut inbjudan vilket vi tänker göra.

Svar:
Öppet Hus är, precis som du skriver, en inbjudan mellan vissa klockslag där gästen kan komma och gå efter tycke och smak. Så svaret blir att visst kan ni kalla det så.

Klicka här för att läsa mer om Öppet Hus

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Jag har läst artikeln om Ni/Du som ni har. Men, om man skriver en text; ska man skriva ”Ni” med ”Ni” eller ”ni”? Det vill säga, med stor eller liten bokstav? Det blir lite jobbigt att ständigt ändra åsikt, och försöka rätta det man skrivit.

Svar:
Det är mer en fråga om bra textbehandling än etikett och jag är nog inte den rätte att svara på den frågan (titta på mina texter kommer du finna en hel del småfel som ofta skrivs i brådskan när alla frågor ska besvaras…)

Men, jag väljer att skriva ni (med gemener) i löpande text, däremot vid citationstecken blir det ”Ni”. Men eftersom jag själv skriver böcker, så skulle jag den detaljen med min förläggare. Så har du en sådan, kolla med dem. Lycka till med skrivandet!

Klicka här för att läsa mer om tilltal >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Kan man ta med sig sina barn på bröllop?

Svar:
Det beror på om de är inbjudna. Står det hela familjen, eller med barn så givetvis kan ni ta med dem. Men står det enbart namnen på er vuxna, då är det endast ni som skrivits på inbjudan som kan komma.

Ni kan inte ringa och fråga om de får följa med, då försätter ni värdparet i en svår sits. Ni tvingar dem att säga ”barnen är inte välkomna” eller att de känner sig pressade att låta er ta med barnen, trots att man inte vill ha barn närvarande.

Det är bättre att ni avböjer med motivering som: ”Vi har tyvärr inte lyckats ordna barnvakt” eller annat skäl.  Därmed ger ni värdparet möjligheten att avgöra ifall ni skall komma ändå eller svara ”ta med barnen”.

Klicka här för att läsa mer om barn på bröllop >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Min dotter gifte sig för några månader sedan där min särbo givetvis också var bjuden. Eftersom jag är brudens far hör det ju till att man håller tal till brudparet. Det var första gången jag höll ett tal inför så många (ca 100 pers) var jag ju lite nervös, men allt flöt på bra och tom så jag tyckte det var lite roligt att tala inför så många. OBS utan något innanför västen……… Efteråt var det många som kom till mig och sa att det var jättebra gjort. Kände mig väldigt glad för det ända till min särbo kom fram o sa: ”Det var ju skapligt MEN DU GJORDE ETT FEL”. Jag hade glömt i all nervositet att säga ”Kära brudpar”. Då gick ju all luft ur mig o självförtroendet sjönk åter till nollstrecket. Tyckte det var så onödigt att döma mig för den grejen när allt annat gick så bra. Ingen annan sa något om det. Nu till frågan. Vad tycker du är rätt i detta fall?

Svar:
Om du funderar på vilka tal du lyssnat till och som var bra, minns du innehållet? Var det inte snarare så att du minns en god talare,  ett trevligt framförande och lättsamt att lyssna till? Där har du svaret! Så länge som du inte säger något elakt, pinsamt, nedsättande eller negativt – så kan du hålla ditt tal på precis det sätt du själv önskar!

Det finns ingen etikettsregel som talar om hur du ska inleda talet, vare sig med ”Kära brudpar” eller något annat. Du kunde lika gärna sagt ”Min älskade dotter” eller ”Lyckliga ni”. Allt är fritt.

Däremot, nu vill jag inte klaga på din särbo, för då är jag inte bättre än någon annan. Men faktum är att det sämsta man kan göra inom vett och etikett, det är att påpeka andras misstag. Vare sig det finns något sådant eller inte. Det är ohyfsat och oförskämt att lyfta fram felaktigt eller korrekt konstaterade etikettsmissar. I detta fall, även om det är din särbo, så är det det senare och hon borde be dig om ursäkt.

Klicka här för att läsa mer om hur du håller tal >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Två personer ska premiärframträda med ett konstprojekt, poesi/bilder visas, under en invigning. Publiken är där för att även se på andra framträdanden mm.
Ska jag som ffa är där pga detta ha med mig blommor till dem? En bukett eller två? Måste de vara en till varje eller räcker det att ge den som jag känner av de två? Något annat att tänka på?

Svar:
Det är inte alls nödvändigt att du har med dig blommor. Vill du ta med något till din vän, så är det helt ok. Men det krävs inte av dig, din närvaro är gott nog.

Klicka här för att läsa mer om blommor som present >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn